Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
114 Mora Stenar.
31 orast.
sin början vid år 1061, då Stenkil
utsågs till konung efter den 900 år
gamla Ynglingaättens utgång, som kom
till kronan genom arfsrätt. Andra
uppgifva, att den blifvit införd af konung
Inge I (IV P) omkring 1100.
I gammal lag om konungaval
stadgades följande;
»Nu tarfva land konung välja: då
skola de tre folkland först konung taga:
Tiundaland, Attundaland och
Fjerdhun-draland. Upplands lagman ege honom
vid Uppsala först till konung döma.
Dernäst hvar lagman efter annan:
Södermanna, Ostgöta, Tiohärads (Smålands),
Westgöta, Nerikes och Westmanna. De
ega honom till krona och konungadöme
välja, till att land råda och rike styra,
lag styrka och frid hålla. Då är han
dorader till Uppsala öde.» Till konung hafva
här blifvit utkorade; Erik den Helige,
Waldemar Birgersson, Magnus Ladulås
(1276), Magnus Eriksson (1319), då
han var endast tre år o-ammal och bars
O
på armarna samt visades för menigheten
af Matts Kettilmundsson. Albrecht
hyllades här till konung 1364, likasom
Erik af Pommern 1396, Christoffer 1441,
Carl Knutsson, som både hvllades här
1448 och äfven sedan, dömdes ifrån
menige mans bästa, försvarar riksens ära, frid
och endrägt; den, som inte i sina egna saker
hafver gjort någon orätt; den, soiu ofta hafver
behållit öfverhanden och seger öfver rikets
fiender; den, som skickar sig så uti sitt
lefverne, att hvar man unnar honom godt;
den, som älskar lag och rätt och hafver
Gud för ögonen; den, som nu så är, hau
varder enhälligen af alla riksens ständers
utskickade (riksdagsmän) upphöjd och till
konung väld. Dock skall man derjemte akta
uppå, att om någon konungason, broder eller
närmaste skyldemau hafver sådana dygder, så
blifver den föredragen framför alla andra, icke
för någon arfsrätt skull, utan af ett fritt
val, etc. Slutet lyder: »Af honom, som det
konungsliga embetet bekläder, önskas, att hau
skall så land och rike sitt styra och regera,
på det de må hafva ett godt regemente, njuta
fred och rolighet, befordra, älska och försvara
sanning och rättvisa, undertrycka ali
vrånghet, osanning och orätt, allmogen sin freda
och skydda, isynnerhet de stilla, som i ali
rolighet och laglydnad vilja lefva, för de
ostyriga och vrångvisa, så väl infödingar som
ut-ländningar. Och så länge en konung och
förste härom beflitar och vinnlägger sig, så
må han fullt trygga sig dervid och vara
försäkrad, att menigheten ingalunda skall välja
någon annan till konung under hans lifstid».
Sveriges krona 1457, då Christian I på
samma gång utkorades, hvarefter hvarken
konungaval eller hyllning här skett.
Christian II var väl här för att hyllas,
men erhöll ingen ordentlig hyllning,
och Sten Sture blef år 1512 här väld
endast till riksföreståndare. 1 stenarna,
som nu äro mest förstörda, hafva
riksvapnet och några påskrifter varit
uthuggna. De tre kronorna förmenas
blifvit uthuggna i Knut Erikssons tid.
Öfver dessa stenar, på det fordna
konungavalstället, blef år 1770 uppförd en liten
stenbyggnad. Stenarne utgöra nu 5 till
6 och ligga i en fyrkant på golfvet.
Några hafva runinskrifter. En inskrift
inom huset upptager alla de konungars
namn, hvilka här blifvit hyllade.
Väggarne äro fulltecknade så väl med
Svenskars som utländningars namn, hvilka
besökt stället.
Mora kontrakt af Westerås stift
innefattar 3 konsistoriell och 2 regala
pastorat (se Westerås stifts indelning)
med 8 kyrkor. Folkmängden, som på
1840-talet var 15,136, år 1855: 17,157,
uppgick 1860 till 17,941 personer.
Morast. Ett mant. skatte uti Eda
socken, Jösse härad af Carlstads län, tax.
1861 till 24,750 rdr, hade s. år 26
åboer. Vid detta hemman har funnits
en skans på gränsen till Norge,
namnkunnig under de fordna krigen mot
grannriket. Första gången bvn Morast
omnämnes i krigshistorien är 1225, då
norske konungen Håkan Håkansson här
rastade, under sitt tåg till att tukta
Wärmländningarne (se Mellby) och
inväntade, fastän förgäfves, bud om förlikning.
Under Hannibals-fejden 1644 anlade
Svenskarne på hemmanets område
förutnämnda skans invid en å att hindra
fiendens infall, och lyckades det dem ock
att under Olof Stakes befäl med 200
man tillbakaslå vid Magnorabro, ej långt
från skansen, Hannibal Sehested med
2,000 man; men sedan Stake farit ned
åt Dal och lemnat befälet uti Morast åt
en löjtnant Göransson, anfölls denne af
Bred o w med 14,000 man. Bönderna i
skansen förlorade då strax modet och
kastade sina vapen; soldaterna voro för
få, löjtnanten sjelf, råd- och modlös,
uppgaf i ångsten fästet. Följande året
kom Gustaf Otto Stenbock, som rensat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
