Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22 forngrafvar m. n.
Blekinge (I, 288): Asarum I,
Hjortsberga och Hoby socknar III, Augerums I,
och Fridelfsstods socknar II. —
Hjortehammar landtunga och Hästhallen i
Thor-hamns sm (med skeppsättning) III.
Dalarne: II, 74 (Lappgrafvar och
ättehögar upp tiil Thorsångs och Tuna
socknar), Gustafs s:u III.
Elfsborgs län: Dyrehög, Elfsered,
Eriksstads II och Håfs III socknar,
Häklan III, Jern s:n IV. — Alfhems
säteri, Alingsås s:n (kung Eolfs),
Ange-red, Askerör och Lunnerör i Skölfvene
s:n, Bollebygds 8:n (Baldurs), Borrekoll
berg, Bramrekistor I, Dalums s:n
(Tingvalla hed), Fenneslunda, Ferglanda (156
ättehögar), Frendefors, Fristad, Frendö
gård II, Gunnarsnäs, Gällestad, Hvitne
säteri uti Lena socken, Håf, Härna III,
liggande på eller vid grafbögen, der man vid
solfesterna bredde julhalm eller strödde
midsommarsblomster, häraf det gamla namnet
lag, bya-lag. Äfven den äldsta äita-stämrnan
eller åtta-tinget hölls på samma sätt invid
ätta-högen. Vid rättsskipning voro då
åldermannen och de äldsta inom ätten uppå
stenar, enligt den gamla gotiska folkseden
att en rätt alltid rådplägar och dömer, hvaraf
uttrycken »domstol», »fullsuten rätt»,
»bisittare» o. s. v. På eller vid den gamla
ättahögen träffas ock ofta någon forntida
stensättning af låga stenar lagda i ring; en sådan
stensättning får hös folket namn af en
domare-ring eller ett domare-säte. — När i
tidernas längd ätten utbredde sig öfver ett
större område, genom utflyttningar från den
äldsta bvn och upptagning af nya gårdar på
allmänningen, slöto de utflyttande ättemännen
sig, så vidt möjligt var, till sina fränder i
stambyn, sökte derför alltjemnt till sin gamla
helgedom, och uppkastade gårdens nya
ëtta-hög på den gamla ättabacken. Ätten eller
byn utbildade sig på detta sätt steg för steg
till en hednisk socken eller ett gäll (af
verbet gala), antingen för att uttrycka ropen
vid de hedniska festerna, eller derför att
gället sammankallades, på samma sätt som
byalaget, genom tutning i horn. En sådan
sammankomst af gället, för hednisk
religionsöfning med offermåltid, minnesdrickning och
lekar, fick ännu i yngre tid namn af ett
gille. Skedde den för gemensam rådplägning,
fick den namn af gålUtämma, loclcna-stämma
eller ting. — Inom den hägnade ättahagen
uppfördes ett enkelt hof eller hedniskt
gudahus, ursprungligen bygdt på stolpar, såsom
ett gammaldags loft. Folksägnen vet derföre
ännu omtala, att vissa berömda ätta-högar,
såsom Kungshögen, Moderhögen m. fl., om
högtidsnätterna stå uppresta på »stora gyllene
stolpar». Gillet fördelades i flera lag,
gilletlag, som dertill lemnade bidrag i matvaror
nnder namn at »förning». Biotea inom dessa
Farngrafvar n.
Jerbo IV, Köl åby, Målla V. Starrkärrs
s:n (Starkotters graf) VI, Temta,
Tom-marps säteri uti Kölaby s:n, Warnums
s:n, Åsarps s:n i Redvägs härad,
Ödeborg och Örs socknar VII.
.Gefleborgs län: Bergsjö I, Jättendals
s:n IV, 95, Jerfsta by IV.
Gotlands län: Älskog s.n (öns
märkligaste graffält »Guffride» och förnämsta
skeppssättn.), Älfva s:n (Avairs graf),
Anga I, For g allaskepp et II, Gröttlingbo
(skeppssättning och Angantyrs hög), (se
äfven Bolmsö I och S) III, Lummelund
tingsställe IV.
Göteborgs och Bohus län : Björke, by
i Skee s:n, Bokenäs (Axel Thordssons
graf). Brastads, Bottna, Bro socknar,
Brunnstorp, by i Säfve s:n, Bökebacka I,
Domareeken (se äfven Brofjellet S), Drags-
hof förrättades af ättens ålderman, gode eller
höfding. — Öfvergången ifrån dessa folkbrnk
i det hedniska gället till medeltidssederna i
det kristna gället var nästan omärklig. Äfven
den äldsta kristna helgedomen var derföre
en ätta-backe, kyrkobacke eller grafplats med
ättahögar, och mångenstädes, såsom t. ex.
vid Blädinge s:n i Kronobergs län, finnes
ännu den kristna kyrkobacken eller
kyrkogården instängd mellan hedniska
graf-kum-mel. Liksom i den äldsta kristna tiden, hölls
ännu på 1600-talet ofta gudstjenst mellan
ätta-högarne på kyrkogården. Äfven har det
varit gammal svensk folksed, att nedsätta
sina döda i ätta-grafvar inne i sjelfva
kyrkan. Folksägnen ihågkommer än i dag, att
i äldre kristen tid, innan kyrkorna fingo
klockor, samlade man, efter hedniskt skick,
gället till gudstjenst genom tutning i born,
och förmodas Tntaryds kyrka (se den art.)
- deraf fått sitt namn. Seden, att vid
gudstjensten, på bedniskt vis hålla gillen ute på
sjelfva kyrkogården, och att der förehafva
målskjutning och lekar, har ock i Wärend
länge bibehållit sig, tills denna osed i medlet
på 1700-talet genom en kyrkoherdes (Krok)
nitiska besök i gillena upphörde.
Gällstäm-man hölls långt fram i nyare tid nte på
sjelfva kyrkogården, och ännu under konung
Gustaf II Adolfs regering hölls
socknestämma på kyrkogården. En bänk från denna
tid a kyrkogårdarne omtalas i domböckerna
under namn af stämnebänken eller
sockna-bäuken. Redan år 1604 fanns vid
Stenbro-halts kyrka en särskild socknastnfva och från
samma tid omtalas äfven ett slags större
socknastämmor, utlysta af härads-provesten
och som derföre erhålla namn af
Proveste-ting, Prosta-ting. — A de gamla
kyrkogårdarne har ock funnits en grafplats nnder
namn af främlingshögen, deri man nedlade
dem, som icke genom bördsrätt tillhörde
socknen, och således ej hade del i någon
ätta-hög.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
