Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Länna.
Länna.
597
tydliga insjöar ellei träsk. Af hafsvikar
är Bergshamra-\\kti\ betydligast. Den
sträcker sig % mil nordvest inåt landet
och har V8 till 3/lfi mils bredd. Edsviken
vid Penningeby går i öster och vester;
längden är l/4 mil. Vattnet mellan
Furusund och Yxlan till Grytö kallas
Furu sunds fjärden, och mellan Röknö,
Hög-marsö och Svartnö är Sharp stensfjär den.
I Penningebysjön hafva funnits små
simmande holmar, som blifvit lösrifna
från stränderna och sedan fästa på andra
ställen. Jordmånen är mycket
omvexlande och omkring Gröfsta, Wäsby samt
Penningeby fruktbarare och starkare än
i den öfriga delen af socknen.
Åkerjorden å fasta landet består dels al
svartmylla, sand, mojord och svagare lera,
dels af bättre lermylla (trakten omkring
Gröfsta och Wäsby) på ler eller
grusbotten. På öarna deremot består
åkerjorden af svagare lera, sand eller
klapperjord. Ängsmarken är mot Saltsjön
och vattendraget efter Penningby-sjön
och Länna-kyrksjö, der den
hufvudsakligast utgöres af sidvall, ganska bördig
och lemnar ett för kreaturen begärligt
foder, i öfrigt af ganska god hård- och
sidvall, dock mest af den sistnämnda.
Jordmånen är i allmänhet lermylla på
lerbotten. I mer sanka sidvalls- och
starrängar med kärr- eller dyjord träffas
leran först på 2 à 3 alnars djup.
Skogsängarne hafva oftast en grund antingen
svart- eller lermylla eller grusjord på
sand- och grus-, någon gång på
lerbotten. Skogsmarken är i allmänhet mycket
berg- och stenbunden, isynnerhet i
socknens södra och vestra del samt på öarna,
med mindre slätter och dalar mellan de
ofta förekommande bergskullarna. Hvad
landets geognostiska beskaffenhet beträffar,
intages större delen af dess berggrund
utaf gneiss, hvilken hufvudsakligen är
af tvänne slag, förande vid hafvet röd
fältspat och i det inre grå. Vid
Penningby nedra qvarn påträffas bäddar af
snäckmylla. Vid hafsstränderna ser man
tydligen, huru de sammauhäfvas af
vågorna, och bestå högarne af »Tellina
balthica, Helix balthica, cardium edule
och sjögräs. Denna mylla synes vara
mycket tjenlig att utföra på åker, som
är i saknad af kalkhaltighet, för att
befordra växtligheten. Ibland sällsynta in-
sekter, som anträffats, äro Papilio
ma-chaon och mnemosyne. Några
mineral-och helsokällor finnas ej; men deremot
är det mycket godt om vanliga källor,
som ofta förorsaka skada å ängs- och
åkermarken. Klimatet är friskt och
helsosamt, i jemförelse med länets vestliga
delar, mer tempereradt genom
grannskapet med Saltsjön. Ibland sjukdomar
från fordna tider finnes antecknadt, att
veneriska sjukdomen inkom här 1757;
pesten bortryckte 1710: 99 personer;
hungersnöden i Roslagen 1697, som
åtföljdes af en häftig rödsot, bortryckte
mvcket folk. Socknen, som år 1800
beboddes af 1,501, år 1860 af 1,785
personer, består af 28 V2 mantal skatte,
I 3:?/8 mant. krono, 483/4 mant. frälse och
taxerades 1861 till 556,270 rdr rmt.
Antalet af backstugusittare har under
de sednaste 50 åren mer än fördubblats.
Sedlighet, ärlighet och nykterhet råda i
allmänhet hos folket. Någon särdeles
skicklighet i slöjd och smide finnes ej,
då man likväl får undantaga dem, som
sysselsätta sig med båtbyggeri, hvilka
äro deruti ganska skickliga, Den del af
; socknens befolkning, som är boende ä
fasta landet, svsselsätter sis: nästan ute-
* 7 v O
slutaude med åkerbruk och
boskapsskötsel, som utgör socknens hufvudnäring,
hvartill kommer fiske för de intill
Penningebysjön, Länna Kyrksjön och Saltsjön
angränsande hemmanen och försäljning
af skogsprodukter från några af
hemmanen, hvilket allt utgör binäringar. Skogen
är till växtligheten tämligen god, men
nu mer på de flesta ställen mycket
medtagen genom försäljning, i synnerhet
till Stockholm; består hufvudsakligen af
tall och gran samt tämligen betydligt
af björk och asp. Gästgifvaregårdar
finnas inom socknen vid Bergsliamra och
Wettershaga, samt på förstnämnda ställe
öppen krog.
Den del af Roslagen, hvartill
socknen hörer, benämndes fordom »Rodin»,
som betyder skeppslag eller
Roddaresällskap, kallades ock Sjöland och var
beläget uti Attundaland, hvaröfver kon.
Sigvater regerade i åttoude århundradet.
Dess befolkning hade sig uppdraget att
freda landet från fiendtliga anfall från
sjösidan, till följd hvaraf de egde en
skepps- eller rodd-flotta af 4 skepp på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
