Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
128
ülullsjü.
Multrå.
MullsjÖ. JernvägsstatioR i
Kronobergs län på statens södra jern
vägsstambana.
Multrå. Annex-socken till Sollefteå
o
pastorat, belägen i Ångermanlands Södra
föo-deri af Wester-Norrlands län, 10 mil
n. n. v. från Hernösand, omfattar en
areal af 28,217 tunnl. eller 158,015
qvadratrefvar, hvaraf 802 tunnland äro
sjöar. Största längden är 27/8 mil och
bredden 5/6 mil. Multrå socken intager,
i likhet med sin moderförsamling, ett
mot Angermanelfven lutande läge. Dock
är landet här mindre kuperadt och eger
mindre tillgång på lundar och
gränsbäckar. Äfven här ega byarne till stor
o »
del sitt läge närmare bergsryggarna,
samt ligga, åtminstone på norra sidan,
nära i eu med desamma parallelt
löpande sträckning. När man färdas
till lands, t. ex. först till Multrå gräns
mot Sollefteå, å norra sidan, så fortgår
vägen jemn med fri och öppen utsigt,
isynnerhet vacker från den svåra
Qcara-backen. Inom kort befinner man sig
inom Skedoms bv, hvilken både med
v ’
sina vackra byggnader och sina bördiga
åkerfält vittnar om invånarnes välmåga.
Dernäst förekomma Ingersta, Hakesta
och Ods byar med sina smånätta
åbygg-nader, och ifrån hvilka, i anseende till
deras nära bergen befintliga lägen, man
har en fri och herrlig utsigt öfver det
motsatta landet med dess omvexlande
natur. Derefter anträffas det s. k.
Röd-berget, hvilket med sin vårdkas reser
sig bredvid kyrkan. Från nämnda berg,
som har öfver Angermanelfven den
relativa höjden af ungefär 2,000 fot, har
man en vidsträckt utsigt öfver hela den
omgifvande nejden. Fortsätter man
färden vidare, så befinnes landet mer
jemnt; men från och med Klofsta till
Sollefteågränsen är landet mer eller
mindre ojemnt samt på åker och äng mer
skogbeväxt än på norra sidan.
Rådande jordmånen i den odlade
jorden utgöres af sand och mager lera, i
den odlingsbara af hälften lera och sand,
och der lera utgör jordmånen, är
marken mest stenbunden. Den öfriga
marken, äfvensom inegorna, är bergig och
kuperad. Den allmänna bergarten är
vanlig gråsten. Socknen har en
helsokälla, hvilken dock är föga besökt. Rö-
rande klimatet har man anmärkt, att
om ostlig vind råder om vårarna och
hafsisen kommer drifvande mot kusten,
blir det sen vår och säden utsatt för
frost mot hösten.
Folkmängden utgjorde 1^58: 760
personer, af hvilka från mantalspenningars
erläggande voro befriade 163 män, 193
qvinnor; hushållens antal var 136. Den
tjenande klassen bestod af 57 män och 110
qvinnor. Ar 1862 d. 1 Juli uppgifves
folkmängden till 860 personer, och
visar den sig blott från 1840 hafva
tillväxt i antal med 255. Såsom en orsak
till denna tillökning uppgifvas de flera
t arbetare med sina familjer, som
tillkommit vid Mångrafs nyanlagda skeppsvarf.
I afseende på folkets klädededrägt
råder mycken fåfänga och lyx. I sedligt
hänseende tycks denna socken,
åtminstone hvad otuktslasteu beträffar, stå
framför Sollefteå; folket förer äfven i
allmänhet en nykter vandel, men förtär
ymnigt kaffe.
Hufvudnäringen är åkerbruket jemte
boskapsskötsel. Binäringar äroo
skogs-handtering och något laxfiske.
Åkerbruket kan väl sägas vara i tilltagande, och
gräsfrösådd införd; men detta skulle vida
mer utvecklas och förbättras, om ej så
mycken arbetskraft åtginge till
skogs-handtering. Jorden är i allmänhet
hård-brukad, i anseende till att förnämsta
beståndsdelen utgöres af lera. Man har
derföre på flera ställen artificiela
gödselberedningar, som bestå af myrjord
och torf, hvilken kompost fuktas med
tjenliga ämnen. Utom det att
rundlo-gar i allmänhet begagnas för sädens
ut-tröskande, finnas inom socknen trenne
tröskverk, som gå med vals. Ängens
inedel-äring utgör 5 à 6 lass på
tunnlandet, hvarje lass till 16 à 20 Itt.
Betesmarken är otillräcklig, hvadan till
dess ersättande nästan hvarje bonde har
instängda beteshagar. Skogen,
tillräcklig för behofvet, består af tall och gran.
Tillgången af löfskog, såsom björk, al och
asp, är inskränkt. Vanliga återväxttiden
för tall är från 100 till 180 år och för
gran från 50 till 80 år. Vid det år
1855 genom ett aktiebolag anlagda
skeppsvarfvet i Mångraf, hvilket hittills
drifvits med förlust för egarne, hafva
O ’
blifvit byggda tvänne skepp, det ena år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
