Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rättvik.
Rättvik.
653
skördar. Träd- och kryddgårdsskötsel
har af allmogen först på sednare tider
i någon mån börjat idkas.
Antalet af hästar beräknas till 1,020,
af oxar och tjurar till 100, af kor till
4,000, af ungnöt till 1,300, af småkreatur
till 10,500, af svin till 1,330 st. Öfver
hufvud taget har kreaturens antal ökats
på de sista 25 åren med 25 %.
Rättviks skogar (skogs- och
betesmarken upptager 177,991 tunnland eller
889,955 qvadr.-ref.) hafva isynnerhet
varit, men äro väl ock ännu, åtminstone
delvis, af högt värde. I allmänhet är
skogen närmast byarna mycket anlitad,
och gäller detta främst om
Sörbyggefjer-dingen. I likhet med andra Dalsocknar,
har äfven Rättvik på sednare tider
försålt afverkningsrätten för vissa år till så
stort omfång, att dessa s. k.
arrendeskogar tillsammans utgöra minst Vß^el
af hela arealen. St. Kopparbergs
bergslag och Hofors’ bolag hafva sålunda
tillvällat sig omkring 112,000 qvadr.-ref.,
men med rättighet att afverka endast
mogen skog. Deremot hafva de
kringliggande bruken Dådran, Ickholmen,
Sva-bensverk, Furudal och Dalforss å
betydliga marker förvärfvat sig obegränsad
afverkningsrätt. Under åren 1856—60
har det vattendrag, som löper genom
Sund-born, Svärdsjö och Rättviks socknar och
kommer från sjön Amungen på
gränsen af Rättviks, Ore och Alfta socknar,
blifvit gjordt användbart för
timmerflottning till de vid Hosjön nära sjön Runn
och i närheten af Korsnäs
jernvägssta-tion anlagda ångsågarna.
Tullmjölqvarnar finnas vid
Styggforsen, Enån, Kungsholm och Ickholmen.
Härtill komma husbehofsqvarnar vid
Dådran, Ensen och Utby samt omkring 100
s. k. sqvaltor. Sågqvarnarnas antal uppgår
till 18.
Bland binäringarna intaga
vinter-körslorna främsta rummet. Sedan så
stora skogsdelar blifvit försålda, torde
dock vinsten af kolningen mycket
förminskas; men malm- och jern-körningen
är ännu en indrägtig inkomstkälla. De
vidsträckta och rika kalklagren gifva
åter en annan del af allmogen en god
biförtjenst medelst deras tillgodogörande
genom bränning. För närvarande finnes
väl icke mer än en ordentlig kalkugn,
v.
nämligen vid Wittningsberg, der stundom
tillverkningen uppgår till 7,200 kub.-fot
årligen; men deremot äro s. k. kalkmått
upptagna på flera ställen. Obränd kalk
säljes ock omedelbart ur brotten, som
äro ganska många. Rättviksfolket,
särdeles inom Vestbyggefjerdingen,
sysselsätter sig äfven med handaslöjder. Nedåt
landet afsättas en mängd slöjdalster, som
äfven för sitt billiga pris äro allmänt
kända och eftersökta. Hvart man
vänder sig, ser man ju antingen en byrå
eller ett klockfodral af Rättviks
tillverkning. Målarekonsten idkas ock
härstädes. Äfven klensmeder finnas på flera
ställen. Från Wikarbyn fås de flesta och
vackraste alstren af de olika
handaslöjderna. För närvarande finnas inom
socknen 5 handlande, 5 mjölnare, 8
handtverkare.
Klimatet är, såsom allestädes kring
Siljan och i Dalarnes högländta bygder,
rent, sundt, och helsotillståndet ovanligt
godt. Folkmängden utgjorde år 1757:
4,372 personer; hushållens antal besteg
sig till omkring 1,000. Den 1 Jan. 1862
utgjorde befolkningen i
moderförsamlingen och finnmarken 7,458 och i Böda
kapell 1,990, eller tillsammans 9,448
personer. Backstugusittare och lösa
personer finnas ganska fa. Genom den
fortgående seden att skifta jorden arfvingarne
imellan hafva de nästan alla någon, om
än aldrig så liten jordlott. Rättviks
allmoge är till lynnet mer trög än
omgifvande grannar, men också måhända
den, som inom hela öfre Dallaget
trognast häfdat förfädernas redbara dygder.
Rättviksbonden, med mer mörklagd hy,
bredare och rakare ansigtsform, röjer
tydligen sitt ursprung från en annan
stam. Växten är knotig och ovanligt
lång, den längsta, som någon allmoge i
Dalarne har. Ännu bibehålles den gamla
klädedrägten i sitt ursprungliga skick,
och man fortfar att bära benkläder af
linne och vadmal, hopknutna ofvan foten,
i likhet med Nordbon under äldsta
hednatiden. Samma kostym bäres af de
Götiska krigsfångar, som finnas afbildade på
Colonna Trajana i Rom. Finnarne ligga
framför socknemännen så väl i
bostädernas prydlighet som äfven i
födoämnenas omvexling, men hafva i öfrigt helt
och hållet antagit de sednares både drägt
70
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
