Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Norsjö.
Norsjö. 241
fältherrar om hvad man skulle företaga
med den mäktige biskopen, som syntes
hvarken vilja förklara sig för eller emot
Gustafs parti. Det var då, som Arvid
Westgöte menade det vara en lätt sak
att få biskopen i sin makt, hvartill
behöfdes blott några få man samt en
dagsresa, men Gustaf ansåg bäst att till en
början åtminstone bemöta biskopen, hos
hvilken han förmodade kärlek till
fäderneslandet, med vänlighet och skref
honom derföre till med helsning och
vänliga ord, bedjande honom låta sig
fäderneslandets befrielse från främmande
herrars tyranni vara om hjertat, dock
hotade han biskopen tillika med
påhelsning af allvarsamma gäster i
Munkeboda, om han icke ville öfvergifva
danska konungen och lofva honom trohet
och bistånd. Detta lofvade biskopen,
men efter riksdagen i Westerås och sedan
Munkeboda blifvit indraget till kronan
lemnade han missnöjd riket. Af honom
påtänktes först sammanbindningsvägen
genom Sveriges stora vattendrag och
aldra-lorst förslaget till Göta kanals gräfvande.
Norsholms kungsgård donerades 1636
till residenten P. Spiring, som 1641
förskaffade sig allodialvilkor derå, och
dervid stadfästades år 1645; det såldes 1668
med kongligt tillstånd af Spirings son
J. Ph. Silfverkrona till riks-r. frih. K.
Kurck, kallas 1683 gammal sätesgård;
reducerades och berustades, men
stannade i Kurcks besittning, innehades
sedermera af hertig Adolf Johans
sekreterare Heutmüller, 1725 af P.
Ehren-spets, som 1718 löste det till skatte,
men såldes af honom 1730 till r.-r. grefve
C. G. Tessin, och af denne före 1742
till kammarherren, friherre J. G. Sack;
gick sedan i köp till flera egare, såldes
1826 af enkegrefvinnan Ch. von
Kras-sow till rådmannen J. P. Hæggroth för
75,000 rdr rmt. I byte från Jens
Malling kom Norsholm 1847 till friherre
J. C. Adelsvärd, inom hvars slägt det
förblifvit.
Norsjö. Ett mantal frälse-säteri i
Öfra Ulleruds socken, Kihls härad af
Carlstads län, uppgifves af Fernow vara
bebygdt till säteri 1645 (af honom
skrifves namnet Nohlsjö) och hafva tillhört
Cecilia Nilsdotter Stärk, gift med ryttm.
Ivar Bagge till Aspeberg och Hanevik;
v.
kapiten Johan Wardlau skref sig till
Norsjö, död 1694. Han var son till
majoren Georg Wardlau från Skottland,
der ätten florerat från kon. Malcolm
IILs tid, kom i svensk tjenst 1628, död
1670; föraren Johan Johansson slöt ätten
1717. Af sednare egare äro inga kända
förrän 1862, då halfva säteriet samt
Via och rör Norsjö jemte underl.
ifg mtl, allt taxeradt till 97,700 rdr
rmt, egdes af Norsjö intressenter; 2/5
mtl af säteriet jemte V20 mtl i rå och
rörshemmanet tillhörde Ransäters
Mellan-hammares egare; ljl0 mtl i det förra och
Yso mtl i det sednare (denna del består
endast i skog och torp) egdes af hr M.
Dahlgrens sterbhus.
Norsjö. Regalt pastorat af 3:dje
klassen, hörande till Westerbottens 2:dra
kontrakt af Hernösands stift, utgöres af
Norsjö socken och Jörns kapell; det
gränsar i öster till Skellefteå, i söder
till Burträsk och Degerfors, i vester till
Lycksele och i norr till Arvidsjaur.
Pastoratet innefattar 27g| mtl och
beboddes 1860 af 3,641 personer. — Norsjö
socken i Westerbottens läns 2:dra fögderi,
belägen 19 mil n. v. från Umeå, 8 mil
i vester från Skellefteå, innefattar
mtl, hvarför i eg.rätts-afgift erlades 1861:’
201 rdr 25 öre (Jörns kapell
innefattade 11 mtl, hvarför eg.rätts-afgiften
vai-110 rdr). Socknen, som sedan 1811
var kapell till Skellefteå, men derifrån
afsöndrades år 1834 till eget pastorat,
beboddes sistn. år af 756, år 1855 af
2,008 och år 1861 af 2,137 personer;
utskrifningsmanskapet år 1860 uppgick
till 66 man. Socknen hörer under
Skellefteå tingslag; dess namn härleder sig
af ordet Nor, som på ortens språk
betyder ett sund, som förenar tvenne sjöar.
Näringar äro åkerbruk och
boskapsskötsel, tjäru-, salpeter- och
pottaske-tillverkning, äfvensom fiske och jagt, hvartill
de många sjöarne och de djupa skogarne
gifva tillfällen. Denna socken var den
första i länet, som, för omkring 70 år
sedan, gjorde försök att förbättra
ängarna genom vattenledningar och
öfver-silning; och allt sedan ha både
ängsskötseln och åkerbruket ansenligt
för-kofrats, så att invånarne i vanliga år
hafva säd för sitt behof. Lin odlas äfven
] här, men ej tillräckligt för ortens behof.
31
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
