Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
432
Liiun.
Lima.
hafvet — och gränsar i norr till Särna,
i öster till Elfdalen och Wenjan, i
söder till Malung, i vester till Wärraland
och Norge, (mot sistnämnda uppgjordes
rågång år 1756; den begynner vid
Källe-grafvens östra ända, der Wärmland
slutar och W ester-Dalarne börja, och går
vidare öfver östra sidan af Ilumusåsen
eller Borviggen till Bläströset, icke långt
ifrån lilla Tandå, så till Brunshöjdsröset,
strax vid Orit kärnet, derifrån öfver Stora
Moberget till Wåtudals-Yun, och sist
till Mellan-Faxe Fjäll, der socknen
slutar och Särna med Oster-Dalarne
vidtager). Arealen är på en längd af 7
och en bredd af 4,/.2 mil 23,522 qv.mil,
hvaraf 0,s20 äro insjöar. Landets
belägenhet är sådan, att det bildar en lång
dal efter Wester-Dalelfven, af Vg till ’/4
mils bredd, hvilken på sidorna
inneslutes af bergsryggar och är bebyggd; det
öfriga är en vildmark och ligger
mycket högt. Den stora sandstensåsen, som
ifrån Fämund sänker sig ned åt
socknen, bibehåller ända till Transtrand en
medelhöjd af 2,500 fot, med enstaka
kullar, som äro ännu högre, t. ex.
Hem-fjället vid Transtrands kapell ra. fl. norrut
belägna, hvilka öfverstiga växtlighetens
gräns och hafva stundom qvarstående
snöfläckar öfver sommaren. Limafjällen
. »•
äro till antalet 27, enligt Hulphers
Dagbok, och gå ej längre ned än till
Transtrand. Lim- eller Lerberget, på
Dalelf-vens södra sida, är, enligt Hissinger,
beläget omkring 2,300 fot öfver hafvet.
Skogen, som är vidsträckt, har ej förrän
i senare åren kunnat tillgodogöras,
derigenom att Wester-Dalelfven och Wånen,
som sammanflyter med nämnda elf i
.Terna socken, hafva för timmerflottning
blifvit gjorda användbara genom
rensning i forssarna och för ändamålet
lämp-liga byggnader; äfvenså ha flottleder
blifvit öppnade eller förbättrade (1856—60)
i de vattendrag, som från denna och
Malungs skogar leda till Wärmland och
hufvudsakligast Klarelfven. Största sjö
arne äro T issjön och Häsjön, af hvilka
den förra utfaller i Klarelfven och är
af något mer än V* mils storlek. 1
socknen finnes tillgång på gedigen vitriol,
jaspis, lerskiffer, maudelsten, sandsten
och trapp. Om klimatet anmärkes, att
här är sund och god luft, isynnerhet vid
j fjällen. Dagarne äro om sommaren
ganska långa. Här är sommarnatten så ljus,
I att, när den icke förmörkas af moln,
kan man*midnattstid se att läsa.
Värmen om sommaren är helt brännande,
som torde härröra deraf, att solstrålarne
böjas ifrån de på bägge sidor belägna
höjderna ner i dalen eller till den
bebodda trakten. Mellan höjderna
kännes ett genomträngande drag, hvaraf
förorsakas katharr m. m. Folkspråket
är brådskande och muntert; en författare
säger, att det är som om folket hade
lärt sig tala i kapp med sin muntra,
brådskande elf. Socknen, som år 1805
beboddes af 1,332 och 1860 af 2,187
personer. består af 23% mant. skatte, V8
mant. krono (inber. Transtrands kapell)
och taxerades 1860 till 107,940 rdr rmt;
i bevillning erlades 157 rdr 96 öre.
Åkerbruket är ringa och osäkert; af
gjorda anteckningar sedan 1630-talet
visas att missväxtår merändels följt 3 à 4
å rad. Boskapskötseln idkas med
förmån vid fäbodarna. Den forna
tillverk-j ningen af myrjern har sedan många år
tillbaka upphört; men allmogen fortfar
att af köpt ämnesjern från de närmast
liggande bruken smida hästskor m. m.,
| hvarmed handel drifves på Norge, och
hvaremot erhålles fiskvaror, tobak,
hästar m. m. Orten har godt om fogel
och insjöfisk. Folksägnen förtäljer, att
på den tid, då jagt och fiske utgjorde
Limakarlens enda födkrok, gick en gång
en man i skogen för att med sin bössa
skaffa sig lifsuppehälle. Han hade flera
dagar förgäfves sökt villebråd, och då
nu qvällen kom, lade han sig trött,
ledsen och hungrig vid stockelden med
hunden bredvid sig. Båda insomnade,
men väcktes af en grann fru. Gubben
kunde se, att. det var skogsfrun, och
sade till henne: »Hvad vill du?» dertill
frun genmälte: »Stackare, han är ledsen;
kom, följ mig öfver berget skall du finna
både björn och bock!» Men mannen
sade: »Nej, i Guds namn, gack ifrån
mig!» och frun försvann. Efter en stund
tog han genaste vägen åt hemmet
(hejm-at) och fällde derunder en björn. Han
ansåg detta såsom en belöning för sin
ståndaktighet. — Kyrkan ligger vid
Dalelfven och stora landsvägen under 60
grader 56 min. polhöjd och är af sten;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
