Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Runeholm.
Ritiinaby. 499
A. Kuylenstierna, kom sedan till slägten
Wennerstedt och genom gifte till frih.
slägten Armfelt; har vidare genom köp
tillhört statsrådet grefve C. G. Hård (död
här 1841) m. fl. och från 1851 fabrikör
W. Sebardt.
Runeholm, se Ronöholm.
Rungarn. Två mtl frälse-säteri,
beläget vid Ginningen uti Bladåkers
socken, Närdinghundra härad af Stockholms
län, och som efter Djurberg hade år 1818
dande personer vid riksdagen 1742, i en tid,
då riksdagen hade ali makt. Väckte förslag
vid 1747 års riksdag om religionsfrihet, som
betydde, skrifver Wieselgren, ej
religionslöshets-rätt, utan frihet för utländningar i deras
religion, såsom för Svenskarne i sin. Han ville
derigenom öka landets kunniga och driftiga
folkmängd, väl vetande, att samhällets makt
och anseende ej bör mätas efter vidsträckta
gränser, utan efter invärtes styrka. Smitta
af villoläror och tankarnas oenighet
fruktades, så att hans välmening blef fruktlös. Han
dog barnlös på Runstorp den 20 Aug. 1758.
Från 1753 till sin död vistades han på
Runstorp, utom då de Riksdagskallelser utgått,
hvilka han hörsammade. Krygers slutdom om
honom är: »Han var mer en huld fader än
en sträng husboude mot sina underhafvande.
Ansåg för den tyngsta börda att lefva
sysslolös. Tiden var också honom aldrig till last.
Han brukade jorden med förstånd och
uppmärksamhet. Han undersökte flitigt naturen,
men glömde ej bort att prisa naturens Herre.
Höll sig ej envist vid bruk, som vuunit
urminnes häfd. Sin öfriga tid hade han användt
till läsning af andliga och verldsliga skrifter;
de förra styrkte honom i vissheten om vår
gudomliga salighetslära; men de senare
städade hans förstånd och gjorde honom
dagligen skickligare till allmänna och enskilda
värf. Använde ali möda och kostnad på
välartade ynglingars uppfostran. Till sina
anhörigas och hederliga enkors underhåll
lemnade ban villigt hälften af sin inkomst, och
hans egendom var ej ens medelmåttig i hans
stånd. I hans panna lästes strax ärlig man;
umgängeisen lärde, att så var. Han var
ord-hållig i löften, trofast mot vänner, skonsam
mot ovänner, oförskräckt i farlighet, tilltagsen
i svårigheter, vänlig utan flärd. Naturen hade
begåfvat honom med en manlig röst, den han
dock ej brukade för att nedtysta andras skäl.
Men när tvedrägt och farliga stämplingar
oroade samhällets välfärd, när dristiga händer
vågade vidröra grundlagarnes oryggliga
råmärke — då gjorde vår Wrede skäl för
namnet. Hans hjerta tändes af nitälskan . . .
tålde ej skämt i allvarliga ting eller
förgripel-ser mot det, som Guds och menniskors lag
vill hafva fridlyst. Han, som alltid burit en
innerlig vördnad för Gud och dess heliga
sanningar, hvilka kommit längre än i hjernan,
hade ej svårt att bereda sig till döden, som
han emottog med christlig frimodighet.»
ett utsäde af 35 t:r, ymnigt höbol till
c:a 400 lass, vidsträckt skog, stor och
prydlig mangårdsbyggnad af sten om 2
våningar, ansenlig trädgård och 24
underlydande torp, utgjorde år 1862,
jemte underlydande 57/i2 mtl sam^
Åkersholms bruk, beläget på Bladåkersbergs
egor, ett gods, taxeradt till 231,150 rdr
rmt. — Rungarn är ett gammalt
herresäte, som under medeltiden tillhört
slägten Banér; riksrådet Knut Banérs
dotter Dorothea blef gift med Christer Wase,
konung Gustaf I:s farbror, och deras
dotter, Brita, lemnade konungen ali den
ärftliga rätt hon hade till Rungarn och
flera egendomar. Johan Carlsson
Månesköld, gift med Anna Isacsdotter
Banér, och deras son, Pehr Månesköld,
innehade gården i början på 1600-talet; år
1717 såldes den af fru Greta Månesköld,
enka efter majoren Erdtman Silfversparre,
till lagman Wattrang, hvilken slägt
innehade egendomen inpå 1800-talet. Ar
1827 ärfdes hela Wattrangska
fideikommisset, bestående af Sandepiar i
Södermanland samt Rungarn, Wäsby, Björkö
och Ytternäs i Uppland, af löjtn. Carl
Gustaf Braunerhjelm, som ännu
inne-hafver det efter sin farfars halfkusin,
hofmarskalken Johan Gustaf Wattrang.
Runmarö. En ö i Wermdö
skeppslag af Stockholms län, med optisk
tele-graph.
Runn. En af de större sjöarne i
Dalarne, belägen i Wika socken, är ll/4
mil lång och 3/4 mil bred ; den får tillopp
af flera sjöar, som utfalla genom Fahlu
å och den s. k. Sundborns ström;
utskjuter flera vikar åt Thorsångs socken och
utfaller der vid kyrkan genom den s. k.
Lillelfven i stora Dalelfven. A denna
på iöfrika öar och bebyggda stränder
rika sjö samt dermed sammanhängande
vattendrag hafva väl några mindre skutor
eller lastbåtar sedan längre tider varit
begagnade för transport till Falu stad
af bräder, ved, sand och tegel samt
derifrån af gödsel; men under åren 1856—60
hafva 2-.ne mindre ångfartyg tillkommit,
och sjön står nu i omedelbar beröring
med hafskusten. Rika jernmalmsfält hafva
på sednare tider blifvit upptäckta
omkring sjöarna Runn och Osjön.
Runnaby, Norra. Ett och ett halft
mtl kronoskatte i Ekers socken af Örebro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
