Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hernösand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på den gamla Norrländska handels-och
bytesplatsen Hornsanda Bro, äfven
kallad Hornesand och Hornesund, samt
fick 3 år efter anläggningen privilegier
af konung Johan III. Dessa
privilegier utvidgades af Carl IX och Gustaf
II Adolf, hvilka konungar förunnade
staden rättighet att idka handel på
Spanien, Frankrike och England. Sedan
drottning Christina inskränkt denna
handelsfrihet, blef den likväl staden
återskänkt af Carl XI:s förmyndare, dock
endast på 6 år, och först 1 7 65
återvann staden ändtligen sin stapelfrihet,
hvilken den allt sedan behållit.
Hernösands historia har icke
synnerligen mycket af interesse att
uppvisa. Den afbrann åren 1710 och 1714,
sednare gången genom mordbrand,
anlagd af två gymnasister i
gymnasiihu-set, samt, afbrändes 1721 af Byssarne,
så att nästan ingenting deraf återstod.
För att mildra nöden, beviljade
regeringen staden åtskilliga friheter; men det
onda var icke så lätt godtgjorda Dessutom
hade staden några gånger varit på väg
att bli folktom i anledning af befarade
fiendtliga inbrott i landet, t. ex. 1 677,
då en Dansk här troddes skola inbryta
från Norge genom Jämtland, och 1721
samt 1 743, under krigen med
Ryssland, vid hvilket sistnämda tillfälle
utflyttningen var nästan allmän.
Hernösands annaler tala också om jordskalf,
som i stadens närhet förspordes den 6
Januari 1 746 och d. 12 Mars 1748.
Hernösand har i alla tider varit en
handelsstad, och dess förnämsta sjöfart
idkades på Ostersjöhamnarna, Riga,
Danzig, Königsberg o. s. v. Ar 1 770
afgick det första skeppet till
Medelhafvet. De vigtigaste exportvarorna i
äldre tider voro lärft, bräder, fogel,
strömming o. s. v., af hvilket allt ansenliga
qvantiteter utfördes. Så exporterades t.
ex. år 1777 icke mindre än 110,542
alnar lärft och 17,452 tolfter bräder,
medan 1773 exporten af skogsfogel
uppgick till 33,616 stycken, deribland
ensamt 19,302 stycken hjerpar.
Sistnämda år utfördes 1,667 tunnor strömming.
År 1779 hade Hernösand 5 fartyg om
vid pass 740 läster, hvilka begagnades
till utrikes sjöfart, medan 10 till 12
fartyg gingo på inrikes orter,
oberäknadt omkring 50 stycken smärre
farkoster om 10 till 12 läster, kallade Haxar,
med hvilka landtmannaprodukter,
bräder och tjära fördes från den
kringliggande trakten in till staden.
Det nuvarande Hernösands
förnämsta näringskällor äro in- och utrikes
handel med sjöfart, handtverkerier,
strömmingsfiske samt något jordbruk. För
handelns och sjöfartens underlättande
öppnades d. 4 Juli 1 855 en kanal, som
förenar norra och södra inloppen till
staden, och hvarigenom de fartyg, som
komma från Östersjön, nu mer
undslippa den ofta farliga seglatsen kring
Hemöns norra och östra strand.
Kanalen, som är utförd af kapten Hj.
El-wortb, har 12 fots djup vid lägsta
vat-tenhöjd och kostar 1 1 0,000 rdr bko, af
hvilken summa staden sjelf erlagt 60,000.
De vigtigaste exportvarorna äro nu mer
bjelkar, bräder, tjära och smärre partier
jern; år 1856 utfördes från denna stad
icke mindre än 113,411 tolfter bräder,
så att Hernösand i afseende på nämda
export detta år var den tredje staden
inom riket. Af importvaror märkas salt
och tjära, för hvilken artikel staden
undfått nederlagsrätt. Derjemte
inkomma lin, hampa och linfrö samt någon
gång äfven kramvaror. Inrikes handel
idkas med ortens produkter,
linneväfnaden bräder och något viktualier, tillika
med specerier och manufakturgods. Är
185 8 använde Hernösand till utrikes
sjöfart 34 fartyg om 5,135 läster och
till inrikes dito 24 fartyg om 507
läster; år 1860 bestod stadens
handelsflotta af 64 fartyg om tillsammans 6,664
läster, hvaremot staden tillhopa med
sitt tullkammardistrikt hade 86 fartyg
om tillhopa 7,323 läster.
Tulluppbörden, som år 1856 uppgick till 33,496,
hade 1858 sjunkit till 14,563 rdr rmt,
men steg 1860 ända till 104,741 rdr rmt.
Ar 1858 hade staden 72 handlande,
deribland 11 grosshandlare, och 56
handtverksmästare. Fabriksörelsen
inskränker sig hufvudsakligast till
garfverier och färgerier; år 185 9 funnos i
staden ett större repslageri och ett
boktryckeri; i öfrigt idkades skeppsbyggeri
uti stor skala. Fiske utöfvas af
stadens fiskerskap; men afkomsten af detta
näringsfång är ringa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
