Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Larfshed.
Lars Sst 369
samt bevist mig lydnad och välvillighet,
som den äldste och förnämste bland
ridderskapet, hvilket också städse eder till
fromma ländt och lända skall, om J
viljen mig vidare lydnad bevisa. — De
fordna konungar hafva ofta velat
påtvinga oss det, som menligt har varit för
vår timliga välfärd. Men nu hafva vi
fått en sådan konung, so?n söker våra
själars förderf. Sjelf har han fallit från
kristendomen och blifvit en Lutter,
ödelägger och plundrar kyrkor och kloster
samt vill införa här i riket en ny tro,
den menige man till obestånd. Nu
hafver jag alltid förstått, att de goda
Westgötar icke vilja blifva några
Lutte-rer, utan hålla den gamla tro, som fader
och föräldrar före dem ägt. Viljen J
alltså vedersaka konung Gustaf från
denna dag, så skall jag gifva eder en
from och mild konung, den der alla
gamla goda sedvänjor bibehålla skall.
Efter detta tal uppstod biskop Magnus
af Skara och sade: leke magen J heller,
gode män, mycket frukta för den
trohetsed, J hafven svurit konung Gustaf. Den
helige fadren i Rom hafver nog magt att
från denna ecl befria eder, och skall jag
så beställa, att det snart månde ske.
Biskopen tystnade. Den, som ger sitt
bifall till att taga en ny konung, sade
nu åter Ture Jönsson, han räcke upp \
sina händer! Ingen enda hand uppräck- 1
tes; intet svar hördes från bönderna;
blott ett sagta hviskande och rådslående.
Ture Jönsson och biskop Magnus visste
ej hvad det skulle betyda; Måns
Bryn-tesson, nyss väntande att framkallas,
utropas och hyllas till konung, satt tyst
och bäfvande bakom dem på sin plats.
Då höjde Matts Kafle på Hallanda,
omnämnd under artikeln Broddarps
socken, sin röst, bestraffande strängeligen
herrarnes öfverdåd och brottsliga
förehafvande mot konung och fädernesland.
»Många,» sade han »voro de nu, som
väl mindes den tid landsfrid och
säkerhet saknades, och ville ingalunda hafva
denna tid af laglöshet, bygdernas
förhärjning och blodsutgjutelse tillbaka.»
Äfven riksrådet Christopher Andersson
Röde på Hedåker, omnämnd under den
artikeln, styrkte folket till trohet och
lydnad emot konungen, hvilket bidrog
mycket att qväfva upprorsandan. Slut-
IV
ligen framträdde två unga bönder för
att svara på menige allmogens vägnar.
Vi bönder, sade den ene med hög röst,
hafva ingenting att beskylla konung Gustaf
för, utan äro honom hellre stor tack
skyldige, emedan han befriat både oss och
hela riket från den omilde konung
Kristians tyranniska regemente samt hållit
oss vid lag och rätt samt i god fred
och rolighet. Hvad J, gode herrar, sägen
om den nya tron, det kunna vi bönder
ej förstå eller döma. Törhända, är
dermed ej så illa, som ryktet säger.
Konungabyte plägar ock falla bönder och
land kostsamt; och kunna vi derigenom
ådraga oss och våra barn långlig oro
och skada. Derföre synes oss bäst
förblifva vid den huldskap och trohet, vi
vår rätta herre och konung, Gustaf
Eriksson, svurit och tillsagt hafva. Bonden
tystnade; men hela den öfriga hopen
gaf med höga jarop och uppräckta
händer tillkänna sitt bifall till hvad han
talat. — Vid detta svar föll Måns
Bryn-tessons konungadöme, Ture Jönssons
stolthet och alla de sammansvurnas mod
till intet. De visste icke, hvad de skulle
säga än mindre göra. Till allt annat
började de slutligen frukta, att bönderna
skulle strax gripa dem såsom
upprorsstiftare. I ångesten sade Ture Jönsson
då till bönderna, att han genom detta
spörsmål blott velat pröfva deras trohet.
Herrarna ville förena sig med bönderna
och bibehålla konung Gustaf. De skulle
här om fjorton dagar åter mötas igen
och komma öfverens om livad företagas
borde; härmed slutades mötet på Larfva
hed, och upproret afstannade i de
missnöjda provinserna vid underrättelsen om
utgången deraf.
Lars S:t, socken eller Linköpings
landsförsamling, omgifver staden
Linköping, mellan Roxen i norr, Kaga och
Kärna i vester, Slaka och Skeda i
sydvest samt omfattar en areal af 10,623
tunnl., häraf 7985 uti Hanekinds härad,
det öfriga i Åkerbo och en ringa del i
Bankekinds härad. Socknens norra
del genomskäres af Stångån, hvars
stränder äro till och kring Tanneforss något
höglända; för öfrigt är denna socknens
del en rik sädesslätt med spridda
kullar, öster om ån flerstädes kärrig, södra
hälften är här och der kuperad, längst
47
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
