Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bolmsö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Följande år besöktes Uppsala. Då
uppstod täflan mellan H jör vard ur och
Hjalmar, som stämdes till envig på Samsö.
Detta ger anledning förmoda, det
Bol-murs-kämpame der hade sin ättegraf
och att Samsö vavit en allmän
begrafningsplats för de ätter, hvilka förlorade
»vid den stora öfversvämningen» eller
Kirabriska floden (omkring 200 före
Christus) sitt land. Angantyr gifte sig
med Svafva, dotter af Bjärt mar Jarl
på Aldeioborg. Envigeskampen gick
sedan för sig på Samsö. Hjalmar
stridde med Angantyr, Orvar Oddur med
de öfriga 1 I bröderna. Orvar nedlade
dem alla; Hjalmar och Angantyr
stupade bägge, och alla bröderna
nedsattes i högar på ön med sina vapen;
men Hjalmars ättegraf var ej der. Hans
lik fördes af Orvar till Uppsala.
Sången mellan den döende Hjalmar och
Orvar lefver ännu på allas läppas.
Ingeborg öfverlefde ej sin sorg, utan som
Ogn gaf lion sig sjelf döden.
Svafva födde Angantyr en dotter,
Hervor, en sköldmö. Hon uppväxte
hos sin morfader. Trälarne kallade
he nne träldotter; lion fragade
morfadern om sitt fäderne, och han upplyste,
att lion var af äkta säng och hög börd.
Sköldmön klädde sig som karl,
Her-vardur kallad, fick befälet öfver en
vikingahop och anlände till Samsö. Utan
fruktan ilar lion till grafhögarna på ön,
der lion ser högspetsarna brinna. Hon
gick mellan de största eldarna och hann
slutligen till berserkskämparnes grafvar.
Hon uppstämde en sång till hamnarna,
som sofvo under trädens rötter, för att
uppväcka Angantyr och med böner
förmå honom att gifva henne Tirfing ur
grafven, slutligen med besvärjelser. Då
öppnas högarna, lågor slå upp, och en
röst höres: »Hervor, dotter! Hvi kallar
du så? Med trollstafven mörka Hvi
rasar du så?» ra. ra. Hon fick ett
nekande svar; Tirfing fanns ej i högen;
men när lion ändock fortfor med
besvärjelser, förklarar Angantyr, att, om
Tirfing komme ur grafven, skulle den spilla
hela hennes ätt. Hon fortfor dock med
besvärjelserna, stående med hjelm och
brynja, försäkrande sig vara färdig att
taga svärdet också ur den mest
flammande eld, som lekte kring de aflidnes
hamnar. Nu var svärdet i hennes hand,
och hon qvad: »Hvilen då alle, Bort
vill jag skynda. Lugnt hvilen i högen.
Hädan jag ilar.»
Slutligen yttrar sig Wieselgren :
»Här möta vi en verldsåsigt, som ej är
Odins-religionens. Ty Odin samlade
sina kärapar i en stor sal, der man åt
fläsk och drack mjöd: således en
uppståndelselära, sora utgjorde en nyhet i
Odinska reformationen. Men i
Herva-ras religiou hvila hjeltarne obrända i
sina grafkamrar, hvarföre man på Samsö
under en half månad byggde de döda
kostbara grafkamrar, der en hvar
hedning låg rned ära i sitt hus. Att denna
hedninga-åsigt hunnit in i södra och
vestra Sverige, se vi ännu i de Kelter,
som vi ge den fornvetenskapliga
benämningen, sedan en så stor förbistring
inkommit så väl i benämningarna
(half-korsgrafvar, gång-grafvar, jotakummel
etc.) sora i förklaringarna. Vid
Axevalla har vårt sekel sett de döda ligga
i sina grafrum raed tecken, att de suttit
i sina stolar.»
Sådan är Bolmsö-kungarnas saga,
om hvilken vi få vidare tala i art.
Finved. Oaktadt der förekomma många
dikter, ligger deri en historisk sanning,
och det är denna, sora torde kunna
styrkas af de mångfaldiga
fornlemningar, som finnas på denna märkvärdiga ö.
Hit hör främst säteriet Bolstad, der
sannolikt konungar haft sitt säte, och
strax norr om hvilket man finner ett.
Hof, gudahuset, nu likaledes ett säteri.
Vid Bolstad finnas lemningar efter en
byggnad af CO alnar i fyrkant, med
källrar och -brunnar, allt omgifvet af
en graf. Ett stycke i norr derifrån är
en tings- eller fredsbana, oval, med ] 3
ännu qvarstående stenar. Äfven på
Ilå-ringe, ett tredje säteri på ön,
förekomma ännu lemningar efter byggnader på
den s. k. Gårdstads kulle. Strax
nedanför gården, nära sjöstranden, ligger
en stenhäll, kallad Kung llings
grafsten. Denna kung Bing, sora i ortens
traditioner kallas Håkan Bing och efter
hvilken Ilåringe anses hafva sitt naran,
var möjligtvis Andgrims och hans
sondotter Hervors efterträdare på
Finvedens thron. Omkring 1/8 mil i söder
från Ilåringe, nära hemmanet Skede på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
