- Project Runeberg -  Historiskt-geografiskt och statistiskt lexikon öfver Sverige / Första Bandet. Inledning samt Text A och B /
233

(1859-1870) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Blåkulla, eller Blå Jungfrun

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

år igenom. Fredagen efter Bartholomæi
dag blefvo 7 personer i Elfvedals
socken halshuggna och brända.

Trolldomsraseriet blef häraf ännu
värre, så mycket mer, då den
enfaldigare hopen såg, att de upplystare trodde
derpå. Enligt landshöfdingen Duwalls
bref till Kammar-kollegium af den 8
Juli 1G71, voro Särna, Elfvedalen,
Mora, Wenjan, Orsa, Oret, Rättvik,
Leksand, Ahl och Bjursås socknar, som
han säger, inficierade af trolldoms
väsendet.

Landshöfdingen Duwall gjorde den
klyftiga anmärkningen, att, såsom
troll-packorna kunde så lätt flyga i vädret,
måste de vara lättare än annat folk,
hvarför han äfven lät väga några, och,
hvilket under! trollpackan, som bordt
väga 12 à 10 1®, hann knappt till 4.
(Se Landsh. Duwalls bref till
rikskansleren Magnus Gabriel De la Gardie,
den 26 Febr. 1070, infördt i
handlingarna om Trolldomsväsendet i Dalarna,
utgifne af Kröningssvärd). Det löjliga
blandar sig ofta med det bedröfliga.
Den 15 April 1671 voro 47 personer
inom Falu län för trolldom aflifvade.
Äfven i Vester-Dalarna utbredde sig
detta oväsende. Men detsamma
stannade icke inom Dalarna. I
Heisingland, Herjedalen och Ångermanland
trollades, ransakades och brändes. Äfven
i Bohuslän grasserade denna
vidskepelse, och en allmän kyrkobön befalldes
uppläsas fråu predikstolarna.
Besynnerligt, att detta oväsende äfven gick
öfver Frankrike vid samma tid. Också
i Tyskland, i synnerhet vid Harz,
herrskade trolleri. Blocksberg var här
troll-packornas samlingsställe, och der
troddes Blåkulla vara beläget. En domstol
inrättades i Frankrike, kallad la
chara-bre ardente, som kom många
menniskor om lifvet. Hertigen af
Luxemburg anklagades och sattes i ett 15
månaders fängelse, der hau dog, och
allmänheten trodde fullt och fast, att
fan tog lifvet af honom.

Satan visade sig skenbarligen för
Stjernhök och Sundius, tvänne kunnige
män, som sutto i trollransakningarna.
Uti ett moln af svafvelrök gick han in
till dem genom lyckta dörrar, och dessa
lärda herrar inlemnade en beedigad
berättelse derom. Lektor Eurenius i
Hernösand inbillade sig och sin hustru, att
de den 16 Okt. 1674 varit i Blåkulla.
I Stockholm begicks en allmän böndag
till trolldomens hämmande. Slutligen
upptäcktes, att alltsammans var
bedrägeri, och att en gosse ff ån Gefle
angifvit sig sjelf för att samla penningar.

Biskop Rudbeck i Westerås och
professor Brunnerus i Uppsala voro de
enda, som offentligen förklarade
alltsammans för villfarelse. Aldrig hade
detta elände spridt sig så vida, om
man ej användt så högtidliga medel
till dess hämmande, hvilket hade den
bedröfliga verkan att ännu mer öka
allmogens tro på det vidunderliga.» [1]


[1] Äfven i sednare tider hafva dylika trolldomsäfveutyr varit å bane. Ar 1742 började ett
trolldomsväsende i Mora, och 17 barn gjorde sin bekännelse för prosten Wollenius. Ar 1757
huserade trollpaekorna i Ahl, hvarom kan läsas i denna församlings kyrkobok. Några qviunor blefvo
af skomakaredrängen Erik Jansson angifna för trolldom, hvartill han tagit sig anledning att
misstänka dem derföre, att föräldrarnas boskap om dagarna kommit hem ur skogcu och sedan icke
velat gå i vall, samt af qvinnfolkens sammankomster på kyrkbacken. Erik Jansson, som ansåg
kreaturen förgjorda, höll hemligen råd härom med sin mästare, som ansågs vara kunnig om
naturens under, och rådförde sig äfvcu med andra om sättet att upptäcka trollpaekor. Saken drogs
för domstol, och redan vid första lagliga undersökningen gjorde Erik Jausson sig misstäukt för
lögn, och vid andra tinget återtog han hvad hau yttrat om qvinnfolkcn och gjorde dem afbön.
Men kort derefter påstod han åter, att trolldomen varit verklig. Qvinnorna betygade sin oskuld
och klagade öfver våldsam inedfart och pinosätt. Prosten i Leksand inlemnade till Kongl. Svea
Hofrätt under den 23 Oktober 1758 ett långt betänkande om trolldom, deri han påstår, att den
grundar sig på förbund med djefvulen, och medgifver, att en och annan omständighet styrker, det
Gölis Olof Erssons enka på Heden och Back Karin Larsdotter i Kihlcu verkligen trollat. De
anklagade qvinnorna blefvo införda till länsfängelset i Falun, der landshöfding Cederström sjelf
förhörde dem och sedan släppte dem på fri fot, hvarvid Hofrätten gjorde anmärkning; dock stadfäste
den tiugsrättens utslag, hvarigenom qvinnorna frikändes. Skomakaredrängen Erik Jansson dömde»
till 16 dagars fängelse vid vatten och bröd samt 100 daler silfvermynt böter och Back Karin till
8 dagars fängelse vid vatten och bröd, för det hon velat inbilla folk, det hon kunnat trolla.
Hofrätten ansåg trolldomsväsendet härröra af folkets svaga begrepp och vantro, som förfört det att
tro på fordna sagor, dem de i barndomen hört och nu trott vara verkliga.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:46:50 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hgsl/1/0299.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free