Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stund hjälpa lilla fröken Wittgård att fånga
solglittret på vattnet i sin spann.
När Ethel kom ut var hon inte på långt när så
trött som jag, tvärtom upplivad och styrkt som den
som uppfyllt en plikt, vilken gav värdighet och
stadga åt tillvaron. Hon hade i själva verket just ett
sådant tankearbete som hindrade henne att tänka
och dummare var hon kanske inte än att hon visste
det.
Jag gav Ethel min artikel en morgon, hon tackade,
tog emot den och lade den i sin portfölj. Två dar
senare började jag fråga efter korrektur. Hon sade
att hon skulle höra efter nästa dag. Jag påminde
henne om att om korrekturet skulle kunna gå ut till
tidningarna i vanlig tid, så var det sista dagen i dag
och undrade om jag skulle följa med in och läsa det
själv. Nej, det behövdes inte, det brukade hon ju
annars alltid göra, sade hon.
Nästa dag hade hon inte korrekturet med sig.
— Jag har verkligen inte hunnit, sade hon. För
resten, vet du vad, Agnes, uppriktigt sagt, så tror
jag vi får vänta med den till efter valen.
Jag blev mycket upprörd, ty enligt min mening
skulle artikeln läsas just före valen. Den vände sig
ju särskilt till de stora massorna av kvinnliga
väljare med en bön och ett krav.
— Jag tycker din tidning är bara full av
skäll-ning och självberöm, sade jag, och att min artikel
skulle gjort gott just nu.
Hon sade att jag förstod inte hur en tidning måste
236
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
