Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Malmöhus län.
Malmöhus län.
trakten af Lund, vid Fogelsång, der
sandsten, lerskiffer, alunskiffer och kalk
ligga öfver hvarandra, påträffas
öfvergånssarter blott mvcket sällan; från Hö-
ganäs mot Landskrona utbreder sig
länets bekanta stenkolsförande
sandstenslager. Mot Ringsjön, länets största insjö,
framgår Statens södra jernvägs-stambana
från Malmö genom Lund och vidare.
Kjeflinge-ån upprinner vid pass en mil
från östra kusten, flyter genom
Womb-sjön bågformigt vesterut mot Öresund
till sitt utlopp vid Barsebäck; mellan
den nyssnämnda och Rönne åar faller
Broby-ån ut i Kullaviken; på en kort
sträcka utgör Allevads- eller Köpinge-ån
gränsskilnaden mellan provinsens båda
län. De största af länets öfriga insjöar
och vattendrag äro: Krankesjön, Söfde,
Svaneholms, Näsbyholms, Börringe,
Yddinge, Fälfota och Häckeberga sjöar, samt
Wegeholms, Saxtorps, Lomma eller Höje
och Säje åar. Slättbygden, den största,
bördigaste och mest befolkade, men
jemväl enformigaste i vårt land, omfattar
Oxie, Skytts, Wemmenhögs, Ljunits,
Herrestads, Torna, Bara, Rönnebergs samt
några delar af Frosta, Färs, Harjägers,
Onsjö och Luggude härader, änskönt
skog finnes både till eget behof och
afsalu vid större egendomar. Till
skogsbygden räknas deremot större delen af
Harjagers, Frosta, Onsjö och Luggude
samt en del af Färs härad. Till de
fruktbaraste nejder i riket höra
slättlandet kring Malmö, Lund, Landskrona
och Trelleborg, eller Rönnebergs och
södra delarna af Onsjö, större delen af
Harjagers, något af Torna och Bara,
samt Oxie, Skytts, Wemmenhögs och
Ljunits härader; hvaremot jordmånen är
svagare i norra och östra delarne af
Frosta och Färs samt i östra delen af Torna
och sydvestra delen af Färs härader.
Länet är det folkrikaste bland alla
i Sverige och kan härutinnan ställas vid
sidan af de flesta bland Europas mest
befolkade länder. Med en folknummer
1855 af 6,255 personer pr qvadratmilen,
öfverträffades det i folkrikhet endast af
Belgien med 8,544 och af konungariket
Sachsen med 7,420 personer pr
qvadr.-mil; men öfverträffar deremot betydligt
Europas öfriga stater i folkrikhet.
Vid 1862 års slut hade fölknummern
på fem år ökats med 9,115 personer,
men under åren 1851—55 med ända
till 17,668 d:0, eller 3,534 personer
årligen, hvilket motsvarar en årlig tillväxt
af 1 1/3 procent. Orsaken till denna
folkökning igenfinnes uti ökade
hemmans-klyfningar och jordafsöndringar samt i
jordbrukets framskridande öfver hufvud
jemte större efterfrågan på arbetare och
ökad tillgång på medel för deras
uppehälle. Tillfällena till bosättning och
utkomst eller vilkoren för äktenskaps
ingående hafva förökats derigenom, att
ansenliga sträckor af särdeles bördig
jord, som legat till betes- eller
gemensam mark under större hemman och
gårdar, i sednare decennierna blifvit
försålda och styckade i mindre lotter.
Ehuru till karakteren fast, är
folket till lynnet jemnt och godsint samt
öfver hufvud fredligt, stilla och arbetsamt.
Jordens skötsel handhafves med allvar
och drift, hvilket, i förening med
densammas stora naturliga bördighet samt
de på senaste åren ovanligt högt
stegrade spannmålsprisen, medfört hos den
besutna allmogen en hög grad af allmän
välmåga. Denna har ock haft till följd
en stigande lyx i lefnadssätt, klädedrägt
och åkdon, jemte en mängd vackra
åbyggnader; de för provinsen fordom så
egendomliga korsverkshusen försvinna
alltmer. Den jordegande allmogen
uppför sina bostäder merändels af tegel; i
rikare trakter äro de stora och prydliga
samt likna vackra herregårdar; äfven
ladugårdarne byggas ofta af tegel eller
gråsten. Till en stigande bildning hos
folket hafva de i länets alla socknar
inrättade skolorna väsentligen bidragit, hvilka
redan år 1855 besöktes af mer än 30,000
barn. Råheten i seder har i betydlig
mån aftagit och högen blifvit väckt
efter ädlare njutningar än det tillförne
allmänt rådande bränvinssupandet och
fylleriet; denna ymniga källa till armod
och brott anses nu af allmogen med
större förakt än fordom. Härtill hafva
jemväl de förordningar angående
tillverkning och försäljning af bränvin
hufvudsakligen medverkat, hvilka på de
sednaste åren varit tillämpade och
minskat tillgången på samt fördyrat denna
vara, medan äfven lönkrogarne ansenligt
minskats; också hafva brott af gröfre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
