Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bolmsö - Bolmsö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är byggd af sten, 41 aln. och 16 bred;
nu förfallen och alldeles för liten. Här
voro slägterna Stjernas, Kyhles och
Gyl-lensvärds banér uppsatta år 17 57.
Klockorna sitta i stapel; stora klockan
har ett djupt hugg, likasom af en stor
yxa. Det säges vara gjordt af Danska
krigsknektar, som ville sönderslå och
bortföra henne. — Bolmsö är eu af de
märkvärdigaste öar i riket så väl för
siua historiska minnen, som för den
mängd fornlemningar, hvilka här
förekomma och omnämnas här nedan. —
Adress: Weruaino.
Bolmsö, fordom Bolmsey, äfven
Eygrimur Bolmur, är, som förut är nämdt,
en af de märkvärdigaste öar i vårt
laud. Att här upprepa allt, som i
större eller mindre grad kan vara
intressant, vore ett onödigt företag, helst
de, som företrädesvis lagt sig på
an-tiqviteternas studium, nog veta hvart
de skola vända sig, för att vinna de
upplysningar om Bolmsö, de önska
erhålla. De fornforskare, som
hufvudsakligen beskrifvit denna ös
fornlemningar, äro: Sjöborg och Wieselgren
samt Liljegren och Brunius. En
långvarig tvist har varit förd mellan
forn-forskarne om stället, hvarest den i
sagorna omnämda ön Bolmsey eller
Bol-mur legat, och denna tvist är icke ännu
afgjord. Wieselgren har dock nu
afgifvit sitt utlåtande i saken, som
grundar sig på goda skäl och nära nog full
bevisning, att denna vidt beryktade ö
är densamma som den i sjön Bolmen
i Småland belägna Bolmsö. Många
minnen af fordna hjeltars bragder lefva
således på denna ö, och en mängd
urgamla fornlemningar intyga, att här
bott en hjelteslägt, hvilken, enligt den
snillrike fornforskarens öfvertygelse, var
konungarnes i Fiuveden slägt, med
konungasätet på Bolmsö. Till tviflares
ytterligare begrundande och
skärskådande af herr Wieselgrens utlåtande i
detta ämne, taga vi oss friheten att
här återgifva en del af hvad hau i
sammandrag efter »Hervara-Sagan»
berättar om denna Bolmsöns hjelteslägt.
»Isländska sagan känner Bolmur och
en kunga-ätt, som herrskar deröfver»,
börjar den grundlige häfdatecknaren,
och fortsätter: Hervara-sagan, som är
för Virdarike hvad Yngliga-sagau är
för Svearike, åberopar fornböcker för
sin framställning. Tidigt antog man,
att Bolmsey var Bolmsö i Finveden.
En nyare kritik uppstod, som utaru
Skandinaviens gränser ville förlägga alla
våra fornminnen, tvärtemot hvad
Rudbeck förut gjort, hvilken inom våra
gränser ville samla hela verldens
forn-historia. Denna nyare kritik har icke
heller skonat Bolmur, hvars namn till
och med blifvit förvrängdt till Holmur.
Her vara-sagan anför, huru Turkar
och Asieus folk kommo östau ifrån och
togo boningar i Norden. Deras
höfding var Odin. Af hans söner nämnes
blott Sigurlami, som af Odin fick
Gar-dariket, gift med Heidi, kung Gylfes
dotter. Deras son är Svafurlami, som
efter faderu blef höfding i Gardariket.
Han skaffade sig svärdet Tirfing, smidt
af tvänne dvärgar, om hvilket den ena
sade, då det framlemnades: Varde detta
ditt svärd mans lane hvar gång det
draget varder, och med clet skola begås tre
de största nidingsverk. Det varde
äfven din bane! Han var gift med
Fridur, en jotadotter. Deras dotter var
Eivor, den vänaste och visaste bland
qvinnor. Men på Bolmsö, der den
genom enviget med Starkather bekanta
Hergrim Halftrolls och hans makas
Alf-hilds son Grimur satt sig ned, och som
sédan kallades Eygrimur Bolmur, bodde
Grimurs son, kämpen Audgrimur
0-rädde, en väldig viking. Denne
härjade i Svafurlams rike, nedlade honom
med Tirfing och tog Eivor, med
hvilken han höll bröllopp i sitt hem på
Bolmsön. De egde 12 söner:
Angantyr, Hervardur, Hjorvardur, Semingr,
liami, Brani, Barri, Reiner, Tiundur,
Bui och tvänne Haddingar, hvardera
mäktande en mans verk, men
Angantyr två mäns; varande ock hufvudet
högre än de andra. Augautvr bar
Tirfing. Semings svärd var Misteltein,
Hjoivardurs hette Hrotta. Om deras
berserksgångar och öfriga värf gingo
många sagor.
Timade så en julafton på Bolmsö,
att löften skulle göras. Då lofvade
Hjorvardur att hau skulle ega
Inge-biorg, dotter af Ingve Uppsala-kung.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
