Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Njurunda.
Njurunda. 191
stenar och grund. Invånarne säga också
i dagligt tal »Njuran.» Den latinska
ändelsen »unda» har sannolikt tillkommit
genom det inflytande katholska klereciet
utöfvat på alla förhållanden. Om man
undantager socknens nordvestra del, som
på tvänne sidor omslutes af Ljungan,
utgör socknens område ett helt och
hållet flackt kustland. Bland öppna
slätter må nämnas den, som bildas af
byarna Mjösunds, Skottsunds, Nylands,
Juni och en del af Berga inegor. Af
en mindre skogshöjd, å hvilken platsen
för en blifvande ny kyrka är utsedd,
skiljes denna slätt från den, som litet
längre vesterut bildas af de
sammanhängande inegoma för byarna Solberg,
Berge, Hellgum och Bunsta. Vid
stranden af den stora Björköfjerden ligger
Bjarke by i en behaglig däld. De
egentliga bergen äro att söka i socknens
nordvestra del. Så reser sig å Nohlby
skogsmark den bekanta Nolby knölen,
hvilken ligger alldeles enstaka och är af
betydlig höjd samt högst egen daning,
hvarförutan den i hänseende till sitt
nära grannskap med hafvet tjenar
sjöfarande till ett landkänningstecken.
Berget reser sig lodrätt från trenne sidor
och är blott på den fjerde tillgängligt
för vandraren samt bildar öfverst en
rund plan, utgörande dess hjessa. På
denna plan är en vårdkase, hvilken
sannolikt ej varit begagnad sedan år
1721, då trakten hemsöktes af Ryssarnes
härjningar. Flera, om ej så höga, dock
till sin utsträckning betydligare berg,
såsom Medskogs- och Omsbergen, finnas
norr om Ljungan och synnerligast
utefter gränsen mot Tuna. På södra sidan
elfven träffas knappast annat
anmärkningsvärdt berg än Hökberget, som
ligger å Ä bys egor. Bråmön består nästan
helt och hållet af berg. Socknen är
särdeles vattenrik. Största floden är
Ljungan eller Njurunda elf, som jemte
sitt flodområde redan är beskrifven på
sitt ställe. Bland öfriga vattensystemer
märkas: Ånnsjön, socknens största sjö,
som upptager en yta af 2,108 tunnl.;
den ligger på gränsen mot Gnarp och
till en del inom sistnämnda sockens
område. Denna sjö uttömmer sig i den
blott några hundrade fot österut
belägna Qvanitjern, som åter skickar en j
å in i Bergtjern, hvarifrån vattnet
under namn af Armsjö-ån fortsätter sitt
lopp rakt i öster, tilldess det vid
Galtströms bruk utgjuter sig i hafvet. Med
utlopp i Hafsjön förekomma dessutom
sjön Mingen, fordom Amingen, G17 tid,
Konsjön 72 tunnl., samt Skyffelängssjön,
som utfaller i Juni- eller Nylandssjön.
Några af de mindre sjöarna hafva i
sednare tiden blifvit aftappade. I
skärgården bildar hafvet en mängd större
och mindre vikar och inskärningar, hvaraf
Björkö-, Berga-, Juni-fjerdarne, äro de
största, de der åter bilda flera smärre
bugter, som alla äro foster af
Bottniska vikens inträngande i skötet af det
steniga och låglända kustlandet. Bland
den stora mängd af skär, holmar och
öar, som i denna skärgård tyckas liksom
vara nedsållade, må nämnas: Juniskären,
Galtens skärgård, Svanskäret, Wad-,
Harn- och Furuskären. På Furuskäret
finnes en kal grafvård öfver en grefve
Piper, som skall hafva aflidit under
1808 års krig, då det fartyg, hvaröfver
han förde befälet, låg för ankar i dessa
vatten.
Jordmånen är i allmänhet lera, mer
och mindre uppblandad med
sand-mjulna samt vattensjuk sjöbottenjord. I
sydöstra delen af socknen, som
inbegriper ensamt Galtströms bruks område,
hvarest åkerbruket ej skötes till annat
än frambringandet af potates, är
jordmånen torr och sandig. Socknen kan
anses vara till fullo uppodlad, endast
söder om Oijen finnas stora odlings~
bara sträckor, hvilka ligga ännu utom
hank och stör, hvarförutan de här
belägna byars åker och äng äro i vida
sämre skick än den öfra socknens och
tarfva idoga händer för sin förkofran.
Af Mineralkällor finnes en å Hellgums
egor. Denna källa afsätter en gulbrun
jernockra, och dess vatten är af en sur,
jernhaltig smak. En mängd olika växter
trifvas här, dels planterade, såsom
Da-lierna, dels ock sjelfplantade, såsom
arter af slägterna thlaspi, rosa, rubus,
fragaria, carum, myosotis, erica,
vacci-nium, serratula, centaurea, gnaphalium,
tussilago, chrysantemum, arnica,
hu-mulus, scirpus, eriophorum, carex,
phle-um, avena, alopecurus, bromus,
eqvise-tum, hypnum m. fi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
