Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Junsele.
Junsele.
71
grufvorna. Af alla jernmalmsfält inom
Norrbottens län har Junosuvando varit
längst tillbaka bekant och bearbetadt.
Det upptäcktes år 1644, och en
masugn anlades af J. Grape i Juckasjärfvi
socken samt ombyggdes 1723 så nära
grufvorna, att malmen ifrån handvind
med bårar beqvämt kunde läggas i
rostmurar. Tid denna, den nordligaste
masugn i hela verlden, har tackjern blifvit
tillverkadt dels af malm från grufvorna,
dels till någon del af jernmalm från
Svappavara och Luossavaara, med någon
tillsats under de senaste åren från
Gel-livara; sedan början af innevarande
århundrade har den icke varit i gång. De
förnämsta här upptagna grufvorna äro
Storgrufvan, Konstgrufvan eller Stora
Elfsgrufvan, Lilla Elfsgrufvan,
Långgruf-van, Masugnsgrufvan m. fl. De flesta
af dessa äro dock ej arbetade till mer
än 4—5 famnars djup; endast
Konstgrufvan har blifvit arbetad till ett vida
större djup. Utom nämnda grufvor
finnes 100 alnar längre mot söder, uppe
i dagen, ännu ett malmbrott, som kallas
magnetgrufvan, emedan malmen på d^tta
ställe är i liög grad magnetisk. Man
har derifrån erhållit goda magneter.
Alltsedan 1600-talet har malmfältet alltid
lemnat full tillgång på malm, för alla
de blåsningar, som blifvit verkställda vid
Junosuvando och Torneåfors, sedermera
Palokarvo masugnar. Malmen består af
svartblå, magnetisk, i brottet finkornig,
kristallinisk och merändels tät jernmalm
af 60 till 70 procents halt, äfven af en
med lera blandad vek och affärgande
afart, af blågrå färg och jordlikt brott.
Malmbrytningen vid grufvorna för
Ken-giska jernverken var 1843: 350 skU
och 1850 sista året, hvaröfver uppgift
finnes, 200 skit t. v. Nära härintill
brytas äfven kalk och limsten samt
pipsten. Bergverksdistriktet har sitt
bergsting i Junosuvando, som är, utom af
sina jerngrufvor, utmärkt af en
naturmärkvärdighet, hvilken torde vara ensam
i sitt slag i Europa: hela landet är
på en sträcka af 20 mil en öfver allt
omfluten flodö.
Junsele. Konsistorielt pastorat af
3:dje klassen, hörande till
Ångermanlands Vestra kontrakt och Hernösands
stift, utgöres af en socken, Junsele, belä-
gen uti Södra Ångermanlands fögderi
af Vester-Norrlands län, vid 550 fots
höjd öfver hafvet, 14 mil n. n. v. från
Hernösand, och gränsande i norr till
o ^ % ....
Åsele Lappmark, i öster till Anuiidsjö, i
vester till Fjällsjö och i söder till Liden
socken; den håller 3 mil i längd och
2% mil i bredd. Arealen kan ej
uppgifvas. Angermanelfven, som flyter
genom denna socken åt Liden, får
tillökning af flera vattendrag och sjöar inom
socknen, särdeles genom Uman, Eöån
och Moqvarnån. Bergshöjder, mossar,
kärr, oländig mark intaga större delen af
socknen. Nära vid elfven på båda sidor
om henne är marken jemn. Jordmånen
består mestadelen af sand. Skogarne
äro vidsträckta och kunna föga nyttjas
för aflägsenhet och svår transport.
Jordbruket är svagt, emedan frost ofta skadar.
Utsädet, som uppgafs på 1770-talet till
120 tunnor, uppgifves 1815 till 200
tunnor, mest korn. Socknen, som år
1770 beboddes af 260 personer på 40
rökar och 44 matlag, år 1805 af 411 och
1859 af 1122 personer (enl.
Mantalslängden 1080 personer, 512 bet., 577
skattfria), består af 1223/64 mant. (hvaraf
10:V4 skatte, cirka l1,^ krono). För år
1760 uppgifves mantalet till 841/48 mant.
Taxeringsvärdet för år 1859 var 70,500
rdr rmt. Kyrkorätt i Junsele
tillkommer ock Gulsele by, som i administrativt
hänseende tillhör Åsele socken i
Wester-bottens län. Näringsmedel, utom
åkerbruk, äro isynnerhet boskapsskötsel, fiske,
djurfångst och timmerhandel. Björnar
skjutas ofta, äfvenså vargar, räfvar,
mårdar ; bäfrar fångas ock i några strömmar.
| På skogsfogel, såsom tjäder, orre och
hjer-pe, är ingen brist. — Hvarifrån socknens
namn härleder sig är ovisst; till en del
finner man deraf första byggnadens
belägenhet vid något mellan forssar
påträf-fadt lugnvatten, som i orten kallas sel.
Kyrkan af trä ligger midt i socknen,
3V2 mil från fordna moderkyrkan llesele,
ett stycke från elfven; ombyggdes 1763
af korsvirke och bräder till 26 alnars
längd med 13 alnars bredd samt
måla-| des 1770. Kyrkan, uppsatt af en bonde,
Per Zachrisson i Kubbe frän xYiiundsjö,
är rätt vacker med hvalf och pelare;
samma man har ock uppbyggt
klockstapeln. Ständig gudstjenst är hållen sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
