Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Blåkulla, eller Blå Jungfrun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Slutligen skola vi i korthet omtala
allmänhetens sätt att föreställa sig
resorna till och lefnaden i Blåkulla,
sådan den förekommer i ett gammalt
manuskript, som finnes infördt i de förut
nämda handlingarna, utgifne af
Kröningssvärd.
»Då trollpackorna föra barnen med
sig till Blåkulla, rida de på sopqvasten
och smörjas ur ett horn. Denna saga
går ännu på flera ställen i riket, och
Påskaftonen pläga goda vänner ännu
på skämt sända hvarandra bref, hvilka
hemligen framskaffas, och hvaruti
inneslutes sopqvast, raka, smörjehorn och
fjäder m. m. Brefvets formulär börjas:
»Sopa, raka, smörjehorn,
Sänder jag dig till resedon», etc.
Jemte hornet plär följa en nål, hvilken
har den sällsynta egenskapen, att, då
den sättes i väggen, blir der en
öppning, så att man kan fara derigenom
med häst och vagn. Sedermera sluter
sig väggen, och på detta sätt kunna
trollpackorna komma in när och hvar
som helst. När de sålunda inkommit
till barnen, uppväcker trollpackan dem;
men det öfriga folket kan ej vakna.
Trollpackan ber då barnet följa sig till
gästabudet, hvilket det ej kan neka, ej
heller förmår ropa om hjelp. Stugan
blir då belt ljus, hvilket kommer af det
glänsande hornet. Nu sätter
trollpackan barnet uppå taket, tilldess hon
samlat flera och fått fullt det henne af
satan förelagda antalet. Kommer hon
till Blåkulla, utan att hafva talet fullt,
så (år lion bannor och stryk af satan.
Skjutshästen, hvarpå hon raed barnen
färdas, är en ko, häst, eller menniska,
på hvilken de rida bakfram, eller ock
på en stång, som trades mellan
kreaturets fötter, hvilka förut måste smörjas.
Under dylik färd inväntar lion vid
kyrkorna sina kamrater och sätter barnen
på kyrktaken, der de likna små kajor.
Trollpackan skafver imellertid af
klockorna, och då hon sedan rider genom
en sky, kastar hon metallen dit med
dessa ord: »Gud låte min själ aldrig
komma närmare Gud, än denna metall
åter till klockan!» Vid framkomsten
till Blåkulla synes huset för barnen i
början liksom skinande af eld. Satan
emottager trollpackan i högsätet, der han
sitter mägta ansenlig, eller ligger hau
under bordet belt förskräcklig, naen
alltid bunden med en kedja. Sedau
trollpackan helsat honom med en
corapli-ment, den ej ens den största höflighet
i våra dagar skulle medgifva, framför
hon sina pupiller under knäfall. Satan
frågar då barnet, om det vill tjena
honom, hvartill barnen merändels svara
ja, emedau han lyser af ett sådant
majestät, att de ej kunna neka. Satan
lofvar dem deremot glädje och
gästabud så länge de lefva och deras själar
evig ro efter döden. Sedan kontraktet
med handslag blifvit afslutet, märker
satan dem sålunda, att hau antingen
biter dem i pannan eller ristar dem i
lillfingret. Med blodet inskrifves då
deras namn i en stor bok. I städja
få barnen en silfverpenning eller
silf-verpjes, som är ovansklig, så länge de
tiga dermed, eljest förvandlas den till
en bark eller spån. Efter sålunda
för-rättadt värf börja trollpackorna att
brassa och steka, göra korf och tillaga
bränvin, hvarpå ringes till måltid, der
de dricka lustigt om, och efter måltiden
rökes tobak, dansas och sorlas, värre
än på något bondegästabud. Musiken
går, och ömsevis spelar satan med
svansen under bordet, roar trollpackorna
med mörksens gerningar, hvarefter
liof-mästaren utropar stället till nästa
sammankomst.
I Blåkulla undervisas barnen af
tillsatta skolmästare, som lära dem att
martera Eader Vår och Tron, förbanna
himmel och jord, minne och sinne, troll-
Domaren, som satt i rätten, lärer ej vaiit alldeles utan den vidskepliga tron på trolldom;
men cn grefvinna De la Gardie, som vid samma tid reste {jenom landet, tog närmare kännedom
om saken och intresserade sig för de olyckliga varelserna, som voro föremålet. Hon talade i
Stockholm mot dessa orimligheter, och undersökningarne upphörde. Rikets Ständer läto slå öfver
henne en medalj vid påföljande riksdag. Origiualhandlingar till denna process förvaras på Löberöd
i Skåne.
Att liknande vidskepelser förekomma ännu i dag, finner inan af trolldomsväsendet och
resorna till »Josefsdal» 1858 från Gagnef och Mockfjerd, hvari en fanatisk prestman toide haft
ick® ringa andel. Vi fa vidare tala härom i art. Gagnef.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 06:46:50 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/hgsl/1/0300.html
