Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brunby - Brunby - Brunbäcks färja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1482 hemman i Brunby jemte
Ranga-sta i Yrista socken till
Predikarebrödernas kloster i Westerås, hvarför
messa skulle hållas en gång i veckan.
Dessa hemman köpte sedan
riksföreståndaren Sten Sture den Äldre och
hans husfru Ingeborg (Tott) af klostret;
men de gåfvo klostret dem åter 1 503,
emedan de ångrade att hafva tagit dem
från klostret, då förenämda fru Ingeborg
gifvit dem dit för sin och de sinas
själarykt skull. Troligen blefvo dessa
hemman genom Westerås recess 1527
indragna till kronan, ty Brunby
innehades på 16 00-talet af fältmarskalken
Horn. Sedan kom säteriet till slägten
Posse, och det tillhörde riksrådet grefve
Posse till Svanå i början af 1700-talet,
öfverstelöjtnanten frih. Mauritz Posse på
17 50-talet och löjtnanten grefve Posse
1825; sedan en Frodell.
Brunby. Berustadt säteri om 15/s
mantal i Börie socken och Ulleråkers
härad af Uppsala län, ligger nära
kyrkan. Det har fordom varit en
urgammal bv, och, enligt en år 1291
upprättad förteckning på Uppsala domkyrkas
fasta gods, egde hon redan före den
tiden hemman i Brunby, som hon fått
af kyrkoherden i Wendel, Knut, och år
1316 egde hon 6 hemman derstädes,
hvilka sköttes af landtboer. Brunby
måtte sedan kommit i enskilda
personers händer; tv man finner, att Trötte
Pedersson till Benhammar (Wada) egt
gården i medlet af 1 300-ta!et. Han
hade med Ingegerd, dotter af riksrådet
Johan Gregersson Läma, dottern Brita,
som blef gift med riddaren Kort Görtz,
hvilkeu med henne fick så väl
Benhammar som Brunby 1378. Han sålde år
1400 Brunby för 226 marker Svenska
penningar till ärkebiskop Henrik
Carlsson, som återskänkte egendomen, jemte
andra gods, till instiftande af en
pre-benda i Uppsala domkyrka. Således
kom gården åter till Uppsala
domkyrka, som troligtvis nu bibehöll den,
tilldess densamma, genom Westerås recess
15 27, indrogs till kronan.
Brunbäcks färja, belägen i Folkärna
socken och Näsgårds fögderi af Falu län,
har från glömska bevarat flera historiska
minnen. I fordna tider ansågs
Dalelfven af Dalarnas invånare såsom en gräns
mellan deras land och det öfriga riket.
En konung eller en riksföreståndare
vågade icke då öfverskrida denna elf,
förrän han emottagit gisslan af Dalkarlarna.
Vid början af Gustaf Wasas
uppresning år 1521 på våren, hade
ärkebiskop Gustaf Trolle, tillika med biskop
Jöns Beldenacke, samlat en krigshär af
6,000 man, med hvilken de tågade åt
Dalarne, der upprorslågan redan
utbrutit, och lägrade sig vid Brunbäcks färja,
för att hindra Dalkarlarna från
öfverfarten öfver Dal-elfven. Gustafs
fältöfver-ste, Peder Svensson i Wibberboda, som
med 5,000 man uppbrutit från
Hedemora, slog läger på andra sidan elfven
och anföll fienden medelst pilskjutning
och slungkastning, så att den Danskt
sinnade hären nödgades flytta lägret
tillbaka till Björkarsbo och Carlsbo byar.
Det berättas, att vid detta tillfälle, då
Danska lägret var vid Brunbäck,
åtskilliga samtal förefallit imellan Svenskar
och Danskar, angående Dalfolkets lynne
och egenskaper. Biskop Beldenacke hade
frågat, huru mycket manskap den orten
kunde lemna. Man hade svarat, att
»hvart hus var uppfyldt med fullvuxna
ynglingar, och att Dalkarlarne bibehöllo
styrkan intill hög ålder, så att minst
20,000 tappra män kunde uppställas.»
Biskopen hade vidare frågat om deras
näringsmedel och fått till svar: »de äro
ej uppammade vid kräslig föda; under
det tyngsta arbete förtära de ej annat
än groft mjöl, blandadt med vatten; då
säd fattas, tillreda de bröd af
sönderstött bark; de känna hvarken värme
eller törst, köld eller hunger.» Då
biskopen fick höra detta, sade han med
häpenhet: »ett folk, som äter träd och
dricker vatten, kufvar ej fan, än
mindre någon annan.» Efter afhörandet af
en sådan teckning om den tappra
Dalallmogen, skyndade ban att gifva sin
krigshär befallning till uppbrott,
hvilket äfven genast skedde. Underrättad
om dessa fiendens rörelser, anbefallde
Peder Svensson sina bussar att om
natten bryta upp och tåga genom en
obauad väg, 1 mil längre i nordost,
förbi biskopsgodset Ön åt Jularbo, der
vägen går till Folkärna kyrka, vidare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
