Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om hantverksämbetena under medeltiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blifva upptecknade i den af hans fader dem gifna »kartan». Dem
tillförsäkras nu rätt att fritt köpa och sälja hvad till yrket hörer inom
Paris med område (infra banlugam Parisiensem). Äfven med fisk fa
de drifva handel.1 Ingen äger rätt att utöfva slaktaryrket i Paris, som
de ej frivilligt upptaga i sitt lag och som ej gifvit de förutvarande en
måltid och en inträdesdryck.1 2 Årligen äro de skyldiga att erlägga 38
denarer, fördelade på tre betalningsterminer, till den som innehar denna
rätt af konungen i län.3 Den som slaktar på söndag skall gifva
konungens prcepositus en obol i stallctgium, hvarjämte hvarje slaktare
årligen skall gifva en haubentum vin.4
Under den följande tiden företrädas slaktaryrkets intressen af
mästaren och ämbetet samfäldt.5 Då tempelherreorden 1282 ville mom
sitt immunitetsområde anlägga ett slakteri, förhindrade de detta och
lyckades äfven i det hela med framgång värna om sin allenarätt.6
Mästaren, le maitre, intog hela denna tid en från yrkeslaget skild
ställning. Hans myndighet motsvarade en kunglig domares och han
uppbar på vanligt sätt andelar i inträdespengar och böter. Han valdes
af handtverkarna själfva7, och titeln »mästare» förbehölls honom ensam
i motsats mot hvad fallet blef inom öfriga yrken. De handtverkare
som voro sina egna kallades preud-hommes (probi homines) eller
compaignons.8
Äfven andra yrken än slaktarnas härledde sina rättigheter från
den gode konung Filip, men några samtida uppteckningar finnas ej
bevarade.
Synnerligen utförliga och äfven noggranna uppgifter om
handtver-kens tillstånd i Paris har man däremot från senare hälften af 1200-
1 Art. 1.
2 Art. 2. Pastum et potum, past et abreuvement (aboivrement) var en
ständigt återkommande prestation för dem som skulle inträda i ett yrkeslag. Eberstadt 39.
3 »Illi qui id a nobis tenet in feodum» (art. 3).
4 Art. 4. Om dessa afgifter se Eberstadt 11 ff., 29 n. 1 [och Levasseur I2
5 »Magister carnificum nostrorum Parisius et communitas eorumdem» (1282)!
Eberstadt 31. i .
6 [Levasseur I2 349;] Eberstadt 31 ff. Redan vid denna tid synas slaktarna
bildat en sluten korporation, i hvilken endast mästarsöner vunno intrade.
7 Utom slaktarna var det endast väfvarna som under 1200-talet ägde denna ratt
(Eberstadt 39).
8 [Levasseur I2 350 f.;] Eberstadt 40.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
