Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Rörande grufbrytningen för Gustafs och
Carlbergs kopparverk nia här tilläggas
det som derom på sitt ställe redan
blifvit nämndt, att nya bolaget har genom
anläggning af vattenverk till malmens
uppfordring (årligen erhållas 40 à 50,000
centner kopparmalm; af garkoppar 1,200
centner), genom inrättande af pock- och
vaskverk samt genom förändring af
smältprocessen under prof. Carlbergs ledning
åstadkommit en minskning i
tillverkningskostnaden samt besparing ä skogarne;
af bearbetade grufvor äro Gustafs, Carl
Johans och Hellbergs belägua inom denna
socken. Dessutom synas utaf meddelade
privilegier åren 1849 och 1855 tveune
kopparprofhyttorblifvit uppförda på
Brum-mervikens egor vid Medskogsbäcken, för
tillgodogörande af malm från Handöls
skärpning jemte andra
kopparmalmsanledningar. — Bland vattendrag märkas
Era och Handöls elfvar, som upprinna
i fjellen, der de förökas genom många
små åar och bäckar, hvarefter de förenas
vid Handöls by i sjön Ån, flvta derifrån
igenom Jäf-, Bo- och Tensjön, hvilken
sednare här gör ett 30 alnars djupt fall
i Nordhallssjön, der både elgar och
björnar lära vid simmaudet öfver sjön
neddrages i fallet, och detta till ett sådant
antal, att Nordhalls byemän, som i
No-ren upphemtade de döda kropparne, för
denna fångst erlagt särskild skatt.
Sedermera får vattendraget namn af
Duf-vedsel/ven, derpå af Åresjön och slutligen
Undersåkerselfven, under sitt lopp i
Undersåkers socken.— Ali jordbruksfastighet
är taxerad till 370,400 rdr och
byggnader vid Hårborsta, tillhörande
kopparverket, till 65,000 rdr. — Socknen
är indelt att underhålla 17 fältjägare.
Flera vägar leda härigenom till Norge,
såsom genom Skarfdörren, förbi
Enbo-gen, genom Skurdalsporten till Möråker
i Norge, men rätta vägen öfver gränsen
går ifrån Dufveds tull, förbi fjellstugorna,
åt Storsjösundet. Trenne fjellstugor
passeras här på vägen till Norge, der
sista byn är Staa, l’/2 mil från kyrkan,
och der äfven sista rågåkrarue synas;
derifrån vidtaga rid- och klöfvägarne till
första fjellstugan Stallkärra, 1l/2 mü>
till Medstugan 1 till Skallstugan 1,
och så 2 mil till Sune, första byn i
Norge. Gästgifvaregårdar äro Berga, 1 1/4
mil vester om kyrkan, och Medstufvan,
på fjellet, samt Mörviken. Vintertiden
brukas här skidor (till utseendet liknande
ett par medar), deu ena 2, den andra 4
alnar lång, äfven nyttjas i fjellbygden,
både af folk och kreatur, skarbogar eller,
såsom de här kallas, trygär, gjorda af
runda vidjor. Gränstullen uppgifves af
Hulphers, på 1760-talet, vara vid Tegoms
by, 3/4 mil från kyrkan, men någon bv
med detta namn finnes ej i jordeboken,
som uppgifver tullen vara i Forssa by, så
framt deu icke nu är i byn England, der
generaltullstyrelsen har byggnader till ett
taxeringsvärde af 15,000 rdr; imellertid
bibehåller den namnet af Dufved, efter
byn, der först tull inrättades 1696 och
skans förut var anlagd 1658, 1 mil från
kyrkan, men blef ödelagd 1734, och
hvaraf nu allenast lemningar af murar
och vallar återstå. Sista gården,
Nordhalls by, 1 mil ofvanom Dufved^ har
fått sin märkvärdighet deraf, att konung
Carl XI här hvilade en natt på en
mullbänk med sadeln till hufvudkudde, då
ban 1686 besåg gränsen och
fästningarne i orten. Här är äfven den
be-rvktade »Stenen i Grönan l)al» (se art.
Grönan Dal), hvaraf man har det
tröstande ordspråket: »ännu står stenen i
grönan dal», ty så länge den står, bör
man, enligt folkets tro, ej förlora hoppet.
Till historiska minnen hörer svenska
härens återtåg från Norge 1719 och ömkliga
slut, som äfven förvaras uti folktraditionen.
När trupperna, nyårsdagen 1719. bröto
upp från Tydalen för att tåga öfver
gränsen och Kölen, hade de knappt
hunnit 1 mils väg från byn, då de
blefvo öfverfallna af en våldsam
nordvestlig storm med förfärligt snöfall, så
att de förlorade vägen och gingo vilse
på derintill mellanliggande fjellen
Bockhammaren, Öijefjeld, Remmen och
Ein-bogen, hvarunder redan på första dagen
en del af manskapet jemte vägvisaren
omkom af köld och ansträngning. Natten
derefter togs läger i en fjelldal, och när
man morgoneu derpå skulle uppbryta,
funnos flera hundra under den stränga
kölden ibjälfrusna, dels stående tätt
intill hvarandra, såsom de varit lefvande,
dels sittande inyrda och höljda af snö,
dels liggande döda i slädar, eller stående
på knä, med händerna hopknäppta till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
