Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gammalt säteri af ett allodial-frälse;
tillhörde 1687 amiral Joh. Båhr, gift med
Clas Slattes dotter, sedan sonen,
öfverstelöjtn. Joh. B., död 1742, med hvilken
ätten utgick. Dennes syster Maria var gift
med kapitenen Matthias G. Staël von
Holstein, och sonen, kapiten Johan S. skref
sig till Malmö på 1750-talet. Han
bi-vistade belägringen af Eda skans 1716,
sjötågen till Finnland 1741 och 42 samt
fälttågen i Roslagen, Dalarne och Bohus
län 1743. I sednaste tider har Malmö
tillhört slägten Graver, 1850 lagman
L. M. Trozelli. År 1719 uppbrändes
gården af Ryssarne.
Malmö. En ö, se art. Lofö.
Malmö. Stapelstad och säte för
landshöfdingen i Malmöhus län, belägen i en
fruktbar slättbygd vid Öresund, 62 1/4
mil från Stockholm, l l/2 mil från Lund
samt endast 2 1/2, mil från Köpenhamn rakt
öfver sundet, men 4 mil sjövägen kring
Saltholmen, utgöres af Gamla och Nya
staden samt östra och södra förstäderna
utanför den kanal,, hvaraf den egentliga
staden omgifves. I våra äldre häfder
kallades den Malmhauge, men i
privilegier och andra äldre handlingar äfven
Malmey, Malmöye, Malmoughe m. m.,
hvilka benämningar man härledt från
ordet malm (sandig ort) och haugr (hög),
eller ey (ö). Under förstbemälda namn
förekommer staden i historien omkring
medlet af 13:de århundradet (1259). På
latin benämnes den i gamla bref
»Ancona Scanoruru», på Tyska Ellenbogen,
på grund af dess läge utmed Sundet, i
likhet med en krökt armbåge. Sedan
staden 1318 räddat sig från plundring
genom erlagd brandskatt till Matts
Kettilmundsson vid dennes härjande infall
i Skåne, blef den på konung Erik
Menveds befallning året derpå flyttad från
sin förra plats i den s. k. Westervång
till fiskläget Sqvalperup närmare hafvet.
Vid sin förmälning med Svenska
konungen Waldemar, medförde konung Erik
Plogpennings dotter Sophia bland annat
äfven Malmö i hemgift, hvadan ock
deras son Erik såsom mödernearf erhöll
större delen af staden, hvaraf man velat
sluta, att Malmö någon tid varit danska
konungahusets enskilda tillhörighet. Dess
äldsta kända privilegier utfärdades år
1336; enligt andra erhöllos de först år
1353 af Magnus Eriksson under den
korta tid af omkring trettio år, Skåne
första gången var tillhörigt Sverige. Till
stadens förkofran bidrog ganska mycket
dess af Waldemar III erhållna tullfrihet
öfver hela Danmark; af de följande danska
i regenterna blef densamma äfvenledes
gynnad med undfångna förmåner. År
1336 lät borgerskapet uppkasta vallar
kring staden; men den egentliga
fästningens anläggning begyntes under Erik
XIII år 1434 och fulländades under
Fredrik III 1652. Här afslöt konung
Hans 1512 fred med Hansestäderna och
träffades aftal om fredens bibehållande
mellan de tre nordiska rikena m. m.
Samma år inrättades det vigtiga
öfver-domare- eller scultetus- (schultheis-)
embetet, med rättighet för dess innehafvare
att hålla åtta drabanter, till utförande
af de domar han fällde. Han egde att
i utse trettio af stadens anseddaste
bor-! gare, som ej voro embetsmän, hvilka
åter skulle välja en årligen ombytt
magistrat af 4 borgmästare och 7, sedermera,
12 rådmän; öfverdomaren skulle sjelf
hvart tredje år ombytas. En sådan
tillsattes väl i Skånes städer; men den i
Malmö var dock förnämst, och frän
honom kunde vädjas blott till konungen.
Till tecken af sin värdighet erhöll han
af konungens hand en lång, hvit staf,
som skulle bäras framför honom. —
Malmö hade af ålder väl endast få kyrkor,
men icke mindre än elfva kapell,
dessutom åtskilliga kloster och gillen, bland
I hvilka S:t Knutsgillet är det förnämsta
och ännu finnes i städerna Malmö, Lund
och Ystad. Ett bland de äldsta var
äfven S:t Annæ Kalente-gille, benämdt
efter latinska ordet »Calendæ, ty dess
medlemmar, genom namnets
förvrängning af folket kallade Galte-bröder,
samlades första dagen i hvarje månad samt
i förkunnade offentligt infallande
helgedagar och månskiften m. m. Derjemte
fanns en mängd lag eller skrån, hvilka
hvar för sig hade något helgon till
skyddspatron. I dem alla, utom
Kalende-gillet, fingo andliga och lekmän, så väl
män som qvinnor, deltaga, icke blott
till ömsesidigt bistånd, utan äfven till
andra nödställda likars undsättning och
hjelp. — Psalmbokens utgifvande på
danska bidrog mycket till reformationens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
