Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
socknarna, genomlöpande Leråkra och Heaby
egor, hvarest den vid Mynnesvik
försvinner i hafvet. Bland märkliga
jordhöjder företer sig en s. k. Backås,
nästan slät på ytan, men inuti uppfylld
med klapper och kullersten, från 16o till
och med 20 fot öfver slättmarken. Asen
tager sin början söder om Heaby, icke
långt från hafvet vid Sandvik och
sträcker sig i fortlöpande nordlig rigtning
ända in i Tvings socken. Eådande
jordmånen uti strandbygden och i de byar,
som gränsa till nämnda Backås, är för
det mesta sand och sandmylla, i de
öfriga byarae, der egorna under de
sistförflutna 30 åren, i mon af verkställda
egoskiften, blifvit mycket uppodlade och
förbättrade, består jordmånen af djup,
bördig lera, mulljord, klapper och
sandmylla. Förekommande stenslag är den
vanliga gråstenen, som finnes öfverallt i
utmarkerna under form af kuller och
mindre släta hallar och berg,
hvarigenom odlingsföretagen betydligt försvåras.
Några mineral- eller helsokällor finnas
ej; men deremot hafva sandhemmanen
uti Mellanbygden rika källor på
ovanligt godt dricksvatten. Klimatet är sundt
och helsotillståndet till följe deraf godt,
utom hösten år 1828 då frossfebrar
voro mycket gängse och bortryckte en
stor del af socknens inbyggare.
Folkmängden har nästan alla år varit i
stigande och enligt qvinquenii-tabellerna
från och med 1825 till och med 1845
ökats med 277 och på 50 år med 800
personer. År 1860 uppgick
folkmängden till 2,075. Folklynnet är, i likhet
med provinsens öfriga befolknings,
styf-sint och benäget för processer.
Under senare åren har i allmänhet böjelse
för lyx såväl i boningssätt som
klädedrägt tilltagit, hvarigenom de gamla
ryggås-stugorna hos de förmögnare till
större delen försvunnit, och lemnat plats
åt sundare, oftast tvänne våningar höga
boningshus, äfvensom gamla
klädedrägten af skinn och vadmal mer och mer
bortlägges och förändras till finare plagg
samt modernare snitt, hvaraf man skulle
kunna sluta till en allmän välmåga,
hvilket dock ej är händelsen. Hemmantalet
är 3l3/4 mantal, hvaraf 2419/24 skatte,
IV2 krono, 578 frälse; taxeringsvärdet
1860 var 412,275 rdr rmt. —
Socknens hufvudnäring i Mellanbygden är
jordbruket. Under goda år kan
vanligen 12 à 14 t:r spannmål samt c:a 30
t:r potates afyttras på V2 mant.,
äfvensom något smör, ost, mjölk och
slagt-boskap, som afsättas i Ronneby köping,
hvartill räknas 3/4 mil, och i Carlskrona
stad 2% mil. Inbyggarne på
Strandbygden syselsätta sig mindre med
jordbruket; men hafva till binäring sillfisket,
hvilket dock under senare år varit
mindre gifvande. Här bor den fattigaste
befolkningen. Oboerna, som jemte fisket
hafva jord på arrende, äro deremot mer
välmående. Höbordet har betydligt
minskats i mon som halmfodret genom
verkställda odlingar ökats, så att
fodertillgångarne hvarken kunna anses vara
tillräckliga eller lemna så kraftigt
gödningsämne, åkervidden erfordrar. Likväl gifvas
undantag isynnerhet på de ställen, der
cirkulationsbruket blifvit infördt. De
naturliga ängarnes beskaffenhet är för det
mesta hårdvall och till en del sidländ
äng; men några egentliga slottermyrar
finnas ej. Skogen är för det mesta
uthuggen, med undantag af säteriet
Johannishus’ frälse-egor, på öarne,
prest-bostället, Gjöholms herregård och ett och
annat ströhemman i Mellanbygden, som
ännu har någon del qvar. Den består
mest af löfskog, nemligen ek, björk och
al, samt obetydlig barrskog af tall och
gran. Skogen nyttjas endast till
husbehof. — Kyrkan ombyggdes totalt 1846
och 1847 med undantag af sakristian,
och kostade, utom dagsverken m. m.,
5,333 rdr 16 sk. bco. Någon altartafla
finnes ej, men i dess ställe ett förgyldt
kors. Vid vestra gafveln tvärs öfver
kyrkan är uppförd en läktare, som uppbäres
af 4 st. massiva pelare af furu, målade i
likhet med kolmords marmor. Kyrkan
är enkel, hög, ljus och rymlig, och de
3:ne hvalfven, som utgöra, inre taket,
sänka sig uti väl afpassade proportioner
småningom mot fonden. För
barnundervisningen har en fast skola blifvit
inrättad uti Listerby kyrkoby; men för
de ytterst i socknen boende, som hafva
dit öfver en mil, fortfar det
ambula-toriska undervisningssättet och har ett
särskildt skolhus i det afseendet blifvit
uppfördt på Gjö, bekostadt af enkefru
grefvinnan Puke, och lokaler för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
