Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rättvik.
Rattvik.
551
Nederhögen, Söderhögen, 152/3 tid*) Rätansby.
Adress: Östersund.
Rättvik. Konsistorielt pastorat af
l:sta klassen, hörande till Rättviks
kontrakt af Westerås stift, utgöres af
Rättvik, modersocken, med kapellet Böda,
som dock skall, enl. Kongl, brefvet af
d. 27:de Juni 1856, vid nuvarande
pastors afgång, skiljas härifrån. Pastoratet
är beläget 19V4 mil från stiftsstaden.—
Rättvik socken uti Stora Kopparbergs
län, belägen 6% mil n. n. v. från Falun,
hörer i administrativt samt kameralt
hänseende till Nedan-Siljans fögderi, i
ju-dicielt till Osterdalarnes domsaga,
Rättviks och Ore socknars tingslag, med
tingsställe vid Lerdal. — Socknen, hvars höjd
man ungefärligen kan beräkna till
mellan 640 och 1,291 fot öfver hafvet,
gränsar i norr till Ore, i öster till Alfta
socken i Helsingland och Svärdsjö, i
söder och vester till Leksand, Siljan och
Mora, hvilken sistnämnda socken äfven
möter i nordvest. Största längden är
4,8 mil och bredd 2,8 mil; hela arealen
är 9,8 qvadr.-mil eller 225,781 tid, hvaraf
4,583 tid mossar (eller 22,915 qv.-ref),
samt 17,941 tid vatten (eller 89,705
qvadr.-ref). Socknen, som anses hafva
namn af den raka vik, hvilken från
Siljan sträcker sig fram till kyrkan och är
1 mil lång samt 3/4 mil bred, är utom
Bingsjö finnmark delad i 4 fjerdingar,
nämligen: Sorby gg e-, Westbygge-,
Gärdsjö- och Of vanheds- eller Kapells-jjer
din-gen. Rättvik är icke allenast en af Öfre
Dalarnes bördigaste, utan ock vackraste
socknar. I synnerhet utmärker sig den
till Siljan gränsande bygdén för sina
härliga naturtaflor. Mot öster deremot,
der landet är mindre odladt och bebygdt,
antager naturen ett mera vildt och dystert
skaplynne. Minst en tredjedel af
socknen mot Svärdsjö är till det mesta ett
ödsligt skogshaf, lika tröttande för
sinnet som mödosamt för kroppen att
genomvandra. Har man lyckligen och väl
sträfvat sig igenom denna vildmark,
öfverraskas man dock på det angenämaste af
den leende och bördiga Bingsjö-dalen
med sin lilla rödmålade kyrka och flera
välbyggda gårdar. I allmänhet är
landet mycket omvexlande med höjder och
dalar, bland hvilka talrika sjöar oeh kär-
*) |6 tid — 1 mtl.
nar ligga strödda rundtomkring. Ehuru
bergen icke äro mycket sammanhängande,
utan snarare flockvis spridda och
fristående, torde de dock få anses såsom
utskjutande grenar af den
bergssträckning, som från norrska fjällen fortgår i
sydost och delar sig på båda sidor om
sjön Amungen. Bland de
anmärkningsvärdaste bergen må nämnas: Ormberget,
Råda eller Falltopp, Malmberget,
Ora-klitt, Orberget, Hedåsberget, hvaraf ock
en del kallas Lerdalsberget, hvars
skönhet i anseende till sina nästan helt och
hållet odlade sidor är vida känd och
prisad. I detta berg lia blifvit funna
malmer af flera slag. Silfverberget i
grannskapet af Böda kapell. Osmundsberget,
se den art. Hökberget, en mindre kulle
några hundra alnar från kyrkan, består
till största delen af kalksten och är
märkvärdig derför, att kaplansgården varit
fordom här belägen samt att den
utmärkte juristen Johan Stjernhök deraf
tog namn, såsom född i nämnda gård
år 1596.
Bland socknens många vattendrag,
sjöar och kärnar märkas: Siljan, som dock
endast genom den vesterifrån inskjutande
Rättviken sträcker sig till denna sockens
område, se vidare den art. Amungen,
på gränsen mot Helsingland. Ljugaren,
se den art. Wärmdalen, af endast 600
fots längd, eger så stort tillflöde, att det
vissa tider drifver en sqvaltqvarn, men
har deremot ingen afledning och ändock
håller vattnet alltid sin jemna höjd.
Denna kärn är dessutom fiskrik. Uti
Igelkärn finnas blodiglar. I Norra
Ockran har åtminstone fordom funnits
perl-musslor. Styggforssen, 1 /4 mil från Böda
kapell, är ganska märkvärdig för sitt fall
af 120 fots lodrätt djup, som höst och
vår håller en tämligen betydlig
vatten-drägt och frambringar vid dessa årstider
ett dån, som höres vidt omkring. Vester
om fallet finnes en grotta, som ser ut
likasom vore den innbränd eller huggen
i berget, och bland allmogen går sägner
om troll, som der skall haft tillhåll.
Att tjufvar uppehållit sig derstädes 1668
vet man åtminstone med visshet.
Hulphers berättar att en mjeltsjuk man 1712
ville begagna detta bråddjup till
ätte-stupa och red i sporrsträck mot dess
brant, men hästen kastade hastigt om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
