Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Borgvik - Borgvik, Norra - Borgås, eller Buresås - Borgås
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Borgviks kapellförsamling, hade omkring
184 0 4 härdar med 2,266 sk® 13 1®
privilegieradt smide af eget tackjern
och erlade i hammarskatt 2 2 sk® 3 1®
7 ®; 1856 hade bruket 5 fria härdar.
Den 21 Nov. 1826 utfärdades Kougl
Bergs-kollegii privilegier för ett
manufakturverk vid Borgvik, bestående af
en räckhammare och en klippsax samt
6 stycken spikhamrar, och med rätt
att förädla 400 sk® af eget ämnesjern.
Till bruket höra 8 tullqvarnar med 20
par stenar och 4 enbladiga sågar.
Under bruket lvda 2’/2 mantal frälse och
9 stycken oskattlagda torp. Det
tillhör ett bolag och skeppar sitt jern på
Göteborg.
Borgvik, Norra. Gästgifvaregård i
Borgvik socken och Grums härad af
Carlstads län; skjutsar till:
Byn, s. v.......1 mil.
Heljebohl, östligt . . . . 13/4 »
Malsjö, n. o......3/4 »
Borgås, eller Buresås. Gammalt
slott, beläget norr om Suusta by i
Blomskogs socken af Carlstads län, vid
östra ändan af eu från Foxen långt
utskjutande vik, på en betydlig höjd,
hvilken ännu bär namn af Borgåsen.
Slottet och dertill hörande stall voro
byggda af sten. Belägenheten har
varit utmärkt vacker samt af naturen
synnerligen betryggad mot fiendtliga
anfall. Slottets grundläggare, likasom
dess derpå följande innehafvare, äro
obekanta; men utan tvifvel hade
jar-larna öfver detta härad härstädes sin
bostad och hofhållning. Dess läge
förorsakade, att det ofta tjente till
förvaringsort för rof och byten, tagna
under ströftåg och plundringar i Norge.
Den, som sist egde slottet, skall hafva
varit en fru från England, hvilken, efter
sin mans frånfälle derstädes i
digerdöden, återreste till sitt fädernesland,
hvarefter slottet efter hand förfallit, så
att af detsamma numera endast återstå
några stenhopar samt eu stenmur, som
gått upp till slottet. För öfrigt är
platsen öfverväxt med skog. Sedan
slottet börjat förfalla, fördes dörren till
detsamma till Blomskogs kyrka och blef
der använd såsom kyrkodörr.
Borgås. Ett kegelformigt berg i
Mo socken, Bullarens härad och
Bohuslän, hvars från tre sidor otilliräntr-
liga spets är åt söder befäst med eu
lång mur af stora stenar, qvarlefvan
efter en konungaborg, som det heter,
anlagd af en Grim och kallad Grims slott.
Holmberg (Bob. Beskr., II, 257) anför
derom följande saga. »På Borgås
bodde i fordna dagar en bergakurrg med
sin drottning och hofstat, alla af
troll-slägt; de infunno sig imellertid gerna
på gästabud i orten och vid andra
tillfällen, der någonting godt vankades.
Bland audra dyrbarheter e^de bersra-
kungen tvä underbara hattar,
Dulde-liatten och Håldéhatten, af hvilka den
förra, när den påsattes, gjorde trollet
och dess sällskap osynligt, den sednare
deremot gjorde allt osynligt synbart.
Nu hände sig, att en rik bonde på
Grimlarid gjorde bröllopp åt sin dotter,
men dertill icke bjöd bergakungen.
När brölloppsmåltiden var framdukad,
försvann ali maten och ölet, så snart
det kom på bordet, utan att någon
visste, hvart det tog vägen. En af
gästerna, en bonde, anade då oråd,
kastade sig på sin häst och red till
Borgås, der bergadrottningen stod i nära
förhållande till honom. Af henne
begärde han att få låna »Håldehatten»,
fick den, satte den på hufvudet och
galopperade hem. Men just som han
satte sig upp, misstänkte trollen hans
afsigt med lånet af hatten, satte efter
den ridande, hunno upp honom och
grepo tag i svansen på hans häst. Då
ropade bergadrottningen: »rid icke pä
den »hala» (d. ä. den hårda,
landsvägen), utan på den »bara!» (d. ä. den
bara, afmejade åkeru, öfver hvilken
trollen icke hafva någon magt, emedan
plogen der ristat så många korstecken).
Bonden lydde rådet, fortsatte vägen på
åkern och kom undan trollen; men ur
berget flögo som glödande jernstänger
och hördes ohyggligt skrän. När han
med »Håldehatten» pä hufvudet kommit
till gästabudsgården, fick han der se
bergakungen och audra stygga troll
sitta kring bordet, ett vid hvar gäst,
och gripa i faten. Då tog han ett
svärd i hvardera bauden, tillsade de
andra gästerna att göra som hau, satte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
