Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
552
Hàttrik.
fitåttvik.
vid den yttersta kanten, och räddade
derigenom både sig och ryttare. Sjelfva
fallet stupar genom ett starkt lutande
lager af grå och röd mergelskiffer och
sandsten, som gränsar intill blekröd,
qvartsådrig hälleflinta och ytterst en
små-kornig granit. Öster om Styggforsen
anträffas en fin, seg och oljefull lera, som
då den brännes blir röd och hård. I
sjelfva klippbranten tagas bryn- och
slipstenar, i hvilka stundom anträffas bolus.
Inom socknen förefinnas mineralier af
flera slag, t. ex. silfver, bly, koppar, jern,
zink och spat. Inom Öfre Dalarne torde
ock ingen socken i geologiskt hänseende
vara så rik och anmärkningsvärd som
denna. Måhända gömmer den i sitt sköte
stora skatter, som ännu icke blifvit bragta
i dagen. Vid Oraklitt finnes en
mineralkälla, och i Saltlokberget skall fordom
saltkällor varit bekanta. Från Hedsås
eller Lerdalsberget vid byn af samma
namn, der Enån utfaller i Rättviken,
uppväller en kalkhaltig källa, som redan
af ålder begagnats till helsobrunn af
sockneboerna. Den kallas Alguts- eller
^Z>fos-källan, och tros denna benämning
härledas från latinska ordet abluo, två,
rena. Med afseende på dess temperatur
(70 Cels.) och rika vattentillgång,
anlades här 1847 en
Kallvattenkur-inrättning, hvartill medel anskaffades af ett
bolag, som bildades genom fältläkaren,
doktor C. F. Wettergrens omsorg. Sjelfva
källan ligger 26 fot högre än
badhusets tak och förser hela badinrättningen
med dess vattenbehof. Anstalten, som
från början var beräknad för 50 à 60
personer och anlitades då ganska
mycket, särdeles af fattig allmoge, upphörde
dock efter 5 år, sedan anläggarens
bemödande att erhålla understöd af
allmänna medel misslyckades. Af rofdjur
äro björn, varg och lo de vanligaste, och
anställa stundom ganska stor förödelse
bland boskapen i de aflägsna fäbodarne.
Elg finnes väl, men är synbarligen i
aftagande. Utter, gräfsvin och mård äro
icke sällsynta i de aflägsna skogarna.
Såsom en sällsynt tillfällighet må
nämnas, att år 1858 hittades på isen i
Rättviken en död fogel, som kallas Alkekung
(Mergulus alle) och tillhör, enl. Nilsson,
de nordligaste delarne af polarhafvet.
Sjelfva Island ligger söder om dess egent-
liga hemtrakt. Vid Ickholmen sköts
1861 om våren en hafstjäder
(Phalo-crocorax ccirbo). Inom växtriket
förekommer här åtskilligt anmärkningsvärdt.
Bland ädlare trädslag finnas här och hvar
några enstaka exemplar af lönn, lind och
ask. Egentliga skogen utgöres af tall,
gran och en, samt den sig allt mer och
mer utbredande björken. Rönn, asp,
hägg, vide, sälg och andra för klimatet
vanliga löfträd äro här allmänna. Vid
Stumsnäs och Westbjörken hafva ekar
blifvit planterade och synts ega trefnad.
Jordmånen är i allmänhet bördig och
anses vara nära nog den bästa kring
Siljan. Åkerjorden, som upptager 4,889
tid (eller 24,445 qvadr.-ref.), utgöres
allmännast af kalk, lera, sand eller grus.
På de trakter, der kalklagren framgå,
såsom kring en del af Rättviken och
inom kapellbygden, gifver jorden de
bästa och rikaste skördarne. I
Finnmarken och en del af Westbjörkens och
Bleckets byar förekommer vanligast
svartmylla, blandad med grus eller
klappersten. Ängsmarken, som består dels af
hård- dels af sidvall, är af medelmåttig
beskaffenhet och upptager 20,377 tid
(eller 101,885 qvadr.-ref.). Genom
markens ojemnhet förekomma sällan några
stora, sammanhängande åkerfält, utan
äro dessa merändels brutna efter
bergsluttningarne och efter traktens läge,
större eller mindre. Åkerjordens
betydliga höjd och jordens kalkhalt bidraga
ock väsendtligen till sädens tidiga
mognad och ovanliga godhet. Näringar:
Åkerbruk och boskapsskötsel äro
socknens hufvudnäringar. Åkerbruket å fast
mark har vanligen så bedrifvits, att efter
träde sås råg, derefter korn med gödsel
samt slutligen ärter eller blandsäd,
hvarefter jorden ånyo trädes. Äfven brukas
att å den delen, som är i ordning att
trädas, sätta potates, hvarefter sås korn
utan gödsel. Efter 3:ne års medeltal
beräknas att inom socknen årligen utsås
ungefär 12 kubikfot hvete, 1,795
kub.-fot råg, 11,970 kub.fot korn, 630 kub.fot
hafra, 2,394 kub.fot blandsäd, 2,992 k.f.
ärter, 12,600 k.f. potates, 296 k.f. linfrö.
Att gräsodlingen är i märkbart stigande
synes deraf, att minst 2,000 H. klöfver
och timotheifrö årligen köpas till utsäde,
hvilka vanligen lemna ganska vackra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
