Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mora.
Mora Steuar. 113
Under en bro vid Morkarleby har han
en natt legat gömd, för att undkomma
sina förföljare; ur Gustafs källa har han
druckit; Jutholmen och jordhögarne vid
Mora påminna ännu om Danskarnes
nederlag. Men det förnämsta
minnesmärket är likväl den historiska källaren i
Utmelands by, der i våra dagar en
minnesvård blifvit upprest åt Befriaren. Se art.
Utmeland.
Af andra historiska minnen har
Morakarlen, som är i sin tanke den rätte
dalkarlen, ännu icke glömt, huru
Dalkarlarne, när klockskatten uttogs, tågade
ned till Westerås och togo sina
kyrkklockor tillbaka. Då Daljunkaren år
1527 anställde uppror i Dalarne,
ut-skrefvo bergsmännen, i anledning af dessa
oroligheter, en sammankomst på en viss
dag i Mora; vid detta ting infunno sig
de 6 socknar, som förblifvit konung
Gustaf tillgifna. Till Mora prestgård
kallades, 1644, Daniel Buschovius,
eröfraren af Särna, för att taga befälet
öfver folket. Det är ännu vanligt bland
allmogen i Dalarne, då vigtiga saker
äro i fråga, att först höra Morakarlarnes
tanke. Ären 1668 och 1742 äro
sorgligt beryktade för det under nämnda år
grasserande trollväsendet, då 17 dömdes
till lif, bål och brand, 149 barn
straffades med ris. Uti Dybecks Runa för år
1844 äro intagna sägner om Råandens
grasserande härstädes, dervid bland annat
förf. omnämner, huru en kulla frälstes
genom faderns rådighet att kasta en
yxa öfver dotterns hufvud in i väggen,
tv för stål måste trollen fly. Som den
brudklädda kullan fick behålla kronan,
skänktes den af fadern till kyrkan.
Huruvida den är qvar är dock ej omnämdt.
Baptisterna hafva uppfört åt sig vid
kyrkan särskild byggnad för religiösa
sammankomster. I närheten af kyrkan
hållas sedan urminnes 2-.ne
landtmark-nader, den ena i början af Juli, den
andra i början af Oktober; men de kunna
vid den utsträckning handeln å landet
nu mer vunnit till följd af Kongl,
förordningen d. 22 Dec. 1846 vara föga
behöfliga. Nyligen är här inrättad
station för provincialläkare. Af 1861 års
hundskatt, som blifvit bestämd till 5
rdr för hvarje hundkreatur att utgå
under 5 år, kommer hälften att
använ-v.
das till sockenboksamlingens förökande
och andra hälften att läggas till en
redan börjad’ fond till anskaffande af
ett orgelharmonium för fasta skolan på
Mora strand.
Af gårdar, verk och in rättningar nämnas,
utom förutnämnda Siljanfors bruk: Inoors
manufakturverk, anlagdt år 1861. — Wåmhus qvarn
med 3 par stenar, Hemulå qvarn med med 4
par stenar, hvardera tax. till c:a 3,000 rdr,
Säs och Fu qvarnar. — Fyra vadmalsstampar
finnas. — 1 mant. Prestgård, tax. till 6,000
rdr. — Vg mant. komministersboställe. — 1/l6
Klockaregården. — mant. Noreberg är
kap-teusboställe. — Byar äro: Fogelsjö, Ulf sjö,
Utmeland, Winäs, Isunda, Wika, Bonäs, Bäck,
Inoor, Heden, Björkvassla, Höijen, Limbäck,
Östra Storbyn, Westra Storbyn, Kumbelnäs,
Garsås, Nusnäs, Farnäs, Nor et, Wattnäs, Risa,
Bergkarleås, Ostnor, Ona, Kråkberg, Gopshus,
Oxberg, Långledt, Selja, Lisselby, Morkarlby. —
Adress: Mora.
Mora Stenar, på Mora kungsäng i
Lagga socken (se den art.), 1 mil från
Uppsala, icke långt från Danmarks kyrka,
är stället, der fordom Svea rikes
konungar blifvit valda och hyllade. Redan i
hedniska tiden blefvo konungarne valda
af folket under bar himmel; men
konuuga-valet vid Mora stenar, skrifva våra
nyare författare, skall först skett i
sednare tider och sedan kristendomen redan
var införd. *) Plägseden tros hafva tagit
*) Uti en kort krönika af Petro Petreo (på
1600-talet) uppgifves, att Inge I, konung år 241 efter
Kristi börd, stadgade, att Uppsala skulle vara
konungasätct och konungahyllningen skulle
ske vid Mora sten. Vi tillåta oss här
återgifva hvad i nämnda krönika skrifves om
konungavalet på den tiden. »Alla rikets herrar,
såsom ock alla landsändars och städers
fullmyndiga, utskickade sändebud skulle komma
på en viss tid tillstädes uti Uppsala. Ty icke
långt derifrån ligger en jordfast sten, omkring
honom ligga 12 andra något mindre stenar.
Der plägade välbemälte riksens råd och herrar,
samt de andra ständer, andliga och verldsliga,
höga och låga komma tillstädes. Då stiger
den yppersta och förnämsta af riksens råd
fram och håller ett tal, hvilket ban nogsamt
betänkt och författat hafver. Med detsamma
påminner han om, liuru mycket det är af
nöden både för rikets behof och bästa samt
för undersåternas frihet och säkerhet, att de
måtte här förena sig uti att utvälja en konung
och regent, eftersom sådant fordom på samma
sten visligen blifvit förrättadt af deras
förfäder, att dermed må betecknas stadighet vid
häfdvunnen god sed. Sedan förmanades alla,
att de fritt hvar för sig skulle namngifva
och uppropa den, som de ansågo dertill vara
den tjenligaste. Den, som de veta och uti
sanning förfarit om gerna söker och befordrar
10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
