Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning - D. Öfversigt af Sveriges historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
63
nas partier ömsom bade väldet. Under de
Gamla Mössornas tid, eller till 1738, hade,
under Arvid Horns ledning, den gamla
adeln öfvervigten och var politiken ännu
fredlig samt välgörande för landet. Under denna
period regerade Rådet imellan riksdagarna
och hade äfven under dessa ansenligt
inflytande. Man ville läka landets sår, ville, att
Sverige skulle hushålla förståndigt med det
lilla, som det hade qvar. Men när
Mösspartiet började sluta sig till Ryssland, gick
mag-ten öfver i Hattpartiets händer (1738). Detta
Frankrike tillgifna partis förnämsta ledare
voro Carl Gyllenborg, Carl Gustaf Tessin,
A. v. Höpken, Axel v. Fersen, alla
utmärkta och fosterlands-sinnade män med stor
förmåga. Nu lades högsta regeringsmagten i
det s. k. Secreta Utskottets händer, och
Rådet betraktades endast som Ständernas
full-mägtige, pligtiga att rätta sig efter sina
principaler, då dessa voro närvarande, och äfven
mellan riksdagarna i mycket beroende af
deras uttryckta vilja. Med Hattpartiets
uppträdande tog den egentliga partitiden sin
början, och riddarhusets demokratiska pluralitet
var nu den rådande, i motsats till de gamla
aristokratiska ätterna. Det var Hattarne, som
förde det olyckliga kriget mot Ryssland,
genom hvilket ytterligare ett stycke af Finnland
förlorades; till denna period hör också
Dalupproret, Pommerska kriget och den
inrättningen, alt genom en stämpel, graverad med
konungens namn, ined hans underskrift förse
sådana handlingar, som ban sjelf icke ville
underteckna, och derigenom nedsätta honom
rent af till en nolla. Men Hattarne hafva
tillika den förtjensten, att genom dem
Sveriges fabriker, handel och vetenskaper
uppblomstrade, att de för den Svenska
företagsamheten anvisade ett annat fält än krigets,
att de lärde Svenskarne, huruledes de kunde
skörda andra lagrar än slagfältens. Under
deras tid uppstod den genom Jonas Alström
i Alingsås grundlagda hittills okända
fabriksverksamheten, snart så ansenlig, att riket 1702
hade 822 siden- och 192 klädesväfstolar i gång;
under dem gynnades bergsbruket, landtbruket,
boskaps-, i synnerhet fårskötseln, fisket, handeln
och sjöfarten (Ostindiska Kornpagniet
utrustade årligen till China två skepp, medan det
rika Frankrike ditsände knappt ett); genom
dem stiftades Svenska Vetenskaps-Akademien
af Höpken, Triewald, Sten Bjelke, Carl
Linnaeus, Jonas Alström och C. W. Cederhjelm.
Men genom Pommerska kriget, som förstörde
finanserna, störtades Hattarnes välde. De ef-
terträddes 1765 af de Nya Mössorna, en
förening af de gamla aristokratiska Mössorna
och den oHälse demokratien. Understödt af
Ryssland och England — "det förra ville
bringa Sverige under oket, det sednare ville
förstöra våra fabriker," — ref det nya
partiet ned allt hvad det föregående skapat.
Reda skulle skaffas i penningeväsendet,
jordbruket skulle gynnas framför fabrikerna,
öf-verflödet skulle hämmas, hushållning och
sparsamhet iakttagas; — men allt skedde utan
urskiljning. Ständernas pluralitet sökte
utöfva högsta magten; korruptionssystemet grep
omkring sig med ohejdad fart, man indrog
det af staten lemnade understödet till
fabrikerna. Dessa gingo under. Nöden blef stor,
och upplopp utbrusto på flera ställen i
landet. Man förbjöd vid högt vite allt klander
af partiets åtgöranden vid 1765 års riksdag.
Adolf Fredrik, som några år förut likgiltigt
sett de vänner, som försökt utvidga hans
magt, lägga sina hufvuden på stupstocken,
lät nu af sin son, Gustaf, förmå sig till ett
afgörande steg. Han nedlade regeringen i
December 1768, och Sverige var i 5 dygn
utan konung. Det regerande rådet kunde icke
längre regera; landet hade öfvergifvit det.
En riksdag sammanträdde 1769; ett nytt
råd bildades af Hattar. Men 1771 hade
Mös-, sorna åter väldet, och samma år dog Adolf
Fredrik.
Gustaf Hl vädjade till nationen, och 1772
års revolution gjorde slut på partiernas välde
och frihetstiden.
En ny gyllene tid syntes gry för Sverige.
Men Gustafs högtsträfvande planer lemnade
honom ingen ro; den i början afgudade
konungen såg sig plötsligen omgifven af
motståndare och fiender, och för att förskaffa sig
fria händer, tvekade ban icke att genom en
ny revolution, genom Förenings- och
Säkerhets-Akten af 1789, åter införa enväldet.
Denna cnvåldsmagt, som först blef förderflig
för honom sjelf och kostade honom lifvet,
skulle derjemte, likasom Carl XI:s, under
hans son och efterträdare bringa Sverige på
branten af dess undergång. Huru genom
Gustaf IV Adolfs felsteg Finnland rycktes från
Sverige, huru Ryssland och Danmark redan
stodo beredda att stycka vårt gamla rike, då
genom Adlersparre och Ad/ervreutz den
vansinnige konungen störtades och Sverige
räddades genom 1809 års revolution, detta
är ännu i friskt minne. — Ett nytt
statsskick började, en ny dynasti uppträdde pä
thronen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
