Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Barkarö - Barkarö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
åker med god lerjord, dels ängar å
lägre trakter, hvilka fordom utan tvifvel
stått under vatten och delat landet i
öar, såsom flera gårdars namn
tillkännagifva. På öarna i sjön finnas enstaka
skogiga bergkullar. Hela socknen lider
total brist på skog, utom öarne.
Åkerbruk är hulVudnäringen. Socknen
innehåller 40 2/3 oförmedlade och 39 11/12
förmedlade mantal, hvaraf 1 skatte, 5 1/4
krono och 33 2/3 frälse och hade 1810
640, 1 840 703 och 1856 662 invånare.
— Barkarö är ett konsistorielt pastorat
af 2:dra klassen och tillhör
domproste-riet i Westerås stift. Kyrkan, belägen
1 mil från Westerås, är ursprungligen
mycket gammal, såsom synes af hennes
tjocka murar, sammansatta af oformliga
gråstenar; men hon har efter branden
år 1771 blifvit något förändrad och
förbättrad, hvartill en grefve Cronstedt,
på egen bekostnad, i synnerhet bidragit.
Man har i tornet anmärkt en för sin
ålder märkvärdig klocka. Altartaflau
är från år 1451. Socknens namn har
fordom skrifvits Barkarna, Barkare och
Barckarö. Man vill härleda namnet
från bark, bat, i anseende till ortens
behof af båtar i fordna tider, då trak
ten var mycket uppfylld af vatten,
hvilket verkligen varit förhållandet, emedan
roari ännu träffar båtvrak långt uppe i
landet från Mälaren. Till skilnad från
Kungs-Barkarö socken, som är annex
till Köping, kallas denna vanligen
Westerås-Barkarö. — Åtskilliga
fornlemningar förekomma i socknen. På
Högholmen, som ligger i sjön mellan
Ridön och Tidön, finnes en större grift hög.
Lemningar af borgar förekomma på flera
ställen, ehuru ingen betydlig. Söder
ut från prestgården finnes i ett berg,
kalladt Lindberget, en af kullriga stenar
sammanförd mur, tämligen långsträckt,
men till större delen alldeles nedfallen;
i prestgårdens hage ser man älven
lemningar af en mur. Den förstnämnda
muren nedgår i en äng, kallad
Domsängen, nära Barkarö by, der ett
fältslag i fordna tider säges stått. Äfven
skall ett fältslag egt rum i en annan,
äng, kallad Galtegen, der man i jorden
funnit pilar och lemningar efter
allehanda stridsvapen. Anmärkningsvärda
gårdar äro: Fullerö, Bidö, Hjortsberga,
Holma samt Barkarö prestgård och
Gotö by, dels för gårdarnas ålder, dels
för deras fornminnen, hvarom vidare i
deras beskrifningar.
Barkarö, kyrkoherde-boställe i
socknen af samma namn och Tuhundra
härad af Westerås län, är märkvärdigt
för sina fornlemningar och minnen.
Det är utbrutet från kyrkobyn och har
från urminnes tider varit anslaget till
pastor. Det består nu af 1 mantal om
8 öresland; men katolska presterskapet
hade blott 2 öresland, hvartill 6
skänktes af slägten Oxenstjerna på
1500-talet. Söderut från prestgården finnes
i ett berg, kalladt Lindberget, en af
kullriga stenar sammanförd mur i
prismatisk form. Murens utsträckning är
ganska läng från öster till vester och,
der den hvilat på jorden, ruinerad,
likväl så, att dess fot klart synes; men
der berget är grund, bibehåller den,
på somliga ställen, 1 à 2 alnars höjd.
Samma mur nedgår i eu äng, kallad
Domsängen, och i prestgårdens
beteshage synas lemningar efter en mur;
men huruvida den förra egt sammanhang
med denna, har icke kunnat utrönas. —
Är 1598, under oroligheterna i Dalarna
i anledning af oenigheten mellan kon.
Sigismund och hertig Carl, ankom hit
till prestgården en utskickad frän
Krister Larsson Horn i Westerås. Denne
utskickade hade befallning att skynda
till konungen, till hvilken han hade ett
bref, inneslutet i ett täljknifsskaft; men
han var sin herre icke trognare, än att
han uppvisade det för Carl Carlsson
Gyllenhjelm, som då, på hertigens
vägnar, var stadd på en resa till Dalarne.
Gyllenhjelm förde honom genast
tillbaka till Westerås, för att berätta Horn,
att vägarne voro stängda med
förhuggningar eller besatta med krigsfolk, och
att. han ej vågade resa längre med sin
täljknif, hvarföre han kastat den i sjön,
för att dölja innehållet af brefvet. Detta
innehöll blott, att Horn med Upplands
ryttare kommit till Westerås och ärnade
sig till konungen; men Jos. Kursell
hade besatt alla vägar i Nerike, att
han der icke kunde komma fram; ville
dock försöka att på annat häll komma
igenom. Han önskade för öfrigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
