Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som hade levande barn, vilka hungrade sig igenom
tills det blev deras tur att korsfästas.
Så var då den långa underhandling avslutad, som
jag fört med mig själv sedan mitt besök hos läkaren
1917. Jag sade på en långsam och mödosam
skol-tyska: — Wie soll ich mich denn um dieses grosses
Gluck verdient machen dass mein Sohn gestorben
ist?
Men varför reste sig det sjunkna minnet av det
döda barnet just nu i en så förfärlig dröm ? Jag hade
ju vaknat upp ur mitt overksamma lidande till insikt
om att det fanns fler än jag som led. Ingen kunde
säga annat än att jag gett alla mina krafter till den
provisoriska kommittén. I veckor hade jag burit
yttersta ansvaret vid mottagningen och
avsänd-ningen av gåvor, och många nätter hade jag suttit
över räkenskaperna i full förtvivlan, till dess jag
slutligen måst skaffa en avlönad expert, och den
hade jag betalt själv.
Dessutom var jag nu på väg för att anmäla vår
kommitté i den internationella organisation som miss
Eglantyne Jebb ämnade bilda vid en stor kongress
i Genève.
Och ändå var det hemliga missnöjet inom mig inte
försonat. Tvärtom, det visade sig först nu, det grep
till ett yttersta medel för att visa hur stort det var.
Det förtätade sig till en anklagelse från den enda
varelse som jag inte kunde svara och anklaga
tillbaka, den enda som förmådde göra mig fullkomligt
stum.
96
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
