Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om hantverksämbetena under medeltiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
arbetande slaktarna i Paris. Konungen talar sålunda om de hithörande
slaktarna som carnifices nostri Farisienses. Antagligen voro dessa redan
då förenade i ett fast yrkeslag med en offentligen erkänd ställning och
egna rättssedvänjor.
Någon tid därefter (antagligen omkr. 1150) har, efter hvad ett
senare bref berättar, Ludvig VII funnit sig föranlåten att fråntaga
slaktarna de redan häfdvunna rättigheter, som de under hans fader
och dennes företrädare åtnjutit.1 Förmodligen hade de råkat i en
allvarligare tvist med klostret i Montmartre, då detta ville utöfva sin
myndighet öfver dem eller göra gällande sin äganderätt till deras
köttbodar.
Denna tvist löses 1155 därigenom, att slaktarna genom kop
för-värfva sig af klostret i Montmartre äganderätten till klostrets 23
köttbodar.1 2 Dessa öfvergå nu med full rätt i slaktarnas ägo mot det att
dessa förbinda sig att till klostret utgöra en evig ränta.3
Den kungliga nåden återfå de 1162—1163, då Ludvig VII utfärdar
ett bref4 5, hvari han förklarar, att han på grund af deras enträgna böner
samt för deras hustrurs och barns skull beslutat återgifva dem deras
forna rättigheter.
Hvilka dessa rättigheter voro, får man veta i ett bref af 1182—
1183°, hvari Filip II August i sin ordning bekräftar de rättigheter, som
af ålder ansetts tillkomma slaktarna i Paris, men hvilka ej kommit att
1 Att de förut skulle lia varit ofria utan något spår till ekonomiskt oberoende,
som Ebekstadt 27 f. synes mena, är orimligt. Den rätt som Ludvig VII fråntog
dem kan ej ha varit rätten att utöfva slaktaryrket vare sig för hans och hofvets
räk-ning — om de varit hans ofria underlydande — eller för allmänhetens räkning —
om de ägt en högre grad af frihet. I den rätt som konungen beröfvade dem måste ha
legat något annat och mer.
2 Urkund tr. hos Lasteyrie I 345.
3 Denna öfverenskommelse åtföljdes 1210 af en ny, denna gång med
nunneklostret i Montmartre, hvarigenom handtverkarnas äganderätt till samtliga köttbodar
ytterligare stärktes. Med äganderätten till dessa köttbodar och den mark, på hvilken
de voro belägna, erhöllo slaktarna äfven rätten att själfva utse den mästare, som skulle
utöfva jurisdiktion öfver dem. När detta skedde, är dock ovisst. Jfr Eberstadt 215.
4 Tr. hos Lasteyrie I 370 f.
5 Tr. hos Fagniez I 91 f. [Levasseur I2 261 n. 4 aftrycker en förut otryckt
urkund fran 1175, utfärdad af abboten Guillaume och konventet i klostret Saint Denis.
Däri stadgas för slaktarna skråtvång; för inträde i deras ämbete (ministerium) fordras
att med egen hand utöfva yrket (officium), att ha erlagt alla afgifter till kyrkan och
att betala abboten 20 sol. samt att bjuda slaktarna på en måltid. Ingen får drifva
handel pa annan plats än den abboten bestämt.]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
