Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är godt laxfiske. Af dess många
vattenfall är Laforssen i Färila socken det
största. Elfven nedstörtar här lodrätt
50—60 fot och hindrar laxen att gå
längre upp. Ett vackert vattenfall är
nära Ljusnedals bruk — Qvarnforssen.
Till följd af Ljusnans höga stränder och
trånga strömfåra stiger vattnet vid
flodtiden vanligen mycket högt, ända till
10—12 fot, så att folket ofta måste
flytta ur sina hus. Vid Hede ligger
dess vattenyta 1.419, Wikarsjön 1.406,
Ransjön 1.381, vid Sveg 1.235, vid
Kålsäter 1.209 sv. fot (enligt Hisinger
1.149 p.fot) öfver hafvet. Ifrån Långå
till Kålsäter, omkring 10 mil, faller
floden omkring 230 p.fot och sänker sig
således i medeltal ej mer än 23 fot på
milen. Herjedalens genomskärning efter
flodytan närmar sig således till en slätt,
liggande på en medelhöjd af 1.250 p.fot.
Från Kålsäters färja till utloppet
beräknas flodens lutning till 76 p.fot på
milen. Helsinglands sluttning är således
mer än tre gånger så stark som
Herjedalens. Öfverst i Laforssen är elfvens
höjd 761, vid Färila 532, vid Jerfsö
463, vid Arbrå 438, vid Bollnäs kyrka
271 och vid Bergviken 242 p.fot (enl.
Hisinger).
Ljusnarsberg
, eller Nya Kopparberget.
Socken uti Örebro län, innefattande
Nya Kopparbergs bergslag och härad, är
belägen 3 3/8 mil från Lindé, 13 5/8 från
Westerås, 8 1/4 norr från Örebro. Den
är länets vidsträcktaste socken; dess areal
och folkmängd äro redan anförda under
art. Nya Kopparberg; deri sednare bestod
d. 1 Juli 1862 af 7.212 individer.
Socknen är bergig, med höjder af 10, 12,
ja 1400 fot öfver hafvet och vattendrag
af 460 till 900 fots höjd. De mest
betydande bergsträckningarna äro
Ortjernsberget i norr, Ramsberget i nordost,
Elfhöjden i nordvest m. fl. Förnämsta
vattendragen äro Nitt-, Hörks- och
Högforselfvarne, alla kommande från Dalarne.
Hörkselfven, som bildar den mellersta
och i alla afseenden mest betydande
dalen, går genom Norra Hörken, mottager
tillopp från Stora Kumlan i vester,
förenar sig i Björksjön med den från Södra
Hörken kommande Högforselfven och går
sedermera genom Olofssjön och i fortsatt
sydöstlig rigtning till Norrsjön vid
södra gränsen, der den sammanträffar med
Nittelfven. Bredsjön och Korslången i
nordost hafva sitt aflopp till Ramsberg.
Såväl dessa nu nämnda dalgångar, som
alla tvärdalar äro branta och trånga.
Största delen af arealen upptages af
skogar, utgörande 83.500 tunnl.,
hufvudsakligast af barrträdens klass. Sedan
Segerforsverkets skogar blifvit skatteköpta,
återstå inga rekognitionsskogar; men 2:ne
allmänningar finnas, den vestra 1.505
tunnl. och den östra 1.395 tunnl., hvilka
äro bergslagens gemensamma egendom
och numer begagnas af koppargrufvans
arrendatorer. Odlingen är ringa; den
hufvudsakligaste finnes i sydöstra delen.
Hufvudnäringar äro skogs- och bergsbruk.
Denna och Lindes bergslag hafva
för sin på senare tider inträdda uppkomst
i icke ringa mån att tacka brukspatron
Erik Elzvik (se om honom vidare under
gårdar). För 230 år sedan var nästan
öfver allt ännu en obebyggd skog. Ett
protokoll af den 26 Oktober 1629
omförmäler, att för 30 år sedan bodde
ingen vid grufvorna; men då kom en
finne, Henrik, från Wärmland dit, och
voro alla der boende hans mågar och
slägtingar. Vid samma tid anträffades
en gammal koppargrufva, ett hytteställe;
gamla kolbottnar funnos äfven, der stora
furuträd lågo nedfallna och förmultnade,
hvaraf allt ett äldre bergsbruk synes
bestyrkas; möjligen hade orten råkat i
ödesmål vid Digerdöden år 1350. Först vid
kopparhandteringens uppkomst i denna
trakt, som då benämndes »Lindes Finnmark»,
uppstod behofvet af en kyrkas
anläggande här, och fullmäktige afsändes
år 1629 för att hos Westerås domkapitel
utverka tillåtelse härtill. Först 1635
fick orten sin första kyrkoherde, Petrus
Olai Rytterensis, genom riksrådet Carl
Bondes försorg, och 1650 sin första
komminister. Den är nu ett konsistorielt
pastorat af 3:dje klassen, hörande till Nora
kontrakt af Westerås stift. Kyrkan, byggd
1635 och 1691 tillbyggd och förändrad till
korskyrka, är af trä samt spånbetäckt.
Många värdefulla silfverpjeser,
hvilka blifvit af förmögnare
församlingsboer förärade, funnos fordom här; men
natten till den 17 Oktober 1820 blefvo
de bortstulna, och har det förlorade silfret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 06:48:17 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/hgsl/4/0496.html
