Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
276 Kulla-Gunnarstorp.
Kullan.
tafvelsamling är ännu den dyrbaraste
och värderikaste, som finnes i provinsen;
den var länge den enda. Han
grundlade äfven en på Gunnarstorp länge
befintlig samling af äkta ostindiska
por-cellainer. På samma gång försummade
han icke att äfven försköna den boning,
han sålunda gjorde till ett konstens hem.
Karaktersbyggnaden undergick en
förändring, hvarigenom de förut mörka
rummen blefvo glada och angenäma.
Trädgård och park sattes i ordnadt skick
och den senare utvidgades betydligt.
Kulla-Gunarstorp blef dels derigenom,
dels genom sitt herrliga läge ett bland
de skönaste ställen i provinsen. Grefve
Sparre afled på Kulla-Gunnarstorp d. 18
Juni 1794 och är begrafven i Allrums
kyrka. — Hans enka, grefvinnan
Elisabeth Am. Beata Sparre, född Kamel,
innehade Kulla-Gunnarstorp som
enkesäte i nära 36 år och icke allenast
underhöll det, utan fortsatte äfven sin mans
försköningsarbete. I parken lät hon
uppföra ett tempel med fyra kolonner af
toskanska ordningen, i hvilket ställdes
ett af Byström förfärdigadt monument
öfver hennes man och hennes 1811
aflidna dotter, grefvinnan De la Gardie,
med följande inskrift: «Helgadt af en
öm maka och moder åt de dyrbaraste
föremål.» Detta monument har sedan
af excellensen Jacob De la Gardie
blifvit flyttadt till Löberöd. Grefvinnan
Sparre utvidgade äfven godset genom att
tillköpa 6V2 uts. frälsehemman i
Svedbergs by af Kattarps socken. Till
Allrums kyrka skänkte hon ett orgelverk,
ocn lefver ännu i tacksamt minne
genom sin välgörenhet emot fattiga och
behöfvande. Hon dog på
Kulla-Gun-narstorp den 18 Februari 1830, 77 år
gammal. Excellensen grefve Carl de
Geer till Leufstad m. m. köpte
egendomen 1837 af excellensen Jacob De la
o
Gardie, Ar 1855 stiftade han af
tafvelsamlingen ett fideikommiss åt sin äldsta
dotterdotter, grefvinnan Elisabeth
Wachtmeister, född friherrinna v. Platen, samt
åt hennes så manliga som qvinliga
de-scendenter. Samlingen flyttades då till
Wanås. Det under Gunnarstorp
omnämda kapellet har i sednare tider
blifvit inredt till kök.
Arealen utgör 5666 tunnland. Hemmanen i
Svedbergs by af Kattarps s:n bilda en
sjelfständig gärd vid namn Svedberg, hvilken särskildt
bortarrenderas. Den omfattar 3’/2 mant. ins.
samt 3 mant. uts. fr. i Svedberg, upptager en
areal af 1000 tunnl. samt har 1 2 torp. —
Svedberg är bebygdt med ladugård och boningshus;
så äfven en annan plattgård Christinelund.
Åkerjorden under gården, med undantag af
Svedberg, är 1,598 tunnl., äng 2,290, utmark
1,778. — Uuder eget bruk ligga 401 tunnland
åker, 1,045 tunnl. äng, 18i tunnl utmark,
nemligen, utom säteriet, Gummarp, Nygård, af
Slusås mo 1, ’,4 mant. och af Laröd mo I, V3
mant. — Parken upptager 43 tunnl. 21 kapi.
— Till gården hörer ett tegelbruk samt en
holländsk väderqvarn med 2 par stenar, hvilken
lärer vara den första holländska qvarn, som
blifvit byggd i Sverige. — Roteringen till norra
sk. inf.-reg. är 7 soldater, derjemte
rustnings-skyldighet för 1 V2 häst. Underlydande hemman
äro 1 V2 krono rusthåll, 147/30 ins. och 4^2 uts.
fälse, 31 arbetsbönder och 86 torpare. Årliga
utsädet 66 t:r vintersäd och 200 t:r vårsäd.
Kullan. Sju åttondedels mant. frälse
belägna i nordvestra delen af Jemshögs
socken, Listers härad och Carlskrona län,
nära 2 mil från kyrkan, med 7 åboer,
28 torpare och 270 inbyggare, samt
taxeradt år 1860 till 13,020 rdr.
Största brukningsdelen är 7/32 mant. och
minsta mant. Nämnda 7/32 hem-
man har en historia införd uti
»Lefnadsteckningar öfver Sveriges mest
utmärkta Bönder af Pehr Thomasson», som
vi tillåta oss i korthet här återgifva:
o <->
Ar 1804 öfvertogs hemmansdelen af bonden
Ake Carlsson mot 2000 rdr rmt i utlösen till
en sin svägerska, samt årligt underhåll till sina
svärföräldrar. En ej så ringa summa, då man
tager i betraktande att till hela Kullan, som
innehåller öfver 2000 tunul. i egovidd, icke
fanns mer än 16 tunnlands åkerjord, till större
delen så stenbunden att hackan var den enda
plog, som kunde begagnas. Pä den tiden var
hela omgifvande trakten bevuxen med skog,
mörk och dyster, der ock Snapphanarne i Carl
XI:s tid hade ett säkert tillhåll, och der nu
ulfven och ugglan residerade i de djupa
skogarne. Ake var den förste som började tänka
på någon förbättring af det härstädes med många
svårigheter förenade jordbruket. Att bearbeta
en jord så stenbunden, att man ntan svårighet
kunde gå öfver alla Kullans egor, med
undantag af kärr och mossar, utan att sätta foten pa
annat än sten, skulle troligen äfven i våra
dagar 9afskräcka mången från blotta försöket;
men Ake grep verket an. Han legde sig ett
par raska drängar, och med deras tillhjelp
rensade hau först de redan befintlige åkerlapparne,
så att de med försigtighet kunde köras. När
detta var verkstäldt, som dröjde i många år af
brist på nödigt arbetsfolk, så började han med
den öfriga marken, hvilket grannar och vänner
ansågo som en ren galenskap, emedan de aldrig
kunde tro att här kunde växa säd. I deras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
