Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jämtlands
*
Lappmark 79
ning anbragt för röken som sällan
tillräckligt går ut, utan plågar invånarnes
ögon till den grad, att nästan alla
lappar äro surögda. Qvinnorna äro
arbetsamma, och utom det att de skiftevis
med männen valla boskapen, åligger dem
alla förefallande göromål såsom
skinnberedningen, att göra skor, sy kläder,
sno sensträngar o. m. d. under det
männen i ali maklighet tillbringa sin tid
med korslagda armar och ben, rökande
sin pipa vid kåtans brasa, som qvinnorna
och barnen ansa och förse med bränsle.
Vid mjölkningen, som verkställes
morgon och afton biträdes qvinnan af
männen, hvilka med förundransvärd
skicklighet fånga sumlorna — de mjölkande
korna — med ett långt streck af
sen-tråd, hvaraf bildas en snara, hvilken
kastas öfver hornen på djuret. En del
af mjölken förvandlas genast i ost, då
deremot ungefärligen hälften förvaras i
tunnor, som nedgräfvas i jorden, för att
påföljande vår komma hushållet till godo.
I midten af sitt fjäll, helst vid någon
sjö eller vattendrag, har hvarje familj
ett timradt visthus — »buret» kalladt —
som är förvaringsställe för matvaror,
hudar och åtskilliga öfverflödsartiklar,
hvilka i kåtan skulle vara mera till
besvär, än till nytta .och nöje. De olika
könens klädedrägter skilja sig föga från
hvarandra, och bestå af byxor och en
s. k. muder eller röck, den sednare af
vadmal om sommaren och kallas »koft»,
sydd som en skjorta, och sammanhållen
om medjan af ett med tennknappar och
messingsplåtar rikt utstyrdt bälte,
hvarvid en pung, innehållande elddon och
sybehör, samt ett par knifvar vanligen
äro fästade. Skjortan är ett föga
begagnadt plagg och nyttjas blott af de
förmögnare sommartiden, men aflägges
alltid om hösten, då renskinnsmudden
pådrages. Vid högtider bära qvinnorna
på bröstet en med silfvërbjellror och
blad brokigt utzirad klädeslapp af
fyrkantig form, som på samma gång den
utgör deras förnämsta prydnad, är
måttstocken på deras förmögenhet.
Karlarnes hufvudbonad är en kägelformig mössa
af blått kläde, kantad i sömmarne med
rödt, och qvinnornas skilja sig helt litet
till formen derifrån. Lapparne äro små
och undersätsiga, men viga och i för-
hållande till storleken starka; ansigtet
är nästan fyrkantigt och skrynkligt, till
och med hos de yngre, huden skrumpen
och smutsgul (härifrån göra åtminstone
många af dem undantag, som äro
utvandrade till rikets andra orter), håret
oftast svart, nedhängande i tofviga
stri-por utför halsen, utom på qvinnorna,
som med omsorg fläta sitt vackra hår och
låta det i tvänne flätor, som nedtill äro
hopfästade, nedfalla utåt ryggen. De
äro i allmänhet dumma, giriga, högst
misstänksamma mot bygdens öfriga
innebyggare, och till den grad
vidskepliga, att de aldrig för någon nämna
antalet af sina renar, af fruktan att olyc;
kor derigenom skulle drabba deras enda
rikedom. För silfver äro lapparne
passionerade, och de taga helst
specieriks-dalrar i liqvid, dem de gerna nedgräfva,
för att ha i större säkerhet än i huset,
der stölder äro att befara. Högfärd är
ett framstående drag hos de förmögne,
som vid bröllop och andra
högtidligheter, erbarmligt skryta af sina rikedomar.
De äro i sitt nyktra tillstånd
melankoliska, böjda för öfvertro och svärmeri.
Som de sällan, blott ett par gånger om
året, njuta undervisning i religionen,
lyssna de gerna till s. k. läsare, som
någon gång uppträda. Nyligen skall
lässjukan, fastän i mindre grad,
angripit qvinnorna men som elden, hvarifrån
dessa gnistor härleda sig var långt
aflägsen och af vederbörande (månne
länsmanen ?) i tid till någon del blef
qväfd, efterlemnade läseriet ej några
menliga verkningar; snarare tyckes
detsamma, genom uppväckande af folkets
religiösa känslor, som alltid hafva till
följd en sträfvan efter upplysning, varit
ett medel, som, rätt användt, borde
lända till dessa halfvildars förädling.
Största fienden till lapparnes välstånd
och existens såsom menniskor, är
begäret efter bränvin (en dryck, som med
största begärligket fortares af båda
könen) och kaffe, som konsumeras i
otrolig mängd. Kaffekitteln sjuder
stundeligen i lapparnes kåta, och ofta händer,
att begäret efter detta och bränvin
hellre tillfredsställes, än behofvet af
mjöl, salt o. m. d. Ehuru vid stort
vite försäljning af bränvin är förbjuden
i fjällen, är den förtjenst dessa affärer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 06:48:17 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/hgsl/4/0083.html
