- Project Runeberg -  Historiskt-geografiskt och statistiskt lexikon öfver Sverige / Första Bandet. Inledning samt Text A och B /
3

(1859-1870) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning - Allmän öfversigt - A. Landet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ALLMÄN ÖFVERSIGT.


A. LANDET.



Mellan 55° 20’ — 69° 4’ n. br. samt 28°
49 1/2’ — 41° 49’ ö. l. utbreder sig
konungariket Sverige, östra och största delen af den
stora Skandinaviska Halfön. Bikeis hela areal
är 3,868 sv. ell. 8,406 geogr. qvadratmil, hvaraf
de stora sjöarne upplaga omkring 490; landets
största bredd är 40, dess största längd 150
sv. mil. Rikels östligaste punkt, vid
Torneå-Elfs utlopp, ligger vid 41° 49’ ö. från Ferro,
den vestligaste, omkring Strömstad, vid 28° 49 1/2’.
Nordligaste punkten ligger mellan Lainio- och
Muonio-elfvarnas källor, den sydligaste ligger s.
om Trelleborg vid 55° 20’ n. br. samt 31° ö. l.

I öster och söder omgifvet af Bottniska
Viken och Östersjön, i vester af Öresund samt
Vesterhafvets vikar Kattegatt och Skagerrack,
sammanbindes landet utefter större delen af
sin vestra gräns med det i politiskt hänseende
dermed förenade Norge genom Skandinaviska
fjällryggen, Kölen eller Seveberget,[1] och
skiljes det i nordost från det alltid fiendtliga
Ryssland genom Muonio- och Torneå-elfvar.
Mellan Sverige och Danmark ligger endast det på
smalaste stället 1/4 mil breda Öresund.
Kuststräckan mot Östersjön och Bottniska Viken
utgör omkring 200, mot Kattegatt och
Skagerrack vid pass 50 sv. mil.

Från denna kust utskjuter i vester, vid
Öresund, udden Kullen, i öster, mot Östersjön.
Sandhammars-udden och Torrums-udde.
Harnäs-udde
skjuter ut mot Bottniska
Viken. Laholms-bugten och Skelder-viken
äro de ansenligaste på vestra kusten.
Valdemarsvik, Slätbaken och Bråviken på den
östra. Bland de talrika öar, som tillhöra Sverige,
äro på vestra kusten, mot Skagerrack, Oroust,
Tjörn
och Hisingen de vigtigaste; i Östersjön
ligga de stora öarne Gottland och Öland.
Derjemte omgifves i synnerhet kusten mot
Östersjön af talrika öar, som bilda Sveriges
stora Skärgård.

Sverige är, i korthet sagdt, en af otaliga
remnor söndersplittrad bergplatå, som sluttar
ned emot hafvet. Skandinaviska halfön
genomdrages nämligen i meridian-rigtning, från sina
yttersta uddar i norr till sina sydligaste
gränser, af en stor bergsrygg, Kölen eller
Seveberget, som i massa, om än icke till längd,
öfverträffar alla andra bergsträckor i norra
Europa. Denna fjällsträcka bildar gränsen
mellan Norge och Sverige ända till 63°, der
hennes hufvudrygg gör en böjning vesterut inåt
Norge, utöfver hvilket den utbreder sig, sedan
den utefter hela sin sträckning åt öster utsändt
ansenliga sidogrenar, som parallelt gå igenom
Sveriges nordligaste delar, det s. k. Norrland.
I trakten af sjön Fæmund (62°) viker en
sydlig gren af bergsträckan inåt Sverige, bildar
gränsen mellan Dalarne och Wermland, går igenom
Nerike, följer Wetterns vestra strand, kröker
sig i söder om denna sjö åt öster, men går
derpå mot sydvest genom Småland ned till
Skåne, hvarifrån den slutligen fortsättes under
hafvet och åter sliger i dagen på Bornholm,
der den reser sig till 547,15 sv. fot uti
Rytterknægten, det sista urberget i norra Europa.
Genom denna landrygg delas södra Sverige i
tvänne hufvuddelar, som slutta mot öster och
vester, medan norra Sverige terrassformigt
sluttar ned mot öster, åt Bottniska Viken. De
ofvannämnda sidogrenarne i Sveriges
nordligaste landskap bestå i allmänhet närmast
hufvudstammen af branta, snöbetäckta fjäll, men
sänka sig mer och mer, ju närmare de
komma till hafvet, så att inalles omkring
1/12 af Sveriges hela yta stiger till 2,000
fot öfver hafvet eller derutöfver, inedan i
Norge, der fjällen öfver hufvud alltjemt
behålla samma höjd, tilldess de nästan lodrätt
stupa ned i hafvet, mer än hälften af landets
yta har denna upphöjning. Denna höjd öfver
hafvet trällas i Sverige endast i Norrland,
medan nära 2/3 af landets yta, eller 2,380 qv.mil.
icke uppstiga till 800 fot och en tredjedel,
eller 1,268 qv.-mil, ligger till och med lägre
än 300 fot öfver hafvet. Mellan de svenska
höjdsträckningarna utbreda sig vidsträckta
dalar, som erbjuda utrymme för en talrik
befolkning, ofta, såsom Torneå- och
Ångermannaådalen, äro större än månget Europeiskt

[1] Ifrån Muonio-elfs källa, sjön Kilpisjaur, till
höjden af Rörås i Norge bildas riksgränsen
mellan Sverige och Norge af fjällryggen,
men fortsättes derifrån, oberoende af fjället,
öfver skogar, sjöar och höjder i sydlig och
sydvestlig riktning ned till Svinesund.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:46:50 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hgsl/1/0005.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free