Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
387 Leksand.
lösa och gula sanden, som lätt sättes
i rörelse af vindarna, torde hafva
föranledt namnet Leksand. Folket går flitigt
i kyrkan. Om Söndagarna äro sjön och
elfven betäckta med kyrkbåtar,
rymmande hvardera omkring 60 personer,
och som lustigt täfla med hvarandra i
rodd. Kyrkan är väl rymlig, men knappt
tillräcklig för den stora folkmängden.
Den är prydd med svenska konungars
porträtter och har många epitaphier; ibland
andra öfver kyrkoherdarne Terserus,
Tröi-lius, Helsingius, Alstrin och Siljeström.
Presterna här hade under påfvetiden stor
makt och anseende framför de öfriga
pastorerna i Dalarne, och vore tillika
Westerås kapitelsmän eller kanonici.
Bland kyrkoherdar må nämnas herr
Peder år 1528, som var delaktig i
Daljunkaren uppror och blef derför straffad.
Tersernas stamfader, Olaus, var fader till
Olai Ingelbertus, kyrkoherde här i 13
år från 1558. Han erhöll af konung
Erik ett hemman i Tibble, som
konfirmerades af Carl XI åt hans sonsonson,
bonden Johan Persson, oaktadt
Landshöfdingen redan resolverat dess
reducering under militien.
Sonen Elaus kallades af græcæ
lin-guæ professorn i Leipzig, der han var
så flitig, att han kom blott tre gånger
sedan föreläsningen börjat, för Terserus
(tre gånger sen); detta namn upptog
ynglingen, såsom våra nordiska
sago-hjeltars sed varit, och gjorde frejdadt. —
Han tillträdde Leksands pastorat 1602,
visade sig uti Näftåget som en fast
anhängare af hertig Carl, men likväl som
fiende till våld emot konungens tjenare.
Han valdes af den oroliga allmogen
till anförare. Mäster Elofs vältalighet
rvckte Erland Bååt undan de fulla
bön-%
dernas raseri. Han öfversatte Johannis
Magni historia på svenska. Sonen var
den frejdade patriotiske mannen biskop
Johannes Terserus i Linköpings stift,
ofta omnämnd under drottning Christinas
och konung Carl Gustafs regering.
Terserus var den, som röjde väg för Carl
XI till reduktionen genom ett
skriftligt förslag till denna handling, som
sedermera föll i nämnde konungs händer.
Ibland förutnämnde epitaphier må
nämnas den öfver kyrkoherden Elof
Terserus med förgvlda bokstäfver, så lydande:
Leksand.
Tolf rätta fötter ifrån denna här liksten hvila sig Elof
Terseri ben,
Plan föddes i Umeå, uppföddes i Leksand,
En tid han var Kung Johans secreterare,
Sen med stort pris "Westerås skola regerade,
Han i sin faders rum kom så till Leksand dit,
I nitton år födde församlingen med nit,
Lärd, gifmild, så ock försigtig han var försann,
Ty han konungars och landsens stora gunst vann,
Hans hustru Anna Daniels, from, gudelig.
För andra dägelig, mild och i sång ljuflig:
Hvila här med mannen och fyra barnen små
Skola tillika i ära och fröjd uppstå,
Peder, Brita, Goelin, Engelbert, Anna Margaretha,
Lisbetlia, Adolph, Joens, de heta:
Margaretha, Säbroensis med sönerna:
Hans, Elof, Jacob Terserus de lefva
Ännu af Guds behag och misskund,
Gif ock dem och deras, o Gud! en salig stund.
Denna Anna Daniels blef på sin
tid kallad Stor-Moder i Dalom.
I historiskt hänseende må vidare
nämnas, att år 1531 blefvo de af kon. Gustaf I
i anledning af klockornas utlemnande till
Dalarne utsände männen här illa behand-
o
lade. Ar 1598, uti s. k. Näftåget, då
bönderna valde mäster Elof, såsom förut är
nämndt, till anförare och satte sig emot
konung Sigismund, inträdde ett ilbud med
budkafle uti sjelfva kyrkan under
pågå-! ende gudstjenst och ropade: »Till vapen!
fienden är öfver oss! I största
förskräckelse rusade folket ur kyrkan, somliga
genom dörrarna, somliga genom fönstren.
Stormklockan ringdes i tornet och
besvarades från by till by. Folket
ned-strömmade från öfra socknarna, ned till
Tuna — under hvilken artikel närmare
skall redogöras för hvad der förehades.
Att kyrkoherden medföljde, var dock ej
för att han gillade upproret, utan
ställde han sig efter folkets sinne för
att bibehålla sig i dess förtroende och
sedan bättre kunna leda de missledda.
o
Ar 1671 var denna socken smittad af
trollväsendet, och brändes här den 6
Februari 8 föregifna trollkäringar. Då
Dalallmogen år 1743 tågade till
Stockholm i ändamål att inverka på
thron-följarevalet, hade en så stor mängd af
dem församlats i Leksand, att dåvarande
Landshöfdingen Wennerstedt knappt fick
rum i sockenstugan, som var omhvärfd
af allmogen. Han lät uppläsa
konungens befallning, att hela Dalregementet
skulle bryta upp till Wresterbotten.
Dalkarlarne yttrade då med sorl, att intet
manskap skulle gå från orten, innan de,
som varit orsaken till krigets i Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
