Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
regnet börjar falla skurvis för att snart alldeles upphöra. Då
ovädret närmar sig, faller barometern och stiger
temperaturen, då det aflägsnar sig, stiger barometern och faller
temperaturen.
En annan olikhet mellan maxima och minima är den,
att, såsom äfven af våra bifogade kartor synes, isobarerna
ligga längre åtskiljda kring de förra, men kring de senare
närmare intill hvarandra. Detta medför, att vinden i förra
fallet är svag, i det senare starkare, stundom stormande.
Liksom en kula rullar hastigare utför en plan, ju skarpare
lutningen är, så måste äfven luften komma i desto hastigare
strömning, ju större tryckskillnaden är mellan närliggande
platser; är t. ex. skillnaden i lufttryck mellan Stockholm
och Upsala en dag 5 mm. och en annan blott 2 mm.,
så måste luftströmmen eller vinden, som just orsakas af
tryckskillnaden, vara starkare den förra dagen än den senare.
Man kan nu göra sig den frågan: hvart tar den luft
vägen, som oupphörligt strömmar in mot ett oväderscentrum,
och hvarifrån kommer den luft, som oupphörligt strömmar
ut från centret för ett maximum? Trots dessa strömmar
förblir lufttrycket ofta flera dagar oförändradt i dessa centra,
ja lufttrycket i ett minimum kan ytterligare förminskas och
i ett maximum förökas. För att förstå detta, måste vi på
något sätt söka lära känna vindarnas riktning i de högre
rymderna af atmosferen. Lyckligtvis låter detta merändels sig
göra, genom att observera, från hvilket väderstreck molnen
drifva. Molnen äro af flera olika slag, hvilka flyta på olika
höjd öfver marken, och man har på flera ställen uppmätt
dessa höjder. De högsta äro de s. k. fjädermolnen, dessa
fina, hvita fjädrar eller strimmor, hvilka tyckas vara liksom
penslade på den blå himmelen, och hvilka stundom täcka
den med en tunn gråhvit slöja, i hvilken gårdar och ringar
kring sol och måne, eller “solulfvar“, bisolar, visa sig. De
flyta på en höjd af omkring 9—10,000 meter.
Genom iakttagelser af dessa fjädermolns gång har man
funnit, att de röra sig ut från minima, isynnerhet utbreda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
