- Project Runeberg -  Historiskt-geografiskt och statistiskt lexikon öfver Sverige / Första Bandet. Inledning samt Text A och B /
341

(1859-1870) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brunbäcks färja

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förbi Widersbo och Lund samt
Kungsgården fram till Utsunda färjstad uti
samma socken, 1’/2 mil från Brunbäck,
för att falla fienden i ryggen, just då
hau skulle bryta up^ En del af sin
här hade Peder Svensson qvarlemnat i
en tallskog vid elfven, för att vid
behof kunna i bakhåll öfverrumpla
fienden. Efter en snabb öfverfart öfver
elfven på de fartyg, som voro att
tillgå, fortsatte han sjelf tåget fram till
Danska lägret, som var imellan elfven
och Sonnbo. På heden vid sistnämda
’ ställe upphann den tappre Peder, med
största delen af sin styrka, fienden.
Der börjades då eu strid på lif och
död. Danskarne måste omsider vika,
togo slutligen till flykten, men
förföljdes af Dalkarlarne, af hvilka de dels
blefvo nedhuggna, dels fångna; dels
måste de störta sig i elfven, der de
omkommo; blott en liten del lyckades
undkomma till Westerås, som ännu var
i Danska händer. Segern, den
afgörande för Gustafs goda sak, var således
vunnen och stridsplatsen behållen
genom Dal-allmogens tapperhet; men
också bidrog mycket dertill dess lika
tappre anförares krigslist. Biskop
Belde-nackes kort förut fattade tanka om
Dalkarlarne blef således besannad. Vid
Brunbäck, nära flottbron, visas stället,
hvarest slaget stått, och der, äfvensom
vid Björkarsbo, har man från den tiden
i jorden funnit spjut, yxor m. ru. samt
lemningar efter rustningar och en mängd
pilar, hvilket sistnämda vapen tyckes
mest blifvit användt i denna strid, som
derföre ännu benämnes Pilkriget af
Dalallmogen, bland hvilken lefva många
minnen och sagor om denna märkliga
tilldragelse under frihetskriget; och
visor, diktade i anledning af denna kamp,
sjungas ännu i det gamla Dalom.
Följande stanser ur olika dikter kunna
anföras som prof:

Kung Gustaf rider till Dalarne opp,
han tingar med Dalkarlar sin;
men Christian ligger på Södermalm,
hau dricker båd’ mjöd och vin, m. m.

Dalkarlarne hinna till Brunbäck fram,
der fingo de Jutar i syn;
strax flera Dalpilar i vädret man fann,
än haglet nedfaller ur skyn, m. m.

Si kördes de Jutar i Brunabäcks elf,
att vattnet dem porlade om;
De sörjde deröfver, att Christian sjelf
han ej der tillika omkom, m. m.

I en annan, kallad Balvisan, som
består af 20 verser, lyder en:

Brunbäcks elf är väl djup också bred, Fali-

vilom,

der sänkte de så många Jutar ned, Falivilom.
Så kördes de Danska ur Sverige, Falivilivili-

vivom, o. s. v.


Tvänne andra historiska minnen äro
äfven fästa vid Brunbäck. Under
oroligheterna mellan hertig Carl och
konung Sigismund var vid Brunbäcks
färja en trupp kavalleri förlagd.
Sedan ståthållaren J. Näf blifvit
ihjälslagen vid Tuna, sände hertig Carl siu
naturliga son, Carl Carlsson
Gyllenhjelm, år 1598 till Dalarne, på
Dalkarlarnes begäran. Då han anlände till
Brunbäck, var Dala-hären der lägrad
och mottog honom med glädje; alla
ville se honom, och somliga klefvo på
taket till en stuga, i hvilken han var,
så att det nedramlade. Vid
sammanträdet tröstade han dem nu med
underrättelsen om hertigens seger öfver
konung Sigismunds troppar vid
Stångebro och om den derpå följande
förlikningen; men de svarade, att de icke
satte någon tillit till dess bestånd; de
mindes nog, huru onda rådgifvare
stiftat oenighet mellan kung Johan och
hertig Carl, och begärde derföre, att
de måtte få rensa landet och bortskaffa
alla sådana ränkfulla och otrogna mäu,
som satte sig mot denna förlikning;
och ville de draga till konungen och
hertigen för att hjelpa till med den
saken. Gyllenhjelm hade stor möda att
få dem från denna tanke. Slutligen
lyckadus de dock; de åtnöjde sig med
att skrifva ett bref till konungen och
hertigen med tillönskan om lycka till
förlikningen samt förklarade, att de
endast gripit till vapen mot dem, som
varit ondt sinnade mot fäderneslandet
och de rätta arfvingarna till kung
Gustafs tron. Gyllenhjelm tackade dem
derför, på hertigens vägnar, och tog
afsked af bonde-hären, som nu fredligt
tågade hem. Det s. k. Näftåget

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:46:50 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hgsl/1/0407.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free