Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om hantverksämbetena under medeltiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det äldsta skråprivilegium som finnes bevaradt är från 1330 och
är utfärdadt för pergaments makarna. För 1300-talet finnäs ytterligare
11 skråbref bevarade, däribland slaktarnas (1385) och skinnarnas
(buntmakarnas, 1386), samt från 1400-talet 26 skrån, bland dem
smedernas (1400), pälsmakarnas (före 1409), tunnbindarnas (1440) och
skomakarnas (1441).1 Skråna kallas i Liibeck jRollen, emedan de
upptecknades på pergamentsblad som hoprullades. Uppenbarligen är
det rent yttre förhållanden, som framkalla ett behof af att få ämbetets
gällande stadgar nedskrifna och högtidligen stadfästade af rådet. En
krönika1 2 berättar ock, att samtliga ämbeten vid de oroligheter som
rådde i Liibeck 1380 skulle ha begärt af rådet att få »bref»
utfärdade å sina häfdvunna rättigheter, men att rådet då skulle ha
afslagit denna begäran. För många äfven mycket betydande ämbeten
utfärdades skråbref ej förrän långt in på 1500-talet, för bagarna
sålunda först 1547.3
De rättsregler, som utbildats inom ämbetena och vunnit helgd
genom långvarig häfd, behöfde ej förrän under långt senare tid någon
uttrycklig bekräftelse af rådet för att få sin giltighet erkänd. Det var
sålunda först när någon särskild anledning förelåg, som ämbetena
gingo in till rådet med en uppteckning af de stadganden, å hvilka de
önskade få dess stadfästelse. En sådan anledning gafs exempelvis, när
ett nytt ämbete bildades genom utbrytning från ett äldre.4
Rådet i Liibeck ägde en oinskränkt och obestridd makt att till
stadens gagn ordna alla förhållanden som rörde industrien och
handt-verkarna. De försök som handtverkarna 1380 och 1384 gjorde att
for-värfva sig oberoende och möjligen äfven politiskt inflytande misslyckades
fullständigt. Slaktarna, hvilka vid bägge tillfällena varit de ledande,
miste en stor del af sina rättigheter, deras antal nedsattes till 50, och de
intogo genom det nya skrået, som 1385 tilldelades dem, en långt mer
osjälfständig och bunden ställning än öfriga ämbeten.5
Inga handtverkare kunde inväljas i rådet, och ambetena utofvade
intet direkt inöytande på rådsvalen. Dock saknade de ej alldeles po-
1 Wehemann 16.
2 Detmars krönika (Wehrmann 21).
3 Tr. hos Wehemann 167.
4 Wehr.viann 18 f.
6 ’Wehrmann 41; skrået tryckt a. a. 259 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
