Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brännkyrka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
invända, att dessa bägge namn kunde
tillhöra särskilda orter; men att det är
en och samma socken, som först
kallats Wantör och sedan Brännkyrka,
intyga tvänne olika bref, bägge från
1400-talet och rörande samma
egendomar. I ett gåfvobref af 1420 skänkte
Catharina Erengislesdotter till
Franci-skaner-kyrkan i Stockholm en sin jord
i Walla, »liggiande i Wanthöör socken
i Öfver thöör», och icke långt derefter,
år 1488, köpte ärkebiskop Jakob
Ulfsson nämda jord, som nu säges ligga
»i Walla i Brennekyrkia sokn i
Svar-thelötha hærade». Häraf synes tydligt,
att det jord-område, hvaraf
Brännkyrka socken nu består, fordom hetat
Wantör, och att denna namnförändring
inträffat under tidrymden fråu år 1420
till 1488, eller inom den ännu kortare
tid, från år 1440 till 1457, då
ofvannämda bref utfärdades, och således på
en mellantid af blott 17 år. —
Upphofvet till benämningen Brännkyrka
åter antages hafva uppkommit efter
någon brand, som kyrkan undergått,
och gissningsvis utsättes denna till år
1452, då konung Christian I:s Danska
flotta, som ankrat vid Käpplingeholmen
(nu Blasiiholmeu) vid Stockholm, måste
fly, och Danskarne under denna flykt
brände trakten söder om Stockholm och
bela hafskusten, till hämd för detta af
Svenskarne dem tillfogade missöde.
Efter denna eller någon annan kyrkans
brand har hela socknen utan tvifvel
fått sitt sednare namn, hvilket vid
olika tider skrifvits: Brcennekyrkio sokn,
Brcenclekyrkia och Brænkyrkia, hvilket
namn den sedan fått behålla. —
Enligt W. Thams uppgift i »Beskrifning
öfver Sveriges rike», har socknen år
15 93 kallats Örby eller Örtuna; men
detta eger icke grund, och är troligen
misstag i stället för sätesgården Örby,
belägen i socknen.
Jjikasom Solna socken norrut, har
Brännkyrka socken söderut fått släppa
till jord-områden till Slockholms stads
anläggning och utvidgande. Åsöna, nu
Södermalm, hörde i fordna tider till
Wantör, och kanske har äfven Agnefitt,
nu sjelfva Staden, varit en del af denna
socken. Åsöna, Åsön, hvilken hade sitt
namn af den ås, sora stryker öfver ön
och fäster den vid fasta landet,
omgifves af Hammarby-sjön, Årsta-viken,
kanske Arnsboa-vik, som nämnes i ett bref
af år 1305, Riddarfjärden, Söder-ström
eller Kungs-sund, benämdt efter Norska
konungen Olof Haraldsson, och
Saltsjön. I äldsta tider var utan tvifvel ön
skogbeväxt och genomskuren af vatteu
på flera ställen, der nu är fast mark.
Nuvarande Zinkensdamm, Eateburs-sjön,
södra stadsdiket och andra små vatten,
som fordom haft förening med
Hammarby-sjön och ännu år 1733 finnas
utmärkta på en karta, kunna icke utan
skäl förmodas hafva i äldsta tider haft
förening med hvarandra, hvilken
förmodan äfven styrkes, då man tager i
betraktande de omkring dessa vattendrag
befintliga berg och höjder och derinvid
liggande slätter. Att denna stora holme
icke af ålder varit bebyggd och odlad,
utan begagnats endast till betesmark,
medan skogen varit använd till
ved-brand och byggnadsvirke, som äldre
författare antyda, är knappt tänkbart,
då här på många ställen kunnat vara
större åkerfält och annan odlingsbar
mark, och påtagligen har äfven detta
varit förhållandet, ehuru häfderna icke
veterligen lemna derom några bestämda
underrättelser; men någon stråle af ljus
i denna sak framlyser dock någon gång
i detta mörker, och urkunderna måste
noga granskas, om man skall kunna
förvärfva någon upplysning, om
huruvida Åsöna vart, inan ön lades till
staden, bebyggd med landställen, gårdar
eller tilläfventyrs en by. Första gången
häfderna omnämna Åsöna är i en
handling af år 1288, rörande en mellan
ärkebiskopen i Uppsala och biskopen i
Strengnäs uppkommen tvist, angående
till hvilket stift Stockholms stad med
Asöna borde rätteligen höra.
Rimkrönikan ointalar sedan, att riksmarsken
Torkel Knutsson den 10 Febr. 1316
halshöggs »sunnan för staden, der bysens
fä gick», och öfver hans graf uppslogs
ett tjäll och uppsattes ett altare, samt
vidare, att Danskarne år 1436 röfvade
borgerskapets boskap utanför Södra
Tornet. Uti privilegierna för Stockholms
stad af den 26 Maj samma år gifves
åt staden Åsöna, »med allom gamlom
tillägom och Sunnersta qvarnarna och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
