Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bohuslän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det förekommer, är Alfhem, hvarmed
man förstod hela kustlandet mellan de
bägge elfverna, Raum-elf (Glommen i
Norge) och Gaut-elf (Göta elf i Sverige).
Namnet härleder sig sannolikt från
landets äldsta regent, konung Alf, och
hans ätt, Alfarne. En annan äldre
benämning är Ranrike, som synes varit
samtidig med Alfhem och helt noga
betecknar det nuvarande Bohuslän. Den
i våra fornskrifter allmännast
förekommande benämningen på Bohuslän är
imellertid Wiken, som först betecknade
kustländerna på bägge sidor om
Chri-stiania-fjord, tillika med landet till Göta
elf, men sedan öfvergick till Bohuslän
ensamt och slutligen till dess norra del,
der det ännu qvarstår i namnet på de
bägge fögderierna, Norr- och
Sunner-viken. Invånarne kallades Vikueriar,
d. v. s. Vikens försvarare. En redan
i 1 2:te århundradet bruklig benämning
på södra Bohuslän, eller landet från
Uddevalla till Elfven, är Elfvarfylke (i
1 4:de seklet Elfvarsyssel), hvars
inbyggare, som ansågos för de argaste bland
alla Norrmän, kallades Elfvargrimar,
d. ä. de grymme vid elfven. Namnet
Bohuslän, ursprungligen Bohuslän,
innefattade i början af 17:de århundradet
ingenting mer än det gamla
Elfvarfylke; men alltsedan medlet af detta
sekel inbegreps äfven Wiken derunder.
Namnet är sannolikt sammandraget af
Baggehus, som Svenskarne kallade det
slott, hvilket Norska konungen Håkan
Magnusson lät uppföra för att i tukt
hålla Svenskarne på Kongahella slott,
hvilka efter gammal sed hedrade sina
vederdelomän med det uråldriga
spe-namnet Baggar, — ett namn, hvilket
till och med ännu i dag
Bohuslänningen ofta får uppbära af sina grannar
i Vestergötland till ett minne deraf,
att hans land länge utgjort en del af
Norges rike.
Vid granskandet af de talrika
fornlemningar, som förekomma i Bohuslän,
kommer man till den slutsatsen, att
landet varit bebodt af åtskilliga
folkstammar, som efterträdt hvarandra.
Äldst bland dessa stammar är den, som
begagnat de redskap och vapen af sten
och ben, hvilka ännu till stor mängd
träffas i provinsen. Detta folk
tillhörde sannolikt- samma Polarfolkstam, som
i urtiden befolkade den öfriga Norden,
men skiljde sig från denne till seder och
bruk, emedan man i Bohuslän icke
träffar några bland de Kummelgrottor eller
Halfkorsgrafvar, i hvilka detta folk
eljest brukade begrafva sina döda, utan
att bränna deras lik. Närmast efter
stenredskapen i ålder komma stenrören,
de i Bohuslän s. k. walarne (vårdarne),
dels med, dels utan hällkiströr. De
sednare äro ingenting annat än vanliga
ättekullar, som icke fått jordfyllnad;
men de förra äro af vida högre ålder,
stå nästan alltid enstaka på de högsta
bergsspetsarna, innehålla små af
stenflisor bestående kistor, täckta med en
gröfre häll, och innesluta nästan alltid
brända ben och oftast vapen af bronz,
äfven guld, men aldrig, om de äro
orubbade, jern och silfver. Dessa
tillhöra ett folk, som nyttjat bronzvapen,
som är yngre än stenfolket, men äldre
än våra förfäder, hvilka kände jernet.
Detta folk var sannolikt våra häfders
Joter, sagans jättar. Dessa
efterträddes af den s. k. Odinska invandringens
folk, ty att något för Bohuslän eget
folk, vid namn Alfer, som man velat
antaga, funnits här, torde vara en rent
af ur luften gripen hypothes. Från
våra fäder härleda sig de grafkamrar,
som i Bohuslän kallas Dyrhus (af dyr
= djur), jättestugor och stenstugor,
graf-chor, tydligen tillhörande ett folk, som
brände sina döda, och sparsamt
förekommande i det öfriga Sverige,
ättehögar och, slutligen, de märkvärdiga
hällristningar, som i mängd förekomma
på Bohusläns klippor och bestämdt äro
inhuggna med metallredskap. Dessa
»bergtaflor» föreställa vanligen strider
till lands och sjös, jagter o. s. v. Man
igenkänner der män och qvinnor,
hästar, oxar och kor, hjortar, ormar och
foglar, skepp med och utan master och
segel, båtar, vagnar, sköldar, vapen,
fotsulor o. s. v., ofta icke illa tecknadt
och utfördt.
Nordens gamla sagor berätta, att i
Bohuslän regerat som sjelfständiga
konungar furstar af en högättad
konungastam, inom hvilken namnet Alf varit
ärftligt, och af hvilken sjelfva landet
fått namnet Allhem. Denna ätt utgick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
