- Project Runeberg -  Karl XII. Omstörtningen i Östeuropa 1697-1703 /
5

(1902) [MARC] Author: Harald Hjärne - Tema: Russia
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och bruk, förvärfvade han såsom gosse kännedom, hvarjämte han
fick bevista soldatmönstringar och med lust deltog i vågsamma
fältmanövrer. Men hans underbyggnad satte honom också i stånd att
sedermera uppskatta tekniska uppfinningar af fredligt syfte. I denna
riktning följde han med sin tid, hvars kultur kännetecknades af ett
växande intresse för sådana framsteg.

Trots denna anläggning för realstudier kom han tillika i fullt
åtnjutande af den allmänna bildning, som anstod en man på
samhällets höjder. Han var tillräckligt hemmastadd i den sortens latin,
som ännu användes i viktiga statshandlingar och i personligt umgänge
mellan framstående representanter för Europas olika nationer. På
franska språket, som mer och mer trängde sig fram vid hofven och
inom diplomatien, kunde han, när det behöfdes, utan svårighet
meddela sig med Ludvig XIV:s sändebud. Med tyskan, som var så
många hans undersåtars modersmål, redde han sig i det närmaste
lika bra som med svenskan. Han vande sig att bruka den goda
tonens krusande fasoner och sirklade uttryckssätt, som bland mera
tungrodda folk återspeglade det beundrade franska artighetsmönstret.
Att han aldrig blef en god och ledig stilist, med all den vidlyftighet
som då ansågs tillhöra en skriftlig framställning, kunde ej på den
tiden uppfattas såsom en brist hos en furste, som ständigt hade
sekreterare att anlita. Egen brefskrifning var för en sådan herre
en nödfallsutväg eller ett bigöra af flyktig och underordnad vikt.
Att bedöma Karl XII:s intellektuella eller moraliska personlighet efter
hans biljetter är därför ett ohistoriskt pedanteri. Allra minst är
hans stafning af någon betydelse därvidlag i ett tidehvarf, då endast
några få lärde kände behof af en regelbunden ortografi.

Vitter läsning, utöfver några få latinska skolböcker, var från
hans uppfostrares synpunkt och förblef alltid för honom själf blott
och bart ett tillfälligt tidsfördrif. Skönlitteraturen hade ännu
ingenstädes i Europa vunnit någon rang bland de verkligen erkända och
brukade bildningsmedlen. Hvad Karl XII på lediga stunder tyckte
om att läsa eller höra föreläsas, det månde vara isländska sagor
eller franska tragedier och satirer, hade knappast djupare inflytande
på hans utveckling och kan blott af anekdotsamlare användas för
hans karaktäristik.

Det samma gäller ock om de fantastiska konungalängder, de
genealogiska uppgifter och godtyckligt valda årtal, som fyllde tidens
skolhistorier, om det torftiga notiskram och de innehållstomma
härskarregler, som kallades politisk lärdom. Den moderna historiska
vetenskapen med sina kraf på kritik och inre sammanhang låg ännu i
sin linda. De krafter, som bestämma det verkliga samhällslifvet,
hade ännu icke blifvit föremål för ordnad och grundlig forskning.
För den blifvande statsmannen kunde alltså de läxor, som bjödos
honom under sken af särskild förberedelse till hans kall, blott utgöra
en död och ofruktbar minneskunskap. Utan teoretisk skolning måste

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:54:53 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hhkarl12om/0013.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free