Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Norberg.
Norberg.
Wangsbro och Norrbo härader, under
Westerås läns tredje domsaga.
Tingsstället är i Norbergs kyrkoby. Norbergs
bergslag, som innefattar 139,830 tld
fast land, bebodda 1860 af 7,980
personer, och som anses för den
sjelfständi-gaste och bäst reglerade i riket, är
uråldrig och har redan år 1282 af konung
Magnus Ladulås och år 1354 af konung
Magnus Smek, bekommit bergsfrihet och
stadga. Nämnda stadga innehåller, att
i Norberg skulle en bergsrätt, likasom
vid Kopparberget, bestå af tolf män,
dem konungens fogat eller embetsmän
skulle utnämna och sjelf vara deras
hufvudman; ingen gengärd eller
förplägning skulle af bergslagen utgöras, om
icke för att emottaga konungen sjelf
eller hans domhafvande; ingen
lösdrifvare skulle tålas, och den der ej
arbetade borde kastas i fängelse. Vid
Norberg var slutligen 1342—1371 tillåtet
att rödja marken,, äfven den, som
tillhörde en annan, samt att behålla samma
mark för sig och efterkommande, för
half afrad till jordegaren, emot det som
tillförne var vedertaget. Malmbrytningen
skedde i denna bergslag år 1861 uti
32 grufvor, hvarur upptogos 1,095,977
centner malm; på Norbergs graffält
upptogos 1833: 103,658 och 1860: 233,555
sktt. Till underlättnad af
malmtransporten har en jernväg år 1856 blifvit
anlagd i denna bergslag, mellan Norberg
och sjön Åmänningen, på en sträcka af
1,55 mil.
Norberg. En socken i Norbergs
bergslag och Westerås län, längst i nordvest,
uppemot Dalarne, kring sjön
Amänningens nordliga tillflöde samt uppfylld af en
mängd mindre sjöar, gränsar till
Karbenning i sydv., Wester Wåla och Westanfors
i söder samt Söderbärkes, Nårns, Avesta
och Folkärna socknar af Stora
Kopparbergs län, i vester, nordv., norr och
nordost. Några gårdar ligga inom nyssnämnda
län. Arealen är 2,470 qvadratmil land
och 0,172 vatten. Största delen
upptages af berg och skogsmark. Jordmånen
är dels sandblandad lera i dalarne, dels
sand- och mojord. Åkerbruket ger här,
likasom i de nästgränsande socknarne,
en afkastning, som blott ungefär till
hälften betäcker ortens behof, men
drifves, tillika med ängs- och
boskapsskötsel, med mycken omsorg;
hufvudnäringarne äro således här skogs- och
bergsbruk, det sednare särdeles hvad
brytningen af jern-, koppar- och blyertsmalm
beträffar, täflande med de bäst lottade
orter i hela riket. Jernbruken, utom
Bjurfors, begagna derföre blott eget
tackjern från hyttor inom socknen.
Hemmantalet är 38 5/8 skatte, l 5/8 krono och
3/4 frälse; hela fastighetsvärdet taxerades
1862 till 1,702,300 rdr rmt, hvaraf för
jordbruksfastighet 1,489,400rdr, för skol-,
tingshus och arrest 5.600 riksdr.
Folknummern, som år 1805 utgjorde 2,294
personer, steg 1862 till 3,234.
Norbergs socken hörer till Westerås stift och
är ett konsistorielt pastorat af 2:dra
klassen. Hit lydde Westanfors församling
först såsom kapell, sedan som annex till
1811, då den blef ett eget pastorat.
Kyrkan, belägen 6 mil ifrån Westerås,
i Norbergs by, vid sjön Norens utlopp,
är gammal och byggd af sten.
Barnundervisningen bestrides uti 1 fast, och 3
flyttbara skolor af 3 examinerade och 1
oexaminerad lärare. Inga spår af
hednisk kultur omtalas, men väl minnen
från katholska tiden, såsom Mariæbergs
munkkloster, tillhörigt
Bernhardiner-orden, och hvilket legat straxt invid nämnda
sjö, på kapellsbacken, der äfven en källa
är, kallad Heligkorskällan. Efter den
kungsgård, som varit inom denna socken,
finnas lemningar vid gården Riddargärdet
hvilken nu är anslagen till
bergmästareboställe. Postkontor finnes i socknen.
Byar, gårdar och verk inom socknen äro
följande anmärkningsvärda, nemligen: Norbergs
kyrkoby 5 5/8 mantal, kallas redan 1347
«oppidum», är ganska ansenlig, som en köpiug, med
ordentliga gator, handelsbodar, apothek,
postkontor m. m. Här hålles ock årlig marknad, och
i byn ligga, förutom kyrkan, såsom ofvan
anfördt är, kyrkoherde- och
komministers-boställena samt häradets tingshus, och ej långt ifrån
Norbergs gruffält, hvars rika jern- och
stålmalmer redan 1304 voro kända, då de, genom ett
bytesbref lemnades af Torkel Knutsson till
konung Birger. — Bjurforss och Gäsjö bruk (se
särskildta artiklar). — Persbo bruk (se under
dess namn). — Lifsdal, längst ned i sydost vid
Norbergsån, 2 1/4 mantal skatte med qvarn, och
som till 1710 hade 1 stångjernshammare och 2
härdar samt till omkring 1783 hytta. —
Rosendal, nordligare vid ån, 1 1/2 mtl skatte med
hytta, tillhörig Rabatsbennings hyttebolag, och
hvarest på 1600-talet också varit en
stångjernshammare. — Persbo fordna kopparhytta, Stutbo
och Davidsbo, det sednare bergmästareboställe
till 1812. — Nordansjö, vid Botens utlopp, 1/2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
