Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kall.
Kall.
115
ffrufvefältet återstå. Jordmånen är i
»
allmänhet omvexlande; men åkerjordens
beståndsdelar äro hufvudsakligen starkt
sammanblandad mylla, uppkommen af
förvittrad gneis, utom i Sölved, der ali,
och i Krook, der en del af åkern
består af lera. I öfrigt må nämnas, att
jorden i denna fjällbygd är ytterst lös
eller lucker, så att allmogen i
allmänhet ej ofta plöjer sina träden, utan låter
dem hellre gräsgro, för att matjorden
derigenom må kunna sätta sig. Inom Kall
socken förekommer kalk uti fast berg,
hvadan anledning är till förmodan, det
kalk jemväl bör finnas uti jordmånen
inblandad. — Före år 1839, då vägen
mellan Bonäset och Husared anlades af
Gustafs och Carlbergs kopparverks
intressenter, funnos inga körvägar inom
socknen längre än till kyrkan på Östra
sidan Kallsjön. Denna olägenhet är
mindre kännbar för inb. derigenom, att
socknen i alla rigtningar är
genomskuren af vattendrag, som både vinter och
sommar ersätta denna brist på
landsvägar. — Klimatet är sträft, ehuru om
sommaren, under Juli och Augusti månader,
vännen i lugnt väder ofta stiger
öfver 30°. Temperaturförändringarne äro
så häftiga, att en fjällvind förvandlar
den starka sommarvärmen ögonblickligen
till isande kyla. Höst och vår finnas i
dessa trakter egentligen icke, utan
sommaren följer lika omedelbart på
vintern, som vintern på sommarn. Vintrarna
äro vanligen mycket snörika, så att
körslorna i skogarna blott med svårighet
kunna verkställas, och vintern mellan
åren 1848 och 1849 ha snödrifvorna
haft från 3—5 alnars mäktighet öfver
hufvud. Hulphers anförer i sin
beskrifning öfver Jämtland, att Fävikens by
skulle på 1300-talet blifvit förstörd af
snöfall. I allmänhet har den
iakttagelsen blifvit gjord, att snöfallen under
vintrarna alit mer och mer aftagit i
fjälltrakterna. Bland djurarter förekomma
björn, elg, varg, jerf, ekorre, räf, utter,
mård och hare. På Sölveds skog
finnas ännu spår af bäfverdammar och hus;
men dessa djur ha nu mér alldeles
försvunnit, sedan deras anläggningar
alltför ofta hemsöktes af allmogen, hvars
begär efter bäfvergäll icke kunnat
tillfredsställas genom bäfverfamiljernås mått-
liga beskattande. Af större foglar
finnas de i Jämtland vanliga; talrikast
förekomma ripa, lijerpe, tjäder och
orre, hvilka samtliga utgöra föremål för
ungdomens jagtlystnad. Af roffoglar
förekomma de i Sverige allmännaste.
Trädslagen äro hufvudsakligast gran, björk
och en. Granen är allmännast, och
tallen träffas icke i fjälltrakterna annat
än högst undantagsvis. Vid fjällbandet,
der granen upphör, vidtager fjällbjörken,
som i förhållande till fjällets branthet
drar en mer eller mindre smal krans
kring de nakna fjälltopparna. Sälg, rönn,
hägg,’ asp och vide förekomma högst
sparsamt. —
Sannolikt är befolkningen af Norskt
ursprung, och dialekten, som förråder
mycken frändskap med Norska språket,
synes äfven ge stöd åt denna
förmodan. Folkmängden, som år 1770
utgjorde endast 750 personer, belöper sig
för närvarande till 2,006 personer.
Folkmängden så väl som det i allmänhet
tilltagande välståndet bör hufvudsakligast
tillskrifvas Gustafs och Carlbergs
kopparverk, der för närvarande cirka 900
personer förses med det nödvändigaste
för sitt uppehälle, och der allmogen,
utom jemn arbetsförtjenst, har säker
afsättning så väl för sina ladugårds- som
skogsprodukter. Sedligheten är ej att
klandra, så vidt - det rörer det sinnliga;
men Kallboernas moraliska ståndpunkt
är icke synnerligen hög. För ärliga vilja
de passera, och stölder höra till
undantagen; men dock i handel höra de till
dagordningen hos dennas idkare och
anses icke vara vanhedrande för
bedragaren, utan stämpla honom såsom ett
förslaget hufvud. Den bedragne deremot är
beskrattad af de öfriga, såsom en »tuUmes»
(tokig stackare), och en gammal stående
fråga i afseende på handel är: »belt du
närni» (kunde du lura honom?) och
hvarpå ej sällan svaras: »jo, fan ta, flidde
ja’n inte fint!» (jo, tro mig, han lurades
fint). Med gamman berättas slika bragder,
och sonens klippskhet är faderns glädje.
Af sinne för spekulationer egna de
gerna sin tid åt handelsföretag, och flera
af invånarne ha samlat en för bönder i
dessa trakter icke obetydlig
förmögenhet. Folket är poetiskt, kan hända
nå-I got svärmande och böjdt för öfvertro.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
