- Project Runeberg -  Historiskt-geografiskt och statistiskt lexikon öfver Sverige / Fjerde Bandet. I. J. K. L /
367

(1859-1870) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Lapp I a ml.

Lappland.

367

ekonomisk reglering. Om de få
nybyggare, som här slagit ned sina
bopålar, vore ett driftigt, raskt, sparsamt
och om landthushållning det ringaste
upplyst folk, skulle de på få år kunna
samla sig ansenlig förmögenhet. Men
långt ifrån att tänka på någon slags
hushållning eller att åstadkomma någon
ladugård, låta de sina få husdjur under
sommaren beta på ängar, hvilkas
ymniga, men föga kraftiga gräs nästan
döljer dem, och visa sålunda, hvad af
dem engång kunde blifva, dels genom
rödjande och utdikning, dels ock
förnämligast genom vattningar eller
öfver-silningar, hvartill otaliga bäckar och
åar, hvilka från fjällen nedföra
flodvatten till de större elfvarne, gifva
obegränsade tillfallen. I det stället, när
hösten kommer, afmejas så mycket af
detta vildt växande gräs, som de arma
djuren nödtorftigt behöfva för vintern,
under det inbyggarne sjelfva sofva bort
sitt usla lif och fördränka sin besparing
i det till omåttlighet förbrukade kaffet.
Det enda som kan väcka dem ur deras
domning är jagten och fisket, goda nog
i sig sjelfva och som binäringar, men
hvilka, gjorda till hufvudsak, hittills
ländt hvarken dem sjelfva eller landet
till någon båtnad. *) Någon
bergverksrörelse drifves icke i lappmarkerna för
inbyggarnes räkning; men Lapparne i

Gellivara, Juckasjärfvi och Karesuando
lappmarker hafva betydlig inkomst med
forsling af malm från Gellivara
malmberg, samt från de under Kengis
jernverk lydande grufvor. Marknader
håll-las: i Lvcksele och Åsele uti Januari,
uti Arvidsjaur, Arjeploug, Jockmock och
Gellivara kyrkoby uti Februari månad.
I administrativt hänseende består
Lappland af 2 fögderier: Södra och Norra
Lappmarkens, hvaraf det förra hörer
till Westerbottens och det sednare till
Norrbottens län. I rättegångsärender
lyder hela Lappland under Svea
hofrätt och Westerbottens lagsaga. I
ecklesiastikt hänseende hör det till
Hernösands stift och innefattar utom Jämtlands
lappmark 14 lappmarkspastorat med,
enl. Landshöfdinge-Embetets
femårsberättelse för 1855—1860: 128 |ff förrn,
mant. hvaraf 78 mant krono, 11
mant. skatte, 39 f frälse, skiftade i 830
brukningsdelar, alla i Norrbottens län,
samt 220 oförm. mant., hvaraf 147
krono, 13 ecklesiastik- boställen, 1
skolhemman, 58 krono-skattehem-

man, samt 285 krononybyggen med
frihetsår, alla i Westerbottens län.
—Landets vapen är en naken vild man, som
har på hufvudet en krans, och är
omgjordad med ett bälte af löf, bärande
på axeln en klubba, i rödt fält.
Sköl-i den är betäckt med en greflig krona.

*) Om björnjagteii i Lappland skrifver en författare följande: »Björnen är, som man vet, en
goddagspilt. Om sommaren dväljes han helst bland rosor; uppe i Lappmarken träffas ständigt
spår efter honom just på de vackraste och mest blomstrande ställena; men vid vinterns
annalkande kryper han in i sitt ide — björnhuden synes för egaren ensam ej vara varm nog. Så snart
snön täcker marken, har lappen skidorna på sina fötter och den jernskodda stafven i sin hand.
Det är allt. Han är nu rustad att möta skogens konung. Han uppsöker honom i hans
viuterlä-ger, retar och jagar ut honom till tvekamp. Lappen ränner ett stycke från honom, vänder om
och skrider åter långsamt framåt. Stafven är nu hans spjut, han väger den i sin hand, han fäster
sin blick som en syl i björnens kloka öga. Denne, seende sin fiende nalkas, uppgifver ett rytande
och reser sig på bakbenen. Vreden bemäktigar sig honom, hans blick blir blodsprängd.
Emellertid har afståndet minskats till några fot. Lappen och björnen stå nästan bröst mot bröst. Nu
är ögonblicket inne. Med stadig haud och säker blick slungar lappen spjutet i björnens hjerta,
och skogens skräck ligger blödaude och vanmäktig vid hans fötter. Ofta är lappen icke ensam,
men sällskapet öfverstiger likväl nästan aldrig tretalet, ty vinsten skulle i annat fall ej bli så
stor. Efter fulländad bragd företages hemfärden Öfver backar och berg bär det af i svindlaude
fart. Midt i den brantaste backe reser sig ett träd, ett klippblock, men lappen hissnar icke; ett
omärkligt hopp åt sidan, och träd och stenar äro bakom honom. Låt vara att natten tillstundar
— det finnes dock ingen natt bland fjellen, ty norrskenet kastar öfver dem sina flammande vågor.
Ju mera det sprakar i luften, del dånar i bergen, det glimmar i skyn, desto muntrare går
lappens dans genom skog, berg och dal. Medgif att det ligger någon poesi i allt detta. Bakom
honom i skogen ligger björnen fallen, det var hans ende fiende. Med skidorna fastbundna på sina
fötter och den jernskodda stafven i sin hand, är han herre här. Och i norrskenets brand, uti
fjellens larm talar hans Jubmal, hans Gud, mäktiga ord till hans själ. Kan man väl undra pä,
att han älskar sitt lif, att han föraktar landtlifvets stilla njutningar och finner sin lust i fjellen»
romantiska äfventyr?»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:48:17 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hgsl/4/0371.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free