Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en på sina meningslösa marscher. Ju förtrognare jag
blev med allt detta, ju mera fantastiskt föreföll mig
det hela, som ett jättelikt misstag, vilket skulle vara
lätt att rätta, ja kanske höll på att rättas nu.
En gång hade jag en egendomlig upplevelse.
Jack satt och skrev och jag smet ut och gav mig
ensam på promenad. Vi var i Gelsenkirchen, där det
förklarats belägringstillstånd på grund av mord på
en fransman, men jag tyckte liksom inte att
förhåll-ningsreglerna angick mig. När jag kom till en gata
som spärrades av en tank blev jag inte mer
imponerad än att jag försökte trassla mig förbi. Då hände
det att tanken slog ut sitt pansarskal och gjorde sig
redo till aktion alldeles som en skalbagge som skall
till att flyga. Kulsprutornas rör stack nu ut åt alla
håll, vilket var av en kolossalt oanständig verkan
måste jag säga.
Jag’blev inte rädd, men gränslöst chockerad såsom
jag blivit då jag mött exhibitionistiska män på en
ensam väg. Naturligtvis borde jag ha vänt genast,
men det gjorde jag inte, utan stod där och
betraktade tanken som om den varit ett väsen man kunde
betvinga med sin vilja. För mig var den ett väsen för
sig, oavhängigt av de där pojkarna som roat sig med
detta trick mot mig. Det var som om vi mätt våra
krafter mot varandra. Jag representerade människan,
ut i varje nervspets medveten om sin överlägsenhet
och besluten att försvara sin integritet mot den
själlösa maskinen. Ilsken och rädd genom min hållning
började den surra och sätta i gång. Jag vek inte åt
185
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
