Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vi hade blivit mer än ett dygn försenade på grund
av att de tyska järnvägarna var så desorganiserade.
Så fort vi borstat dammet av oss och tvättat
händerna på vårt genèvehotell, måste vi rusa åstad till
ett stort offentligt möte.
När mrs Rickson kom för att hämta mig till mötet
gav hon mig samtidigt ett brev med hoheneckarnas
vapen inpressat i ena hörnet. Det skulle hon inte ha
gjort, ty därmed sattes jag på ett prov som jag hade
svårt att klara. Då jag minns den effekt som detta
brev hade, måste jag medge att drömjaget visste vad
det gjorde med sin dröm.
Intill dess jag fick ett brev från Kristian i min
hand hade jag faktiskt inte tänkt på att Genève låg
i det land där han genomgick sin behandling. Min
spänning och min brådska inför resan hade uteslutit
allt annat ur mitt medvetande.
Då vi slagit oss ner uppe på estraden och väntade
på att mötet skulle börja, öppnade jag brevet. Det
innehöll en stor sensation. Fastän Kristian inte
visste annat än att jag fortfarande var kvar i
Stockholm, skrev han och föreslog att jag skulle komma
och hälsa på honom.
"Nu kan man resa igen även om det är en smula
obekvämt", skrev han. "Du har suttit i ditt
Kråkvinkel hela ditt liv och borde verkligen inte dröja
med att ta igen det försummade. Jag tror att det
skulle göra dig ofantligt gott att komma ut ett tag.
Du kanske tycker att du inga bekanta har ute i
världen, men kom ihåg att jag står gärna till tjänst med
7
— Wägncr. Hemlighetsfull.
97
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
