Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
604
Minnas, Öfver-.
Län nits, Öfver-.
hjertat än den ringa vinst de af
svedjebruket kunna erhålla. Kolning och
tjäru-bräuning är ock af samma orsak här
icke i något flor. De bergarter, som
förekomma, bestå förnämligast af granit,
och några malmanledningar hafva hittils
icke blifvit bekanta. Mineral- och
helsokällor äro här icke heller funna, och
Sånga helsobrunns närhet gör för öfrigt
forskningar i denna del öfverflödiga.
Godt käll- och brunnsvatten saknas
deremot ingenstädes. Trädslagen bestå
mestadels af tall och gran, asp, björk, rönn,
al, hägg, sälg och vide mindre ofta;
fruktträd mindre sällan; lind, lönn, oxel,
hassel och ek anses såsom rariteter.
De vanliga bärsorterna äro åkerbär,
jordbär, brandbär (hallon), snotter eller
vårsbär (hjortron), lingbär (lingon), blåbär,
otterbär (odon), hönsbär, kråkbär samt
hägg-, rönn- och enbär.
Klimatet är i allmänhet sundt samt
luften frisk och helsosam. Om
högsommaren stiger värmen ända till 32°,
och om vintern varierar kölden mellan
16 och 35 à 40° Celsii. Elfvens i
allmänhet hastiga . befrielse från is
bidrager till värmens tidigare tillträde, i följd
hvaraf våren här inträffar 8 à 14 dagar
förr än vid hafskusten. Trakterna vid
elfven besväras sällan af nattfroster, helst
de skyddas från nordanvindarna af de
närgränsande bergsryggarna, och
flodvattnets afdunstning i öfrigt mildrar
temperaturen. Den starka
sommarvärmen befordrar, oaktadt den sena
sånings-tiden, växternas skyndsamma utveckling
och mognad. Gräset drifves derigenom
ofta upp till en annorstädes ovanlig
längd, hvilket gör, att detsamma, liksom
säden, måste hässjas. Helsotillståndet är
i allmänhet godt. Många exempel
finnas på hög ålder. Af svårare
hemsökelser må främst nämnas Digerdöden,
hvarom Fr. llühs i sin historia om
Sveriges rike yttrar: »Denna farsot
tycktes af en vredgad Gud vara utsänd
såsom ett hämderedskap, för att utplåna
de dödliga från jorden, eftersom icke
blott menniskorna, utan allt till lif
organiseradt, till större och mindre del måste
duka under för smittan». Den härjade
här, liksom annorstädes i riket, år 1350,
under konung Magni Smeks tid, och
lemnade icke många qvar vid lif. Ar
1743 hemsöktes orten af rödsoten, hvari
många dogo. År 1773 raserades
dammarne vid Björkå bruk af ett
vattenflöde, hvarvid af ett jordras jemväl en del
af verken omstörtades. Åren 1810 och
1811 härjade här åter rödsoten, som då
borttog omkring 1/6 af socknens
befolkning. År 1827 anställde rofdjuren här
och i öfriga kringliggande orter en så
stor förödelse bland boskapshjordarne,
att någon sådan tillförne icke försports;
icke mindre än 37 hästar, 130
nötkreatur, 1,046 får, 228 getkreatur och 3
svin skola då, enligt konungens
befall-ningshafvandes derom afgifna berättelse,
blifvit rofdjurens byte. Missväxt,
föranledd af nattfrost, har hemsökt orten
åren 1697, 1812 och 1821. Torka
åvägabragte stora förluster åren 1703
och 1766. Det första af dessa åren
benämndes Hvit-året, eftersom intet regn
föll från midsommaren till hösten, och
elden tillika ödelade en del af Norrlands
skogar. Regn förstörde mycken säd på
åkrarna och hindrade växternas mognad
åren 1733 och 1777. Störthagel föll
den 16 Augusti 1850 och åvägabragte
stor förödelse såväl på Holms säteri som
i åtskilliga byar. Haglet, som var af
klapperstens storlek, utpiskade säden på
åkrarna, sönderplittrade halmen och inslog
nästan alla fönstren, der det framgick.
Af ovanliga naturföreteelser nämnas
jord-skakningarne åren 1751 och 1755, den
1 November; luftskenet 1763, solröken
åren 1766 och 1767, jorddånen åren
1709, 18, 20, 44, 46, 48, 52, 58, 62
och 1766. Att denna, liksom
närliggande orter lidit af de danska fogdarnes
barbariska förfarande under Erik XIILs
tid och deltagit i de fejder, den
Norrländska allmogen under Erik Pukes
befäl utkämpade i och för fosterlandets
befrielse från det utländska oket, är
intet tvifvel underkastadt, äfvensom att
inbyggarne varit i fruktan under de
härjningar, som Norrmännen åren 1640
och 1677 anställde i Jämtland samt
öfvergifvit sina bostäder för att bispringa
de anfallna bröderna till fiendens
fördrifvande. Att slutligen orten, äfven
fått vidkännas de svåra och minnesvärda
härjningar, Ryssarne här i närheten år
1721 anställde, hvarunder i Norrland
n
och särdeles Ångermanland ej mindre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
