Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kil.
Kila.
159
Den allmänna hälleart, hvaraf detta berg
består, är granitporfyr af gråaktig färg,
hvars hufvudmassa utgöres af tät qvarts,
hvilken är nära öfvergången till
hälle-flinta, insprängd med bladig fältspat af
gråaktig röd färg. Högsta delen af detta
berg utgöres af en jernmalnfsgång, som
är 8,400 fot, eller nära V4 mil i längd,
samt från 400 till 800 fot bred,
bestående nästan uteslutande af ren
jern-malm. Denna malmgång fortsättes på
djupet och eger således ett ovanligt stort
förråd af malm. Malmberget angafs
1736 och kallades då Fredriksberg.
Malmen har dock ej hittills blifvit nyttjad,
utom några få skeppund, som blifvit
transporterade till de inom Torneå
socken inrättade Kengiska jernverken,
hvilkas afstånd gör forslingen mycket
kostsam, antingen den verkställes af lapparne
med renskjuts, eller af nybyggarne
på orten.
Kil eller Fiskekil. Annex-socken till
Wisnums pastorat, ligger i Wisnums
härad af Carlstads län, 2 V4 mil söder från
Christinehamn vid Wenern, hvartill hon
gränsar i vester och söder, och på 180
fots höjd öfver hafvet. Arealen är 18,653
tunnl., af hvilka 1,620 äro vatten;
hemmantalet 2-3/24 mant. skatte, 285/s mant.
frälse, tax. med lägenheter till 324,985
rdr rmt. Marken är ojemn, full med
klippor och hällar; i söder inskjuter
Kilsviken; största insjön är Noret,
Rådande jordmånen är lera; skog finnes
till husbehof. Socknen beboddes år 1805
af 1,289 och 1860 af 1,607, år 1850
af 1,686 personer. Den gamla
träkyrkan egde många bevis för att vara en
bland de äldsta i Wärmland och hela
riket. I kyrkan förvaras ännu stora
ljusstakar af jern från katholska tiden,
äfvensom en St. Görans bild (riddar St.
Görans minne lefver än genom en
bekant visa hos allmogen; han skall hafva
frälst en prinsessa i Kappadocien från
en drake. Hvad som emellertid är visst
är att han varit en from och
gudfruktig höfding, som blef dödad för sin
christna tro, då Diocletianus var
kejsare år 295). Ifrån Warnhems
kloster hade munkarne nära väg hit, att
vid behof förrätta gudstjensten, hvaraf
Munkerud och Munketorp hafva fått
namn. Af fornminnen finnas äfven 4
ganska stora ättehögar vid Nynäs i
trakten af Kilsviken, äfvensom flera dylika
på hemmanen Eds, Kärrs och Hygns
egor. En runsten skall finnas vid Eda.
Ett domaresäte vid byn Algutsrud.
Barnundervisningen bestrides i fast skola af
2 examinerade lärare för (år 1859) 190
barn, medan 80 undervisades i hemmet.
Af gårdar märkas: Kihlen och Ödesgården,
11/2 mant., tax. till 21,263 rdr rmt, eges, jemte
2 mant. Westra och Östra Kiln, 1 Brobyn, ,/7
i Kärr, allts. tax. till 44,759 rdr rmt, af
possessionaten J. H. von Döbeln. Ödegården anses
fått namn deraf, att den blifvit öde vid
Digerdöden. Kihlen blef säteri 1673, egdes 1825 af
brukspatron Holmstedt. Näs, säteri, hvarunder
lyda: 1 Prestgården, 1 Backa, V2 Dyrön, ,/4
Edstorp, V4 Hjulstad, 1 Hygn, 1 Hyllerud, 1
Hålla, 1 Justorp, 3/4 Medskogen, 1 Nohltorp,
I/2 Nötöen, J/2 Silletorp, V2 Strand m. fl.,
tax. till 132,120 rdr rmt; se vidare Näs. V4
Arskagen, ’/«> Löfötorp, 1 Lofön, tax. till 10,125
rdr rmt, egas af brukspatron J. A. Åkerström
på Säby. — 1 mant. Hofmanstorp, samt 2X \
mant., tax. till 33,900 rdr rmt, egas af
brukspatron O. Nordenfelt och C. Hammarhjelm. —
1 mant. Ed, V4 Melltorp, tax. till 15,488 rdr
rmt, egas af possessionaten C. W. Norrbom. —
Klockarebolet, tax. till 300 rdr rmt. Minsta
brukningsdelarne äro Berg, tax. till 477
rdr rmt, och ,8/g4 8 mant. Aserud, tax. till 375
rdr rmt. — AdressChristiuehamn.
Kild, (i jordeboken) Kihla
(allmännare). Fordom Kalum. Socken och
konsistorielt pastorat uti Ofver-Tjurbo
härad af Westerås län, 3 mil norr från
Westerås, V2 mil s. v. från Sala — vid
280 fots höjd öfver hafvet — ligger
långt utsträckt som en kil mellan Kumla
och Sala i öster och nordost, samt
Wester-Fernebo, Fläckebo och Haraker i vester
och sydvest, omfattande en areal af
m 27,031 tunnl., hvaraf 486 äro insjöar.
Norra och vestra delarne upptagas dels
af låga bergåsar, dels af tvänne
sandåsar, dels slutligen af betydliga kärr,
såsom Solinge- eller Solängsmyran. Också
upprinna i dessa trakter flera vattendrag,
som hafva aflopp till Sagån: de
nordligaste upptagas af Silfköparen, på
gränsen till Sala socken; Ranstaån går
åt sydost och utgör gräns mot
Romfartuna. Kring denna åns nedersta lopp
inom socknen, i dess sydöstra hörn, är
bästa bygden, med mer eller mindre
god lerjord, Hufvudnäringen är
åker-och ängsbruk, som erhållit betydliga
förbättringar, särdeles genom tämligen
allmänt infördt cirkulationsbruk, äfvensom
mycken jord har blifvit vunnen genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
