Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jämtlands liin.
Jämtlands lan. 81
sjösund i Jämtland och var den man,
som först gaf christna läran stöd, efter
den helige Staffans död, i Helsingland.
God tycktes kon. Erik denna
landvinning vara, mest dock för det tappra
och stridgoda folk, som dermed kom
till hans banér och i förestående
strider hjelpte honom till seger och ära
under Fahle Bure. Imellertid hafva
Jämtlänningarne ej långt härefter hållit
med Norske konungen Magnus
Erlingsson, såsom vi finna af en berättelse
från Birkebenernas tid. Sedan de
omkringliggande landskapen väl emottagit
deras anförare, kon. Sverre, på hans tåg
till Norge, ställde sig Jämtarne ock
mycket vänligt sinnade emot honom och
undfägnade honom väl vid lians ankomst
dit; men sedan konungens folk spridt
sig i bygden, höllo Jämtarne ting,
hvartill kommo många af konung Magni
vänner och länsmän, och fattade det råd,
att nattetid fylka sitt folk i tre flockar
samt tidigt på morgonen öfverfalla Sverre
och dräpa honom. Men denne
underrättades om sveket, beväpnade sig sjelf
med de män, som voro till hands, och
skyndade ned till sjöstranden. Jämtarne,
1200 man starka, voro församlade på
Undersö, som nu kallas Frösö; men
konungen, som hade allenast 100 man,
sade till sitt folk: »Bönderna lära nu i
mörkret svårligen kunna skilja vän från
fiende; derföre skola vi taga deras egen
lösen, då vi med största häftighet
anfalla dem; men sedan skall hvar och
en draga sig, så fort han förmår, ur
striden bort under ön.» Sålunda anfölls
bondehären och förvillades af att
Bir-kebenerna hade samma lösen, så att när
kon. Sverre med sina män dragit sig ur
striden bakom ön, fortfor landtfolket
att dräpa hvarandra, allt intill dager,
då bönderna märkte, att de slogos
inbördes. Konung Sverre kom äfven
tillbaka med sitt folk och anställde ett
stort nederlag bland bondehären,
hvarefter Jämtarne begärde grud och
lemnade gisslan; men dem ålades af Sverre
att utbetala i förlikning mycket
penningar. Ar 1322 fick konung Magnus
Eriksson Norge med Jämtland i arf
efter sin morfar Hakon V; men det blef
ånyo afskildt 1351. Sedan Margareta
1397 hade förenat de tre nordiska rikena,
III.
blef Jämtland åter räknadt till Norge,
tilldess att detta landskap, genom
freden i Brömsebro 1541, återgafs åt
Sverige, men afträddes åter af konung
Johan III till Danmark genom freden
i Stettin. Under det olyckliga året 1612
skedde stor förödelse af Norrmän och
Danskar, som inföllo öfver fjällen. Ifrån
den tiden lefver här än minnet af
Bal-zarfejden, uppkallad efter en behjertad
Jämte, Balzar Beck. Denne hade vid
ofredens första början anlagt Frösö, Gällö
och Mörsils skansar. Inom dessa
befästningar, efter hvilka minnesmärken
och sägner ännu finnas bland folket,
försvarade Balzar Beck med en liten
uppbådad här af Jämtar denna bygd.
Här stupade mången Jute, och ofta
jagade han de rofgiriga flockarna allt
in-! till deras fjälldörrar, så kallas de
trånga-ingångarna till landet,s som likna smala
portar och finnas i de högre
fjällbergen. Grifthögar och märken efter ett
slag visas vid f. d. kungsgården
Förberg, och i Räfsundssjön uppdrogs med
not, för hundrade år sedan, ett stort
slagsvärd från dessa stridernas tider.
Denna gång afslutades striderna genom
freden i Knäröd 1613, då Jämtland
afträddes till Danmark, och insattes der
öfver landet danska fogdar, att
indrifva skatterna. Ett minnesmärke från
denna tid är Tibrandshög vid Rödö-
sundet på en slätt, som kallas Sandlängden.
Denna hög — så förtäljes af folket i
bygden — har en Dansk höfvidsman,
benämnd Tibrand, låtit uppkasta till
hundrade alnars lodrät höjd; se vidare
As socken. De bönder i Jämtland, som
varit Sverige trogna i kriget, fingo af
-Danskarne dålig lön; de miste sina
hemman eller måste städsla dem af
Danska kronan. Under åren 1641—55
led äfven Jämtland af den öfver hela
landet rådande hungersnöden, och ännu
omtalas Skottmjöl, som skall ha
inkommit från Skottland öfver Norge.
Jämtland blef slutligen åter en Svensk
provins genom freden i Brömsebro 1655
och erhöll Svenska styresmän. Axel
Oxenstjerna tillstyrkte att söka genom
mild behandling vinna folket. Man följde
hans råd och lyckades. Ehuru Danska
konungen Fredrik III redan följande
året lyckades att uppägga folket i både
11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
